Tänk att jag vågade hålla ett vårtal. Och för en massa människor. Och inget vårtal som helst utan ett som varade i nästan 10 minuter. Jag tänker inte dra hela vårtalet här, för det gör sig inte så bra då man läser det tyst, men det var några små stycken jag var riktigt nöjd med.
(………..)”Inatt sov jag med fönstret öppet och vaknade klockan 04.15 av fåglarnas lovsjungande konsert till den fantastiska våren, den där tunga porten mellan vinter och sommar, ja, den stod på vid glänt.
PAUS
Igår jagade jag min tvååring i ett haaaav av vitsippor. Han var så glad att slippa stövlarna, att slippa overallen, att slippa vantarna, långkalsongerna och den tjocka mössan. Han sprang runt i tunna byxor och gympadojjor. Vilket vårtecken.
Och jag tror inte att nån, som inte genomlevt 6 månaders rejäl vinter kan förstå denna otroliga lycka.
Eller som farmor Vilma uppe i Hamla på Rattsjöberg sa när vi släppte ut hästarna på våren och de bockade och sparkade bakut och gallopperade runt i hagen.
Ja, de är ju så kåååt sa ho. Jag fnittrade alltid åt detta men på gammelsvenska så betyder ju kåt att vara livsglad.
För farmor var ju order kåt aldrig nånting snuskigt utan snarare nånting vår-ligt. Ja, Och det är ju precis det vi blir på våren. Kåååt och livsgla´.
Och de sköna ljusa kvällarna, ljuset som vi väntat på så länge. Asfalten som blommande kommer fram under snön, cyklarna som dras fram ur de vintermörka förråden, däcken som pumpas, bollarna som sparkas, knopparna som slår ut, grillarna som tvättas, de vita trädgårdsstolarna som ockuperar varje liten terass och fröna, alla dessa fröna som planteres.
Och huden som uppenbaras, vinterjackorna som plockas av, benvitbleka ansikten som vänds mot himlen, bara ben som vågar sig fram ur de modigas längtan efter heta sommardagar, växtzonerna som avhandlas i inredningstidningarna och loppisarna som öppnas i varje liten oansenlig lada. (….)
Bästa tjejerna var där och lyssnade på mig, och det var tur för så fort som jag kände mig det minsta darrig så tittade jag bara åt deras håll så blev jag av full av kraft igen. Efteråt fick jag en flaska i present, och inget vanlig flaska utan en fin Massé champagne. Tänk, Bygdeföreningen kanske visste att jag samlar på champagne. (Jag hinner inte få så stora samlingar därför att jag alltid hittar saker att fira och anledningar att öppna dem)
Jag hann inte ta några bilder men syrran tog dessa på oss och det var fint att få ett litet minne.
och elden var sprakande stor och varm och upp brann all gammal oförlåten sorg och glömda bitterheter (inte för att jag har så många men det är fint att låta Valborgselden bli en symbolik för nya tag)
Sen gick solen ner så himla snabbt och jag hängde på Linda och drack saft hos henne till kl 02.00.
Dagen efter lät jag de tillfälliga lockarna sitta kvar i håret. Ja, på själva arbetarnas dag åkte jag upp till huset och jobbade ensam. Jag målade möbler, de allra sista listerna, sorterade skräp och planerade trädgården. Tyckte det kändes som ett bra sätt att fira denna viktiga dag.
och telefonen ringde och en massa människor ville tacka mig för det bästa tal de någonsin hört. Och så himla märkvärdigt tyckte jag nog inte att det var men det hjälpte nog att jag googlade Björn Ranelids vårtal innan. Han inger kraft och mod på något sätt.
Så är han så knasigt osvensk, och himla stolt.
Ja, det var sannerligen några mycket märkvärdiga men vackra dagar.
