-
Omfamnar mörka november
Bakom mitt hus, om jag passerar fårhagen ner mot sjön, kanske bara 300 meter från mitt köksfönster, finns den vackraste skog jag vet. Den dryper alltid att spindelnät, decimeterdjup mossa, barr, skägg, svamp, harsyra. Den har sett likadan ut i alla tider, och jag slutar aldrig att fascineras över den. Måste var väldigt mycket näring. Det går en sträng av hyperit över vårt berg.
Numera kan man köpa skogsdoft på doftljus, men det kan inte ens jämföras med känslan att dra in näsan i en jordig nyplockad mosshög. Jag tänker vad lyckligt lottade vi är i den här delen av världen, som har denna fascinerande natur utanför dörren.
Viggo älskar också den här skogen, för det är den vi går ner när vi tar turen runt sjön. Jag ber till gudarna att den aldrig att den kommer avverkas, skulle den det så skulle jag gråta i veckor, kanske månader. Den är helt oersättlig. Som en kyrka, eller kanske ett kloster dit man kan gå för att få en bit andrum. Granarna är väggarna och trädtopparna där solen strilar ner skulle kunna liknas vid hundratals takfönster.
Idag tog jag med mig stativet. Det var relativt varmt för att vara slutet av november, solen tog sig igenom dimman.
Det var meningen att jag och Viggo skulle vara ute på resa nu i ett varmt land långt, långt härifrån. Men omständigheter ville annat, och jag bestämd mig för att göra något jag aldrig gjort förrut. Omfamna mörka november. Stanna hemma. Ta tag i i årets mörkaste månad och inte fly iväg, bara för att se om jag skulle klara det. Det är faktiskt jättespännande.
Isen har lagt sig som ett tunt, tunt skal på sjön som snart kommer att frysas till ett metertjockt täcke.
Löven förmultnar och låter sig pudras av frosten
och när jag passerar fåren kommer de fram och hejar.
Skrivet i november 2015 men hade försvunnit från min blogg så blev åter publicerat.
-
Årskrönika 2021
Det var några år sedan jag gjorde årskrönikor. Men när jag tittar tillbaka på den så är det ju faktiskt dem jag tycker bäst om av alla inlägg. Ett slags härligt avslut på året.
Så här kommer en för 2021.
Årets vackraste skidtur
Årets vackraste skidtur hjorde jag ihop med min längd-bästis Linda på Mattila. Vi åkte sakta, sakta i säkert 5 timmar. Till solen gick ner. I januari 2021.
Årets frostigaste
I februari fick jag ett härligt uppdrag att fotografera ett bröllopspar som gifte sig i Lindvallen. Så jag tog med mig Johan och efter fotograferingarna stannade vi några dagar för att skida och en av de finaste turerna var den upp till Storfjällsgraven.
Det var bitande kallt och bara så otroligt romantiskt.
Årets mest sorgliga
Årets sorgligaste var den när några flickor kom in till Viggo med en överkörd Sixten.
Vår sorg var avgrundsdjup. Sixten var ingen vanlig katt. Han hade vänner över halva Torsby. Hoppade upp i allas knän. Pratade med alla. Han var ett väsen vi ALDRIG kommer glömma.
Årets mest färgstarka
Vår egen påsk. Min absoluta favorithögtid. Lekar, femkamper, gäster, påsklov, födelsedagar, skidåkning, fräknar. Alltid bästa veckan på året.
Årets D-vitamin
Kom en aprildag och ljuset var sådär magiskt som det bara kan bli med den första, riktigt skarpa vårsolen.
Årets merchandise
Eftersom Formex var inställt liksom alla andra inköpsmässor gällde det att ha lite is i magen och testa nya marknader. Som världen.
Har i flera år drömt om att få sälja egna vattenflaskor så när jag hittade företaget som tillverkar flaskor åt ett stort välkänt företag (nämner inga namn) så gick jag loss.
Minimum var egentligen 2000 flaskor men jag förhandlade ner det till 200 flaskor.
Min kollega (pappa) var ganska arg på mig när de 200 flaskorna med guldlogga anlände men jag insisterade på att om jag sålde 20 per år så skulle det bara ta 10 år att bli av med dem.
Givetvis blev de succé och vi har sålt cirka hälften.
Diskmaskinsvänliga och isolerande.
Årets initiativ
Står jag själv för. Letade efter något aktivt för Viggo att göra och när han nämnde MTB var jag inte sen att hänga på. Men det finns ju ingen MTB-träning för barn i Torsby?
