-
Cairo Pyramids without guide
Pyramids in Cairo on your own. Without guide.
So challenging in so many ways but so amazing. And best of all 👉🏻it’s doable.
We stayed in a shabby hotel just 300 meters from ‘Entrance 2’ which is only gate only open for pedestrians. Just beside the Sphinx.
We were there when they opened at 8 and could silently stroll around in the morninglight among the 5000 year old pyramids and enjoy the beautiful plateau of Giza all on our own before the herds of tourists arrived.
We had an amazing beautiful brunch at 9 pyramids lounge . You need to book a table in advance. It was so pretty. One of the most memorable meals of our life. 🍳
We spend the afternoon in the brand new museum GEM. Grand Egyptian museum. Amazing. History meets the future. Ancient Egypt meets modern architecture. Buy tickets online.
And of course we got ripped off and scammed during our days in Cairo, it’s a part of the egyptian experience but I will tell you all about.
Egypt is fantastic but you need to be aware about the ‘scamming-culture’ so here are some life-saving advices when travelling on your own:
- Book a taxi before you land with either Uber (used a lot in Egypt)or Booking or directly with the hotel. Settle a price in advance. Make sure you have internet on your phone & whatsup. Make sure you have the taxidrivers direct number. Airalocom iralo will give you one week with an e-SIM card for 7 dollars. Very easy to connect. No need to buy an extra external SIM card anymore.
- Don’t believe the booking-rates in booking. I don’t know how but the reviews are doped and they change names and fool even the booking-system. When you do book a hotel at booking read the LATEST reviews cause they will hopefully tell.
- When you buy something small and only have a big money in cash, don’t except their change. Many times they give you change in old banknotes (dollars or euro) which can no longer be used.
- Don’t ever ride on the camels or horses. Don’t support animal-suffering (and it will cost you a lot)
- Have in mind that EVERYONE will scam or rip you off and then it’s easier to say NO. NO. NO. You are NOT obliged to buy anything (not even from the ‘papyrus-museums’ or ‘essence-shops)
- Whatever the ‘guides’ at the hotel will tell you don’t believe them. The ‘guides’ don’t know more than what you read yourself on google. Use entrance 2 close to the sphinx (where only pedestrians are allowed. Tickets are sold on place) and walk into the Giza-plateau yourself and enjoy the amazing pyramids on your own. You can walk around the pyramids without problem.
- The hotels will try to make you pay 10% extra in ‘bank-service’ when you pay with card. Don’t pay that. This is something they make up and it’s not your problem. Kindly say no and negotiate it. They will eventually accept.
- To get to the special restaurant ‘9 pyramids lounge’ inside the plateau (amazing view, only prebooked guests allowed) you will need a taxi or Uber.
- The grand Egyptian Museum (buy tickets online) is amazing (whatever the ‘experts’ are saying).
- The gates opens at 7 (in the summer) and 8 (in winter.) they close at 17:00 but last entrance is at 16:00.
Follow these advices and you will have the pyramids all by yourself.
-
Årskrönika 2021
Det var några år sedan jag gjorde årskrönikor. Men när jag tittar tillbaka på den så är det ju faktiskt dem jag tycker bäst om av alla inlägg. Ett slags härligt avslut på året.
Så här kommer en för 2021.
Årets vackraste skidtur
Årets vackraste skidtur hjorde jag ihop med min längd-bästis Linda på Mattila. Vi åkte sakta, sakta i säkert 5 timmar. Till solen gick ner. I januari 2021.
Årets frostigaste
I februari fick jag ett härligt uppdrag att fotografera ett bröllopspar som gifte sig i Lindvallen. Så jag tog med mig Johan och efter fotograferingarna stannade vi några dagar för att skida och en av de finaste turerna var den upp till Storfjällsgraven.
Det var bitande kallt och bara så otroligt romantiskt.
Årets mest sorgliga
Årets sorgligaste var den när några flickor kom in till Viggo med en överkörd Sixten.
Vår sorg var avgrundsdjup. Sixten var ingen vanlig katt. Han hade vänner över halva Torsby. Hoppade upp i allas knän. Pratade med alla. Han var ett väsen vi ALDRIG kommer glömma.
