Invigningsfest
Först hade vi inte tänkt att ha någon fest för att jag var så trött. Men då blev alla så ledsna så då bestämde vi oss för att ha en iallafall. Min kusin och bästa manliga vän tyckte det skulle vara en burtonesque-fest. Om man ska ha fest är det väl lika bra att göra det ordentligt.
Så här så inbjudningskorten ut.
Först började allt så lugnt och fint. Alla var så städade och minglande och fina.
Jag var en hybrid. Mellan hjärter dam och Alice.
Alla var där. Ja, även Beetlejuice och Lydia.
Jag var så lycklig och stissig och uppivarv och alldeles till mig för alla som rest från Stockholm, Göteborg, Örebro, Karlstad och Dalen så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Fotostudion glömdes bort.
Maten dukades fram. Alla hade med sig då det var knytkalas och gissa om bordet dignade av läckerheter.
Hela köket och huset var fyllt av vackra klänningar och peruker och mad-hatter hattar.
och vi hade pimpat hela huset och allén med heliumballonger och snören och spännande saker
och riktiga Alice i Underlandet var där
och vi hade middagen i tältet. Sen var det frågesport i lag och musikquizz och kaffe och avec…
och det var galna, vackra, vilda gäster
och riktigt, riktigt nära vänner
och poff så var festen igång. Gitarrer plockades fram och tältet förvandlades till precis det jag ville
och det var precis så magiskt och galet som jag drömt
och vackert och förföriskt
Det var sannerligen en burtonesque-fest i bästa anda
och Edward var där
Jag önskar bara att tiden inte hade gått så fort, att rommen inte var så god och champagneflaskorna så många
kanske önskar jag att tiden hade kunnat stanna så jag fått upp rökmaskinen och studion, vilka bilder det blivit
att mina vänner liksom kunnat flytta in där och då i sina fina kostymer
och min favoritmodell Sara var där
och vi fick presenter. Så himla många fina presenter. Stuckaturer, äppelträd och champagneflaskor
Jag vet inte vart tiden tog vägen. Plötsligt var klockan närmare 05 på morgonen och då hade vi festat i över 13 timmar, och jag lovar er att det kändes som 13 minuter.
Jag vet inte hur man vaknar upp från en sådan här fest. På riktigt. 70 personer. Om man någonsin vaknar upp igen.
Det lär bli en tradition iallafall, även om det dröjer tills jag bjuder in till fest igen.
3 Comments
Elin B
Vilken riktigt trevlig fest ni verkar haft! Och herre GUD så fint ni verkar ha fått det- köket ser ut som en riktig dröm!
Kram
Anonymous
Åh vad fint! Tråkigt att jag inte kunde vara där, vill verkligen se ditt drömhus nån gång också Helena.. Kankse nästa sommar? hehe kramar Johanna
Katinka
Åhhh, vad fullkomligt fantastiskt underbart! Bilderna är sagolika och jag är så glad att du är här och bloggar igen. Grattis till att drömhuset äntligen är färdigt! Kram