Så jag monterade ihop en egen träning. Fick hjälp av SK Bore och gick utbildning hos Better Biker och tvingade några andra föräldrar att engagera sig och varje onsdagskväll träffades ett gäng 10-11 åringar och körde MTB ihop.
Som mest var vi uppe i 25 stycken.
Väldigt utvecklande och jag hoppas på en fortsättning.
Årets varmaste dag
Årets varmaste dag råkar vi befinna oss i Åre med våra allra bästa vänner och just denna dag bestämde vi oss för att hyra downhill-cyklar och cykla Easyrider från Åreskutan. Viggo är en riktig konsekvensanalytiker och tar sällan chanser men just denna dag ägde han och Johan världen.
Årets familjeäventyr
Jag hade förberett några familjer på att jag ville ta med dem ut på en vandring med våra barn med tillhörande tältning.
Så vi startade i Ransbysätern och levde säterliv ett dygn innan vi gav oss iväg upp till Långberget. En tuff, kuperad vandring på över 2 mil.
Vi var totalt 6 föräldrar och 6 barn, alla med olika utrustning och förutsättningar. Vissa med yogamattor som liggunderlag och vissa hade glömt sovsäcken.
Det är lätt att glömma att vad en annan tycker är fantastiskt, faktiskt kan vara riktigt slitit för någon annan. Jag vet inte om de kommer följa med mig igen, men jag hoppas det.
Årets värsta händelse
Det som inte får ske, skedde. Vår älskade Stefan, som jobbat hos oss i 20 år, som byggt hela campingen, mina hus, våra golfbanor, våra timmerstockar går bort alldeles för snabbt i cancer.
Jag kan inte förstå att det hänt och jag drog mig för att skriva den här årskrönikan för jag det var oundvikligt att inte nämna Stefans borgång.
Han lämnade ett stort svart hål efter sig.
Alla mina tankar är hos hans stora familj.
Vila ifred älskade Stefan.
Årets ”Greek heaven”
Första resan på flera år. Det klara, salta havsvattnet är efterlängtat för min trötta säsongsarbetarkropp. Jag har blött i 3 månader konstant och fått låga järnvärden och D-vitaminbrist och just dessa veckor när vi reser till Zakynthos har blödningar gett med sig lite. Jag vet inte just då om att det kommer fortsätta några veckor senare och att jag kommer blöda sammanlagt 6 månader.
Läkarna hittar inga fel. Hormonanalyserna pekar inte på klimakteriet, och då återstår kanske en sak? Vaccinbiverkning?
Jag vet inte.
Jag är ingen vaccinmotståndare och står inte på boulevarderna och slåss mot vaccin. Jag tar sprutorna för samhällets skull och för min längtan efter att resa.
Årets stressresor.se
Vi skojar alltid väldigt mycket om att vi många gånger råkat köpa resan på www.stressresor.se och givetvis handlar det om att försöka tränga ihop så mycket det bara går på en och samma resa.
Årets stressresa var Fröknarna Fräs styrelseresa till Gotland.
Vi hade så roligt. Vi åt, vandrade och drack oss igenom hela Gotland. Kutens, Fårö, Creperiet, Surfers för att inte prata om alla ställen vi sightseeade oss igenom.
Superhärligt resa och megainspirerade för att ta vårt företag vidare.Årets hittepå
Jag hade några gäster som hade en YouTube-kanal och massvis med prenumeranter. Innehållet var intressant men formen väldigt ful, och då slog det mig:
Jag gör en egen YouTube-kanal på Torsby Camping. Alla frågar oss ständigt vad vi gör på vintern och eftersom jag gått en massa kurser och företagande alltid handlar om VARFÖR så slog jag ihop alla mina kunskaper och bestämde mig för att lansera ett avsnitt i månaden under det års tid.
Första avsnittet blev för långt så jag har satt gränsen till 16 minuter på de som komma skall, men det är ett väldigt mycket ”kill your darlings” kan jag säga.
Men verkligen något av det roligaste jag gjort. Och kvaliteten blir bättre för varje dag.
Årets surfcamp
Mor och son åkte den här gången ensamma till La Pared Playitas på Fuerteventura för en vecka med vandring, tennis och surfskola. Viggo hade inte rest sedan 2019 och han längtade så efter äventyret med att flyga, bada och höra ett främmande språk, och när jag hörde att alla under 12 år kunde resa utan covidpass så rymde vi direkt.
Årets julkort
För några år sedan började jag och Viggo ta avancerade julkort med blixtar och teman. Jag fick idéen av en konstnär från New York bosatt i Palma som jag träffade på surfcamp i Marocko. Hon var ensamstående med två barn och ända sedan barnen var små hade de tagit roliga julkort när alla hade liknande kläder på sig.