Årets mest färgstarka
Vår egen påsk. Min absoluta favorithögtid. Lekar, femkamper, gäster, påsklov, födelsedagar, skidåkning, fräknar. Alltid bästa veckan på året.
Årets D-vitamin
Kom en aprildag och ljuset var sådär magiskt som det bara kan bli med den första, riktigt skarpa vårsolen.
Årets merchandise
Eftersom Formex var inställt liksom alla andra inköpsmässor gällde det att ha lite is i magen och testa nya marknader. Som världen.
Har i flera år drömt om att få sälja egna vattenflaskor så när jag hittade företaget som tillverkar flaskor åt ett stort välkänt företag (nämner inga namn) så gick jag loss.
Minimum var egentligen 2000 flaskor men jag förhandlade ner det till 200 flaskor.
Min kollega (pappa) var ganska arg på mig när de 200 flaskorna med guldlogga anlände men jag insisterade på att om jag sålde 20 per år så skulle det bara ta 10 år att bli av med dem.
Givetvis blev de succé och vi har sålt cirka hälften.
Diskmaskinsvänliga och isolerande.
Årets initiativ
Står jag själv för. Letade efter något aktivt för Viggo att göra och när han nämnde MTB var jag inte sen att hänga på. Men det finns ju ingen MTB-träning för barn i Torsby?
Så jag monterade ihop en egen träning. Fick hjälp av SK Bore och gick utbildning hos Better Biker och tvingade några andra föräldrar att engagera sig och varje onsdagskväll träffades ett gäng 10-11 åringar och körde MTB ihop.
Som mest var vi uppe i 25 stycken.
Väldigt utvecklande och jag hoppas på en fortsättning.
Årets varmaste dag
Årets varmaste dag råkar vi befinna oss i Åre med våra allra bästa vänner och just denna dag bestämde vi oss för att hyra downhill-cyklar och cykla Easyrider från Åreskutan. Viggo är en riktig konsekvensanalytiker och tar sällan chanser men just denna dag ägde han och Johan världen.
Årets familjeäventyr
Jag hade förberett några familjer på att jag ville ta med dem ut på en vandring med våra barn med tillhörande tältning.
Så vi startade i Ransbysätern och levde säterliv ett dygn innan vi gav oss iväg upp till Långberget. En tuff, kuperad vandring på över 2 mil.
Vi var totalt 6 föräldrar och 6 barn, alla med olika utrustning och förutsättningar. Vissa med yogamattor som liggunderlag och vissa hade glömt sovsäcken.
Det är lätt att glömma att vad en annan tycker är fantastiskt, faktiskt kan vara riktigt slitit för någon annan. Jag vet inte om de kommer följa med mig igen, men jag hoppas det.
Årets värsta händelse
Det som inte får ske, skedde. Vår älskade Stefan, som jobbat hos oss i 20 år, som byggt hela campingen, mina hus, våra golfbanor, våra timmerstockar går bort alldeles för snabbt i cancer.
Jag kan inte förstå att det hänt och jag drog mig för att skriva den här årskrönikan för jag det var oundvikligt att inte nämna Stefans borgång.
Han lämnade ett stort svart hål efter sig.
Alla mina tankar är hos hans stora familj.
Vila ifred älskade Stefan.
Årets ”Greek heaven”
Första resan på flera år. Det klara, salta havsvattnet är efterlängtat för min trötta säsongsarbetarkropp. Jag har blött i 3 månader konstant och fått låga järnvärden och D-vitaminbrist och just dessa veckor när vi reser till Zakynthos har blödningar gett med sig lite. Jag vet inte just då om att det kommer fortsätta några veckor senare och att jag kommer blöda sammanlagt 6 månader.
Läkarna hittar inga fel. Hormonanalyserna pekar inte på klimakteriet, och då återstår kanske en sak? Vaccinbiverkning?
Jag vet inte.
Jag är ingen vaccinmotståndare och står inte på boulevarderna och slåss mot vaccin. Jag tar sprutorna för samhällets skull och för min längtan efter att resa.
Årets stressresor.se
Vi skojar alltid väldigt mycket om att vi många gånger råkat köpa resan på www.stressresor.se och givetvis handlar det om att försöka tränga ihop så mycket det bara går på en och samma resa.
