The reading family
Den här hösten är så mörk, tycker ni inte? Eller så kanske det är så att det är första gången som vi stannar hemma i november. Normalt brukar vi resa långt bort så här års, men i år tog vi tjuren vid hornen och mötte upp mörkret för ett månadslångt möte.
Jag ska inte vara negativ men mörkret håller på att äta upp mig. Jag tycker inte om de korta dagarna, denna avsaknad av ljus. Ljus är ju det jag lever för.
Tur då att man har böckernas värld, och en liten familj som gillar att läsa.
Själv är jag besatt av idéen kring böcker, bibliotek och bokaffärer . Så när jag skulle inreda biblioteket hade jag Strand Book Store, Shakespeare & Company och filmen Youve got mail i åtanke. Och lite Notting Hill och Barnes and Noble. Ni vet, stora härliga öronlappsfåtöljer som man kan slå sig ner i och bläddra i vackra konstböcker. Gärna med en kopp varmt, rykande te och en morotskaka. Ja, bokaffärer blir ju alltmer sällsynta nuförtiden så det gäller att hålla liv i de som fortfarande existerar.
Golvet i vårt bibliotek är originalet från 1850-talet och lutar en sisådär 10 cm från den ena sidan till den andra. Det är urgröpt och så vackert. Vi har bara slipat och målat det lite i ljus engelsk röd. Taket har jag berättat om tidigare (en present från pappa)
Då övervåningen just här var lite mörk och redan hade en touch av art nouveau och jugend bestämde jag mig för att fortsätta på den linjen. Bokhyllan stod redan på plats och vägrade tas nerför trappan så den fick liksom sätta stilen. Vad jag insett när jag packat upp alla mina böcker är att jag gjort mig av med väldigt mycket under dessa flyttlass, och det är skönt. Det är inte kvantitet utan kvalitet. Med tiden tänkte vi även få in en liten grammofonspelare och Jöggas gamla LP-skivor. Så att man kan sitta i fåtöljen och lyssna på musiken och titta på skivomslaget.
och i huset hängde redan två små söta porträtt av Gösta Berling och Marianne Sinclaire så de hängde jag upp tillbaka i en liten installation. Så de kan ståta med sin position som karaktärer i en av världens bästa böcker
och man ska ha många olika ljuskällor. Den här lampan är egentligen mer 50-tal men den passar
och jag tycker det är roligt att mixa. Med kelimmattor och änglavingar.
och den här snäckskalslampan köpte jag till ett annat hus där allt var VITT, så den är lite malplacerad där den hänger över engelska trappan men jag tycker också att den skapar frågor (och frågor gillar jag)
Ja, så ser det ut i ett hörn av huset och det lämpar sig bra i den här mörka, murriga november-tiden, men vänder man sig strax till höger kommer man till ett glasrum som är alldeles solskensdränkt.
Men det tänker jag visa en annan dag.
Jag har förresten på mig den skiraste, skönaste ”kimonon”i silke från norska By Ti Mo.
4 Comments
Linnéa
vilket underbart kort på hela familjen! supermysigt ju 🙂
och jag älskar ert bibliotek! åh! så fiiint!
hoppas mörkret inte äter upp dig och att ni får fin, ljus snö snart istället 🙂
VACKRA hem och interiör
… aahhh… det är så fint Helena… så fint ni fått till det… gillar även att du lagt till små detaljer
som bilderna i den gamla ramen. Så fin din frisyr ser ut förresten… och kimonon… wow… Man får passa på att
mysa i mörkret nu, för om en månad har det vänt… Kram
Helena H
Hej Linnéa. Tack för dina fina ord. Jag hoppas inte heller att jag blir uppäten, men snart blir det ljusare. Ser jag fram emot. Snön är alltid så upplyftande.
Helena H
Det där med detaljerna kommer ju med tiden, för det är svårt att vara och dutta överallt. Men jag längar efter nästa projekt ”wall of family”.
Hoppas greengate-inköpen gick smort. Kram