Så jag fick med mig Viggo på detta och iår kände jag jag att jag ville ha en blandning av serien Yellowstone (som vi börjat titta på) favoritfilmen Encanto och de gamla klassiska reklambilderna för Ralph Lauren. Det är precis såhär populärkultur ska användas. Som inspiration.
Både Johan och hans dotter Ida tyckte att det lät kul så de ville också vara med. Och det fick de ju förstås.
Årets ”The last supper”
No description needed. Min familj på julafton. Linda som Jesus med de 12 lärljungarna. 
2022 kommer att bli ännu mer innehållsrikt.
Tusen tack för att ni hängt med.
Eder Helena
-
Golden milk
’Golden Milk’ i ett minus 6 gradigt dimmigt landskap. ☕️
Och min bästa vän fyllde år och vi firade henne med vandring och hittade ett fantastiskt utegym i en gammal lada utan tak och man tager vad man haver
och blir barn på nytt och skuttar fram genom frostigt landskapoch saknar våra barn men spenderar timmarna med att prata djupt och länge om allt sådant som är viktigt och sant och sen dricker vi vin till fullmånens sken och mediterar oss igenom novembers sista dagar som är så vackra så härta hadd vör nåck .
-
Mitt blå gästrum
Du kom till din älskling med blå anemoner, du visste aldrig hur du skulle ta hennes skratt (Lit de parade av Ulf Lundell. Kanske en av de vackraste sånger som skrivits) 
Det var när jag besökte Zorngården i Mora, (och såg deras fantastiska gästrum. Ett vinter och ett sommarrum) som jag bestämde mig för att alltid ha några vackra gästrum i husen där jag bor.
Jag vill inte göra om någon liten garderob där hälften av rummet består av skräp, utan jag vill att det nästa ska kännas som ett hotellrum med utvalda vackra möbler, vita lakan och ett genomtänkt tema.
Ett rum man vill stanna länge i. Ett rum som doftar nytvättat . Ett rum som alltid har färska blommor och en känsla av plats och luft. 
Ett rum där man tittar ut och ser fält och skogar och där man vill skriva poesi och känna lugn och kanske göra ett yoga-pass och skriva handskrivna brev till sin älskade. 
Så jag står redo med de färska blommorna och ett kallt glas hemmagjord svartvinbärssaft ifall du behöver sova över.
Varmt välkommen. -
Vår i Sverige
Efter en lång mörk vinter, där jag faktisk inte lämnade Värmland på sju månader utan omfamnade mörkret och snön och kylan och gjorde den till min identitet så kom våren som en explosion.
Det var som att jag åkte skidor ena dagen och planterade blommor dagen efter. Det blev ingen vår. Det blev en fullfjädrad sommarexplosion med 20-30 grader varmt i flera veckor.
HM Conscious Exclusive kom ut med en kollektion enbart av återvunna, ekologisk material inspirerad av Karin Larsson som levde för hundra år sena i Dalarna, och jag blev så inspirerad och gick loss på den här klänningen.
I didn’t leave Värmland for 7 months, I just embraced the cold, the snow, the winter and when the spring arrived and the summer exploded in my arms I wasn’t prepared at all.
But here it is, and Im loving the summervibes.
-
Första snön
När första snön kommer så börjar mitt hjärta att skratta. Det finns inget så magiskt som den allra första snön som dalar från himlen.Jag har nån filmscen i huvudet från typ Crouching Tiger Hidden Dragon, där en lång scen utspelar sig i ett dalande snöfall. Kan inte hitta den nu, men minns att den var magisk.
För att fira den första snön bestämde vi oss för att möblera om i vardagsrummet i stora huset. Att göra det vintermysigt med referenser till Mexico, Atlasbergen och Chile. En slags skidåkande Patagonien-känsla. Som en lodge. Åh vad jag älskar snön.
-
Min vän
Vi träffades vid ett övergångsställe. Hon hade tjusiga mörka solglasögon och vackert självförtroende som lyste igenom hennes bleka skinn och strödde ner hennes mörka lockar med glans. Det vara bara en ingivelse. Jag bjöd hem henne på kaffe. Sedan var det hon och jag. Varje dag.
Jag vet att det som hände oss är ovanligt. Det är inte lätt att hitta nya bästisar när man är 36 år. Men det klickade mellan oss. Jag berättade allt för henne. Hon berättade allt för mig. Hur hon hade varit syrisk mästare i simning och dedikerat sitt liv till bassängen och träningen och coachningen. Hur hon gift sig. Skiljt sig. Hur hon lyckats ta sig till Sverige genom att simma över hav och gömma sig i skogar med bara små eldar som värmekälla. Hur hon lämnat sin 14-åriga son hos sin mamma för att ta sig till Sverige för att börja ett nytt liv. Hur hon saknade sin son. Hur smärtsamt det var. Hur hon kämpade sig genom ett år.