Årets stressresa var Fröknarna Fräs styrelseresa till Gotland.
Vi hade så roligt. Vi åt, vandrade och drack oss igenom hela Gotland. Kutens, Fårö, Creperiet, Surfers för att inte prata om alla ställen vi sightseeade oss igenom.
Superhärligt resa och megainspirerade för att ta vårt företag vidare.Årets hittepå
Jag hade några gäster som hade en YouTube-kanal och massvis med prenumeranter. Innehållet var intressant men formen väldigt ful, och då slog det mig:
Jag gör en egen YouTube-kanal på Torsby Camping. Alla frågar oss ständigt vad vi gör på vintern och eftersom jag gått en massa kurser och företagande alltid handlar om VARFÖR så slog jag ihop alla mina kunskaper och bestämde mig för att lansera ett avsnitt i månaden under det års tid.
Första avsnittet blev för långt så jag har satt gränsen till 16 minuter på de som komma skall, men det är ett väldigt mycket ”kill your darlings” kan jag säga.
Men verkligen något av det roligaste jag gjort. Och kvaliteten blir bättre för varje dag.
Årets surfcamp
Mor och son åkte den här gången ensamma till La Pared Playitas på Fuerteventura för en vecka med vandring, tennis och surfskola. Viggo hade inte rest sedan 2019 och han längtade så efter äventyret med att flyga, bada och höra ett främmande språk, och när jag hörde att alla under 12 år kunde resa utan covidpass så rymde vi direkt.
Årets julkort
För några år sedan började jag och Viggo ta avancerade julkort med blixtar och teman. Jag fick idéen av en konstnär från New York bosatt i Palma som jag träffade på surfcamp i Marocko. Hon var ensamstående med två barn och ända sedan barnen var små hade de tagit roliga julkort när alla hade liknande kläder på sig.
Så jag fick med mig Viggo på detta och iår kände jag jag att jag ville ha en blandning av serien Yellowstone (som vi börjat titta på) favoritfilmen Encanto och de gamla klassiska reklambilderna för Ralph Lauren. Det är precis såhär populärkultur ska användas. Som inspiration.
Både Johan och hans dotter Ida tyckte att det lät kul så de ville också vara med. Och det fick de ju förstås.
Årets ”The last supper”
No description needed. Min familj på julafton. Linda som Jesus med de 12 lärljungarna. 
2022 kommer att bli ännu mer innehållsrikt.
Tusen tack för att ni hängt med.
Eder Helena
-
Familjemtb i Trysil
Bästa semestern 2020 var helt klart vår gemensamma MTB-tur till Trysil i juli. Vi passade på de enda 10 dagarna som gränsen till Norge var öppen. Vi var 3 favoritäventyrsfamiljer som packade ihop oss i två bilar och körde upp till cykelparadiset.
När vi kom fram var det helt sjävklart att vi skulle lyxa och bo på Radisson Blu Resort. Där ingick spa med pool och stor frukost.
Vi hyrde cyklar till alla och det bästa av allt var att Viggo äntligen vågade stå på trots sitt brutna knä. Det var som om bromsen lossnade och vi alla bara kunde njuta av solsken och stigar mil efter mil.
Enligt telefonen cyklade vi mellan 3-5 mil per dag med barnen och trots att vi startade och kom i mål på samma ställe i Gullia kändes det inte som om vi hade en enda uppförsbacke.
Fantastiskt.
Tyvärr hade jag bara mobiltelefonen med mig för fokus låg bara på att cykla, utvecklas som cyklister och lära alla att njuta av MTB.
Ren och skär lycka.
Överallt små porlande bäckar och fantastiska stigar 
6 barn totalt i åldrarna från 7 till 13 och alla kunde köra överallt 
Tack mina allra bästa vänner för ren magi 
-
Jardin Botanico De Cactus eller Den botaniska kaktusträdgården
Alltså, det är ju så trendigt med kaktusar nu, och det är ju inte så konstigt med tanke på att de antagligen är några av de snyggaste växter som finns.Förra året var jag på Gardin de Marjorelle i Marrakech (ska skriva ett eget inlägg om det) men den trädgården var inget i jämförelse med den vi fann på djurparken Oasis Zoo på Fuerteventura när vi var där förra veckan med barnen på höstlov. OMG. Magiskt.
