Jag drömmer i hemlighet om att få plåta mode. Jag vet att det är en sådan liten klick som får syssla med det. Modemagasinen jobbar med agenter och anlitar alltid samma fotografer, oftast varvar de mellan 5-6 stycken olika . Fotograferna själva säger att det är inte på modereportagen som de tjänar pengar men de är roligast att göra därför att de ofta har fritt spelrum.

Om 200 år kommer man att titta tillbaka på den här tiden och säga att bildkonstnärerna i 2000-talet hade sin scen i modemagasinen, för det är i modemagasinen som man hittar de i särklass mest spännande bilderna av idag, kolla in en av de bästa här.

Guldstänkta Anna-Lena poserade för mig i en liten amfiteater förra veckan. Vi lekte lite modefotografering. Vi passade på, solen står bara i den här vinkeln några minuter, det är min favorittidpunkt på dygnet. När allt blir till guld.

När jag nu var och dök i Röda havet och förstod hur billigt det är med dykning i Egypten och eftersom jag ännu inte har nån häst att lägga min energi på bestämde jag mig för att engagera tjejerna runt mig för att åka iväg på en liveaboard-cruise.

En liveaboard-cruise är alltså en resa när man chartrar en liten båt och där allt ingår. Tuber, mat, dryck, sovkoj, diesel…kanske 2-3 dyk per dag på några av Röda havets vackraste rev. Jag tror att det är riktigt spännande.

Det är roligt när man sitter och tittar på sin telefon och funderar på vilka som kan följa med på en sådan resa och man märker att väldigt många av tjejerna runt en faktiskt har dykcert. Att man har en hög med äventyrliga flickor i sin telefonbok som slängt sig ut i världen för att upptäcka den under och över ytan. Att de dessutom är stentuffa, självständiga och gränsknuffande.

Tjejerna med dykcert i min telefonbok åker dessutom Vasaloppet. De har rest i Caribbean på skrangliga båtar och vandrat i djungeln i Brasilien. De har jobbat sig svettiga på dykbåtar i Australien och de är sådana som kommer ta med sina barn till Indien innan barnen fyllt 4 år.

Jag älskar brudarna i min telefonbok. Det är ett gäng med äventyrsbrudar.

Så har vi då kommit hem från en väldigt bra semester vid Röda havet i Egypten. Om jag fick välja skulle jag vilja ha semester hela tiden.

Vi säger alltid att vi ska åka iväg till en strand och bara sola och ta det lugnt och inte röra en fena med ända tar vår rastlöshet iväg oss på små äventyr. Inte kan vi ligga stilla….

…letar vi inte upp ett gym så letar vi upp squashbanor, dykcenters, snorkelställen, lokala små stränder, trånga bazarer eller vilda delfiner. Även fast jag har sett vilda delfiner många gånger så har jag aldrig simmat med dem, förrän nu. De kom i en stor grupp med både bebisar och vuxna och strök sig några decimeter ifrån oss.

Simmade iväg och kom tillbaka. Iväg och tillbaka. En ständig lek.

Jag ville att tiden skulle stanna. Utan tvekan var det nästan en upplevelse av religiöst slag. Vad är det delfinerna gör med oss som gör oss så vilda och lyckliga?

Jag älskar Röda havet. Det är mitt favorit hav. Iochförsig har jag inte varit i Söderhavet, det skulle jag nog också tycka om, men Röda havet känns så intimt, nära och ganska litet.

Jag fick ju nu dessutom chansen att använda mitt undervattenshus till min Nikon D-70 som länge legat oanvänt i sin kartong. Jag svårt att få in skärpan på de rörliga och skuttande delfinerna. Kanske måste jag skicka iväg mig själv på undervattensfotografi-kurs eller skärpekurs…men jag gillar mina bilder. De är precis så romantiska som jag upplevde det.

Jag använde bara kameran vid snorklingen då jag ännu inte ha nån blixt till den. Vid dykningen blir det oftast för mörkt utan blixt.

Fler bilder och historier kommer.