-
The sisters.
Det hela var lite magiskt och vi sa hej då till varandra på samma ställe som vi träffats den allra första gången. På en surfarshack längst österut på stranden. Bojana bar sin mammas egenvirkade topp och kjol från 60-talet. Hon påminde om en brud som nyss sagt ja i ett rådhus. Båda bar de sin mors virkade smycken. De var klädda i en hel kollektion. Vilda lillasyster och ansvarsfulla storasystern. som ett klassiskt utdrag ur en psykoterapeutbok. Vi låg i sofforna och fnittrade. Jag fotograferade. Var inte säker på om jag gillade den tantiga stråhatten, men Bojana försäkrade mig om att den var rätt. Den ständiga atlantiska brisen som alltjämt…
-
Liten resa med Viggo och mormor
Jag ville så gärna ut och resa till något soligt och varmt ställe men hur jag än vände och vred på det så kunde ingen följa med. Jag bestämde mig för att resa ensam med Viggo. Ville bara hänge mig åt honom, bada, umgås, leka med bilar i sanden, det är underligt vad en 3-åring är lätt att ha med sig. Så jag bokade det lättaste jag kunde finna vilket var en all inclusive-resa till Cap Verde med barnpooler och barnklubbar. När min mamma (Viggos mormor) fick höra att vi skulle resa ensamma till afrika så ville hon bestämt följa med, och det fick hon ju givetvis. Då fick jag…
-
A truly beautiful person is one who is good at discovering beauty.
Bojana is one of the most sparkling people I met. She can take just any item, like this manjacket she found in a secondhandshop. Change it a bit (like the lining) and turn it into the most stylish item. Or the silkskirt she wears as a dress underneath. She finds beauty anywhere. And the truly unique flowers in her hair and her earrings made by her mother How I love her energy and vibrant way of beeing Living, searching, talking In many ways I feel like theese images are some of the best ones I ever taken. Its the line I want to keep or maybe its just Bojana who…
-
Where I once started
Fine Art Prints. Jag håller på att lägga de orden i min mun. Att göra konst. Bilder som berör. Som kittlar i magen. Som kan tryckas upp på stora, tjocka tidsbestående akvarellpapper. Som säger något till betraktaren. Det svåraste som finns. Jag famlar i mitt språk. Jag älskar stark färg, men det finns ingen som slår mystiken och frågorna i svartvitt. Jag pratar så mycket. Skriver, förklarar och är övertydlig när det som i själva verket behövs är tystnad. Bilderna klarar sig utan texter när de är bra. Det är spännande tycker jag. Jag håller på att närma mig fotografin på ett nytt sätt. Det är som att gå…
-
Ceriserosa, brun hud och turkost vatten
Ni vet, för några veckor sedan var jag med om något alldeles fantastiskt. Jag och miss Saprema åkte till Cap Verde, träffade två magiska yogasystrar och fotograferade hela veckan. Jag visar lite ”behind the scenes”. Dessa shorts heter Vinyasa Pants. Jag älskar dem så mycket. Hade det varit lite varmare på Paris maraton hade jag sprungit i dem. Om det är något som gör mig riktigt glad så är det ceriserosa mot brun hud och turkost vatten. Måste vara något från barndomen i scarven mellan 80 och 90-tal. Rosa är en riktigt laddad färg. En färg som flickor verkar tagit patent på, men för 100 år sedan stod rosa för…
-
The french girl
Jag gav det här settet arbetsnamnet ”the french girl”. Jag vet egentligen inte varför, för varken flickan, klänningen eller miljön är fransk, men det var något i sammanhanget som kändes mycket franskt. Kanske hennes petite kropp. Hennes minimalistiska och enkla framtoning. Kanske de böljande växterna som påminde om de timjan och lavendelfält som jag sett i Marseille, kanske sanddynorna under som viskade samma sång som de på Franska Rivieran. Eller kanske var det för att jag på förmiddagen äntligen läste Bonjour Tristesse. Den har legat i inbunden i min bokhylla så länge jag kan minnas, har alltid varit en av mina mest tummade böcker, men det var när jag fann…