Vi var egentligen där för att titta på zebror och kor och sånt, men jag häpnades verkligen av den här trädgården. Överlag ska sägas att djurparken var väldigt fint skött, och djuren mådde bra. De flesta var omhändertagna från misskötsförhållanden.
-
När det regnar på Bali
Så hamnade jag på Bali i ett ljummet regn, ni vet, ibland får man energin från ingenstans. Tar tag i en dröm som ligger där och skvalpar någonstans långt bak. Eller så är det någon som hör ens rop någonstans långt ifrån och kommer med ett erbjudande som är alldeles för bra för att kunna värja sig emot. Då är det flödet som talar till en, och flödet säger man inte nej till. Inte ens om man kunde.
Jag har haft ett tufft år av olika anledningar. Kanske det tyngsta i mitt liv. Man går och hankar sig fram i tillvaron, försöker passa in så gott det går. Försöker hjälpa, styrka, bygga, stappla, stötta det som är runt en. Försöker passa in i en mall som samhället bestämt. Försöker värja sig mot känslor och behov för att de inte överensstämmer med det som samhället tycker. Sedan upptäcker man att man kompromissat bort hela sin själ och sin person i sitt behov av att passa in.
Så tar man tag i det sista fria, vilda som är kvar i det inre av sig själv så åker man på yogaretreat på Bali. Fast med sin familj. Ja, så fick jag göra. Jag stod inte ut med tanken på att vara borta tio dagar från Viggo så jag frågade dem om de ville följa med tre veckor till Bali.
De första fem dagarna spenderade vi ett magiskt hotell med evighetspooler och Mowglii-atmosfär. Det låg bredvid havet men det var trädgårdarna och poolerna som var vackrast. Överallt luktade det blomma och kokos. I dammarna simmade fiskar och överallt klättrade naturen. De var det första mötet med tropikerna för Viggo, det första han kommer minnas, så dagarna där blev speciella.
Jag är så glad att jag hittade det här hotellet, för det passade våra första behov på Bali alldeles ypperligt. Jag fick halsfluss och låg nästan i koma. Fick antibiotika och frisknade till snabbt. 
Så fick jag lust att fotografera igen. De var länge sedan jag kände så. Jag använder kameran som arbetsverktyg i mina jobb, men jag har inte känt för att plocka upp den av lusta på hur länge som helst. Det har varit en sorg för mig, för kameran har varit min pensel i tjugo år. Jag har gråtit av saknad och känt mig så tom och orkeslös. Men så, i den där tropiska trädgården när regnet kom, då kom också bilderna. Jag sprang genom portarna i den där lustgården. Bad Jögga och Viggo att agera modeller, och någonstans där så började jag fylla min kamera igen.
Jag tror, att ur varje kris så föds man in i ett högre stånd. Att krisen och den totala kapsejsningen kommer till en för att det är precis det man behöver just då. Att man tvingas stanna upp och rannsaka sig själv och sina åtagande, sitt liv och sitt sätt att hantera det man möter. Jag är bara i början av detta, men jag är så tacksam för precis allt jag mött i livet. Det låter kanske flummigt, att låta en motgång bli något positivt. Att låta en halsfluss bli något gott. Att låta ett år av kreativ stiltje bli en ingång till flera år av flödande bildkonst.Men så är det.
Om Santi.
Eder Helena H
-
Liten resa med Viggo och mormor
Jag ville så gärna ut och resa till något soligt och varmt ställe men hur jag än vände och vred på det så kunde ingen följa med. Jag bestämde mig för att resa ensam med Viggo. Ville bara hänge mig åt honom, bada, umgås, leka med bilar i sanden, det är underligt vad en 3-åring är lätt att ha med sig. Så jag bokade det lättaste jag kunde finna vilket var en all inclusive-resa till Cap Verde med barnpooler och barnklubbar. När min mamma (Viggos mormor) fick höra att vi skulle resa ensamma till afrika så ville hon bestämt följa med, och det fick hon ju givetvis. Då fick jag chansen att träna.Jag älskar verkligen att resa. För mig är det som att jag börjar leva på riktigt om jag får knyta på mig vagabondskorna (om nu en charterresa med Fritidsresor kan kallas för att knyta på sig vagabondskorna) Men det är en slags resa-light och när man ska resa ensam med en trotsig 3-åring är det ju faktiskt helt förträffligt. Jag måste villigt erkänna att jag verkligen inte gillar all inclusive annars. Stora hotellkomplex som samhällen. Pengar som går till ägare i andra länder. Ett slags västerländskt miniatyr-land.
