Oktober mood
En promenad när hösten sakta övergår till vintern. När jag var typ 12 år brukade jag besöka denna vackra ruin och leka att jag var Madeleine i Nord och Syd. Jag la mig uppe i gräset på stenruinen och tittade på himlen. Har knappt varit där sen då. Tycker att det är lite synd att denna plats inte används till något mer. Skulle kunna bli kuliss till en restaurang. Tänk glastak (som ett orangeri). Oh mighty.
Runtomkring trånar ekar, lador och timmermagazin. Vet de som har gift sig under ekarna.
Kanske det vackraste stället jag vet.
Med utsikt mot sjön.
och alldeles intill finns mängder med trollbindande djup skog, där det lurar riktiga troll under all tjock, mjuk mossa
mitt sällskap. Viggo går mest själv på våra vandringar nuförtiden men ibland blir han trött och vill sitta på ryggen
Det var en liten promenad i våra hoodies en oktobersöndag mellan lövfall och frost.
4 Comments
Annette
Åhhhh – jeg dør altid en lille smule og kommer i en helt anden verden! Dine billeder er magiske, formidable, vidunderlige…
Kram 🙂
Sofia
Vackert! Jag var på ridläger i Ekshärad när jag var så där 12… Mister hette ponnyn och damen som höll i lägret hette Siv tror jag! Det slog mig när jag såg mössan 😉 Kram
Helena H
Åh Annette. Du ger mig alltid vingar!! Tack. Så fina ord, och danskan är alltid lite magisk.
Helena H
Åh Sofia, det minns jag att jag alltid drömde om. Men jag fick aldrig åka. Populärt ställe. Hästarna finns kvar tror jag, fast de flesta är gamla nu. Kul iaktagelse.