Men min vän väljer alltid ljuset. Att se saker positivt. Att le mot det som kommer till en. Att ta sig fram. Använda chanser och möjligheter och tillfällen. Jag fick henne att lära tjugo personer att simma crawl men vi blev motarbetade på den lokala simbassängen. Ni kan inte komma hit och tro att ni är något. Vi blev anmälda av andra som simmade i bassängen att vår lilla grupp skvätte för mycket. Och sen skrattade vi lite för mycket. Men jag sa, vi skiter i dem, vi startar ett företag. Men byråkrati och myndigheter erbjuder en snårskog. Och den lokala simbassängen kunde inte särbehandla oss utan tyckte att min vän borde hyra badhuset när det var stängt för 800 kr per gång. Dessutom tycker det svenska samhället att det ska vara SFI och praktik innan man kan hålla på att skapa något eget. Det blev ganska svårrott.
Hennes son kom tilllslut. Det var så otroligt fantastiskt. Jag grät när jag fick ett mms när de kramade varandra på flygplatsen efter att inte ha sett varann på 1 1/2 år. Sedan försökte de att skapa sig en egen tillvaro i vår by. De lyckades fint. Fint för att vara 14 och 36 och inte prata svenska. Resten av familjen hade hamnat i Göteborg och jag förstod att det var dit de sedan skulle flytta.
Första gången jag hämtade henne i min bil för att ta henne ut till mitt hus i det som hon kallar vildmarken kunde hon nästan inte andas. Hon hade aldrig varit i skogen. Hon förstod inte hur skogen kunde vara rekreation. Hur kan man tycka om att vara så långt borta från allt i ingenstans? Tänk om jag försvinner viskade hon. Du försvinner inte sa jag. Du är med mig. Lita på mig. Jag tror egentligen aldrig att hon riktigt begrep varför jag hyllade naturen så mycket, och kanske kommer hon aldrig förstå det. Men det gör inget, för vi möttes i ett samförstånd där vi både ville förstå den andre.
Hon hade aldrig badat i en sjö. Hon tycker sjöarna är kalla, mörka, dystra och tunga, litegrann som svenskarna. Så saknade sjöarna humor, litegrann som svenskarna.
Men min vän är modig. Hon tog ett djupt andetag och dök. Hon är ett naturbarn. En streetsmart tjej med skinn på näsan. En dam som vet vad hon vill ha.
och hon ville ha kärlek så en dag i vår fnittrande tillvaro mötte hon sin man. Han var tio år yngre och hon var det vackraste han sett. och deras kärlek bara växte och en dag gifte de sig och när de bestämde sig för att flytta till Göteborg för hennes sons skull där resten av familjen bor så sörjde jag för man får aldrig behålla det där som är det bästa. Man har det till låns. Vänner kommer och vänner går. Känslor kommer och känslor går. Jag vet ju att Göteborg bara är en bit bort, men det var ändå som jag hittade något nära med min vän. Något nära unikt som är svårt att finna. Jag vet, för jag söker alltid, och när det väl klickar ska man hålla fast i det
och jag älskar henne i min kimono och med min tekopp , och vår vänskap kommer hålla livet
Gudomliga glada varelse.
Jag önskar dig allt gott och att vi ses alldeles snart igen och då vill jag fotografera dig igen.
Det är min tur att besöka dig nu.
You May Also Like
Happy Valentines Day
Kärlek och ullmatte-tröja
Sjung om studentens lyckliga dagar…
-
När IKEA var hos mig
Nu ska jag berätta om när IKEA-living var till mig. En tidning som ges ut i 37 länder på 30 olika språk. Den kom ut i brevlådorna idag så det har klingat till i min telefon att folk har sett mitt hem. Lite hissnande. 
Och visst är det fantastiskt roligt, om än lite läskigt att se en underlig bild på sig själv sådär. De tog så sjukt många bra bilder, och valde ändå en av de sämre…men det finns säkert någon tanke med det också.
