-
Äventyr, Bastu, Hiking, Natur, Travel, Travelguide, Trekking, Vandring, Vänner, Värmland, Värmlandstips
Sjutorpsleden
Det är så lätt att bli hemmablind. Att hela tiden tro att vackra vyer och magiska platser bara finns på platser långt borta. Jag hade hört talats om Sjutorspleden några gånger, och hade väl egentligen inte tänkt att det var så mycket. Förrän en tjusig, världsvan kvinna i lockigt hår, stråhatt och utstrålning äntrade in på mitt café i somras. Strålande som bara den därför att de hade gått Sjutorspleden och de hade hunger som bara en fysisk naturupplevelse kan ge. De hade gått delar av den barfota, bara känt den mjuka mossan under trampdynorna och och de höga kronorna svaja över huvudet. Vinden och värmen och pulsen och den porlande bäcken hade gett dem gåshud.…
-
Skiing into sunset
Back in my magic winter wonderland ❄️and took the monday afternoon off and went crosscountry-skiing in one of our local skiresorts.⛷️The beautiful Hovfjället just 12 minutes from my home. It was tired and skied slowly. It was -12 degrees celsius and fresh windswept snow. The tracks were amazing and just a few hours old. The upphills on the 10km-track were so steep and long, but it’s always worth it once you get to glide downhill. We have so many skitracks for croscountry-skiing in our area but Hovfjället is really my favourite. You have a constant view of blue mountains and a big sky around and magic trees since it’s located in…
-
Sommarsolståndet 2018 eller summersolstice och vägen dit
Jag bloggade så ihärdigt i mer än 10 år. Jag älskade min blogg, alla vänner som kom, kontakterna jag fick, jobben som trillade in, de små tecknen på en värld utanför min egen. Men sedan en dag så var det någon som sa, att ”nu är bloggen död, länge leve instagram. ” Så blev det ju också faktiskt, när jag väl förstod instagrams styrka. Jag var lite sen på bollen med ett enhetligt flöde, och kanske kommer jag aldrig få det. Men jag kan längta så oerhört mycket efter de längre inläggen som bara en blogg kan bära. Långa utförliga texter, berättelser, historier. Men vem orkar egentligen läsa sådana längre?…
-
Norrsken och vintergatan
-
Arkitektur, Äventyr, Frihet, Fröknarna Fräs, Mat, Natur, Recept, Resa, Reseguide, Uncategorized, Vandring, Vänner, Vår
Vild plockmat och en digital detox
Det här är en artikel jag skrev för 2 år sedan, men jag vill gärna dela med mig av den nu. Vi närmar oss snart samma tid. När hela naturen börjar bli ätbar. _______________________________ -Tog du med vinflaskorna? Jag var stressad och pratade i mobilen när jag ropade till min vän och kollega Markus när jag hämtade upp honom utanför vår restaurang. Det var tidigt måndagmorgon och vi var trötta. I bilen på väg till vårt mål konstaterade vi att vi glömt både vin och öl och att det antagligen skulle bli en ganska torr tillställning. Markus är kökschef på vår restaurang, och jag kallar mig för restaurangchef. Vi har bara…
-
Vattenfallet
Vi vandrade en timme genom ett permakultur-landskap innan vi kom fram till det hundra meter höga vattenfallet som skvätte ner oss likt stjärnstoff på ett himlavalv. Jag hade kunnat stanna hela dagen, låta vattnet leda mig till konst. Alla vet att allt som är fuktigt blir bra på bild. Det blir som en lyster, en extra glans. Hud, händer, kroppar, löv och stenar. Det var en lerig botten, men det var tur för att inte upplevelsen skulle bli en kliché av paradiset. Porlande sötvatten som faller ner mot jordens dragningskraft. Två yogisar i ett högt beläget regnskogsparadis. En fotograf som får andnöd. De andra som var med oss drog i…
-
En vandring
Det är så lätt att bli hemmablind. Att hela tiden tro att vackra vyer och magiska platser bara finns på platser långt borta. Jag hade hört talats om Sjutorspleden några gånger, och hade väl egentligen inte tänkt att det var så mycket. Förrän en tjusig, världsvan kvinna i lockigt hår, stråhatt och utstrålning äntrade in på mitt café i somras. Strålande som bara den därför att de hade gått Sjutorspleden och de hade hunger som bara en fysisk naturupplevelse kan ge. De hade gått delar av den barfota, bara känt den mjuka mossan under trampdynorna och och de höga kronorna svaja över huvudet. Vinden och värmen och pulsen och den porlande bäcken…
-
Oktober mood
En promenad när hösten sakta övergår till vintern. När jag var typ 12 år brukade jag besöka denna vackra ruin och leka att jag var Madeleine i Nord och Syd. Jag la mig uppe i gräset på stenruinen och tittade på himlen. Har knappt varit där sen då. Tycker att det är lite synd att denna plats inte används till något mer. Skulle kunna bli kuliss till en restaurang. Tänk glastak (som ett orangeri). Oh mighty. Runtomkring trånar ekar, lador och timmermagazin. Vet de som har gift sig under ekarna. Kanske det vackraste stället jag vet. Med utsikt mot sjön. och alldeles intill finns mängder med trollbindande djup skog, där…