Jag kan tycka att det är befogat för barnfamiljer med spridda intressen och som bara vill slappna av. Men när jag ser unga vitala par bo på all inclusive i två veckor utan att lämna hotellområdet så känner jag en sting av tycka synd om dem. Så otroligt ointressant. Kanske kan jag köpa det om man är på träningsläger, kurs, camp eller något, men bara slapp-semester? Pensionärsvarning på det. Man blir gammal i förtid tror jag.
Nej, en resa handlar om äventyr, nya smaker, nya horisonter, vidgade perspektiv
massa nya myggbett som kliar och stora vågor som kittlar ögat
och att umgås. Ha tid att leka, kramas, spela spel.
Det blev en jättefin resa för oss,. Mängder med rawfood (på en buffé kan man ju välja precis vad man vill), träning (det fanns en gratis tennisbana), lekpark och en fantastisk strand. Aldrig har jag tagit så lite bilder, men jag är verkligen ingen fotograf när Viggo är med mig. Han kräver all uppmärksamhet när jag är med vilket han får också. 100% närvaro med sitt barn är så viktigt i denna tidsålder av smartphones och ständig uppkoppling på sociala medier.
Tack för en fin resa!
-
Korsika Augusti
Augusti är på alla sätt min favoritmånad. Det är månaden som medelhavet är som varmast. Det är månaden som vi stänger för säsongen, drar på semester och får njuta av sommarens skörder. Egentligen tycker jag att vi börjar skolan alldeles för tidigt i Sverige, för den som upplevt en sen augustivecka i södra Frankrike glömmer det aldrig.
Jag tog med min guddotter Alva och lille Viggo på en veckas solsemester i Korsika. Det är den vackraste ön jag vet. Den har den perfekta kombinationen av Frankrike och Italien. Äventyrsliv med elegant finess. Stora, vackra berg och vita, långa stränder. Bondeliv och jetset. Stigar, tåg, hästar, dykning, vandring och samtidigt restauranger som håller världsklass. Det allra bästa av allt är att det känns som man får plats då medelhavet annars kan vara ganska överbelamrat just i augusti.
Självklart köpte vi en slokande vacker stråhatt att skydda oss mot solen (även om vi är sanna heliophilior)
och Frankrike har allt jag älskar. Fina fruktmarknader
Specialaffärer
Vackra fort, stränder och turkost hav
Gränder med grymma, delikata restauranger.
Jag försöker lära Alva att testa sådant som hon inte testat förrut
som svalkande melongazpacho
Fortsättning följer… -
Alghero
Så sista delen av vår resa spenderade vi i Alghero. En fin kullserstensstad med vackra fik. Blev faktiskt imponerad av denna stad. Vi åkte vilse i den, hamnade på så trånga gator så att om bilen hade fått motorstopp hade vi inte haft den minsta chans att ta oss ut
och en av de största hamnar jag sett. Jag älskar hamnar. Jag låtsas alltid att jag tillhör en av båtarna (såsom det var när jag var runt 20, ska berätta om den tiden någongång)
och det fanns en gammal vacker mur
och en underbar hamnpromenad (ser ni väskan Jögga har på sig, min, det bästa köp jag någonsin gjort, en fjällräven rucksackno 21, så diskret och snygg och praktisk)
och solnedgångar (ja, jag samlar ju typ på dem, vem gör inte det förresten?)
och himlen blev så otroligt dramatisk
och vackra vespor
och Viggo som blir mer och mer svår att fotografera, han har så bråttom alltid
Ja, sedan åkte vi hem.