IKEA-Living ges ut av en egen oberoende reklambyrå i London. IKEA är en kund till dem som vilken som helst (men den största förstås) och de har till uppgift att hitta personliga hem och sedan skriva artiklar om dem. Snacka om drömjobb. Artiklarna är alltså skrivna på engelska och sedan översatta till olika språk (därav har ordet writer förvandlats till författare, vilket inte är riktigt sant eftersom mina skrivna ord ännu inte blivit publicerade. Jag har än så länge bara varit med i böcker som fotograf. Men vänta ni bara)
De hörde av sig till mig redan i februari 2015. De hade hittat mitt hem på min blogg och tyckte att jag hade gjort något roligt av ett IKEA-kök. Så började en lång process av mailande där jag skulle svara på cirka 70 frågor ingående. Om min stil, varför, hur och på vilket sätt. Sedan ringde journalisten Andrea till mig och intervjuade mig i 2 h om vårt hus. Matvanor, fester, stil, gäster, möbler, trädgård, familj. Sedan fick jag skriva en lång lista på exakt vilka IKEA-möbler jag hade hemma. Jag fick också skicka ritning på mitt hus och beskriva varje rum detaljerat ihop med bilder. Helt ärligt kändes det som ett inträdesprov till en arkitektskola. Eller en ansökan till en svåråtkomlig konstskola. Jag la ner en massa timmar.
Sedan hörde jag inget mer på 2 månader. Jag antog att mitt hem helt enkelt innehöll för lite IKEA så jag lämnade det däran och tänkte inte mer på det.
Så i juni hörde de av sig igen att de tyckte mitt hem var toppen för att disponeras i IKEA-Living och att de gärna ville komma hem till mig och frågade om de fick det. Självklart sa jag. Bara ni inte kommer en tisdag i juli. Det är så stressigt då. Såklart. De kom en tisdag i slutet av juli och stannade i 3 dagar. 10 personer från världsmetropolen London. Fotografer, stylister, assistenter, art-director och en journalist. Mitt hem ute i skogen i Rattsjöberg förvandlades över en natt till en sprudlande byrå.
Vi hade så oroligt roligt. Eftersom de alla hade flygit hela vägen från London och mitt hus är så stort så passade de på att göra flera artiklar samtidigt. Exakt vad kan jag inte avslöja men det involverade en massa olika människor.
Temat skulle vara kreativitet i hemmet. Hur man använder sitt hem för att skapa och hur man gör rum för att få plats att just vara kreativ. I mitt hem är det ju inga problem. Jag skapar ständigt, på ett eller annat sätt, men de ville ha in en konkret ”DIY” så jag fick ringa in min vän Anja.
Min magiska vän Anja är en konstnär. Hon växtfärgar, målar, ritar, tecknar, skapar och går just nu på konstskola med inriktning på textil.
Dessutom försåg de oss med textilier och färg som vi skulle involvera Viggo i dagen innan teamet anlände (det var så mitt nyslipade träbord råkade färgas grönt)
Och grönt fick det förbli.
Det handlade helt enkelt om hur man kan använda IKEAs saker för att skapa något eget av det.
Så Viggo med kusiner fick gå loss och måla. Dock tror jag inte de använde just detta tyg i något reportage.
Så mitt i juli när jag vanligtvis jobbar som mest i uppemot 100 timmar i veckan tog jag alltså emot IKEA-teamet i mitt hem och lät mitt hus förvandlas till deras kuliss. Jag fick helt och hållet hålla andan och jag vet inte om någon såg på mig hur sjukt stressad jag var.
Men det var alldeles magiskt. Väldigt spännande människor. Sådana man alltid vill vara omgiven av. Vi pratade bilder, feminism, natur, ekologi, stad, resor, layout, inredning, hav…mellan fotograferingarna.
Mycket att tänka på när man jobbar med världens största trycksak.
Det tog hundratals bilder och jobbar faktiskt inte helt olikt mig själv. Det var väldigt spännande att se.
och de stylade, adderade, sydde, plockade och skapade. Hängde upp gardiner och tavlor.
Jag bytte klänningar titt som tätt men de ville helst se mig i blommigt. De ville verkligen att allt skulle vara väldigt blommigt, jag tror det är lite brittiskt. Jag ville liksom visa den vilda, råbarkade sidan av norden. Den som plockar växter i det fria, när de helst ville ha det lite mer ”liten nätt trädgård”.
och vi hade fina gäster
både fyrbenta och tvåbenta
och regnet öste ner på vår ”midsommarfest”
Det var väldigt mycket jobb, men verkligen ett av de mest roliga saker jag varit med om i mitt liv. Jag lovar att meddela när de andra artiklarna publiceras.
Veckor efteråt sprudlade fortfarande mitt hus av energi, och superstylisten Carl Braganza hade plockat in så mycket blommor att jag fortfarande 6 månader senare hittar kvistar i små hörn.
