-
If you cant beat it, join it.
Idag kom den första snön och jag gick ut och tog en bild på en snödriva, allt blev vitt och liksom matt och grafiskt. Snöstjärnorna föll från himlen och under fötterna lät det knarrande ljudet som inte återfinns någon annanstans. Vintern är här. Jag försökte visa min entusiasm till vår lille två-åring när vi stapplade till dagis. Åh, vad härligt det är med snö. Jippie. Han tittade på mig förvånat, ännu inte klar över om han gillade den blöta snön som föll på hans ansikte. På facebook var det löpande uppdateringar om hur hemskt det är med snö, och vad jobbigt det var med snöskottning, och hur fruktansvärt det var…
-
Tiden och förgängligheten
Ibland upplever jag att tiden är så förgänglig. Att den går alldeles för fort. Att den är lika snabb som en rörelse, ett danshopp som jordens dragningskraft aldrig kommer frysa annat än på en bild. Jag tror det var därför jag började fotografera från början. Jag stod inte ut med att tiden tickade och nuet blev historia och framtiden passé i ett litet nafs. Jag ville behålla nuet och det gjorde ju fotografiet. Det frös alla minnen i ett rektangulärt format så jag fick behålla dem för evigt. Går tiden fortare för vissa? Och visst är det paradoxalt att tiden går snabbare när man har roligt, just då när man…
-
Filmtajm I
En liten filmlista av betydande filmer i mitt liv. Riktiga filmtips! Det finns många fler men vi börjar så här. Utan innebördes ordning: La Grande Vadrouille, eller på svenska, Den stora kalabaliken (1966) Min kusin var svarttonad i håret och franska vågen-film-besatt. Men det var den här som hon lämnade kvar hemma hos mig. Det var något som var så speciellt med den. Jag skrattade och skrattade och jag tyckte de var så finurliga och språket var så vackert och storyn så magisk och skådespelarna så karaktärsstarka och miljön alldeles sagolik. Jag var kanske 12 år. Jag tycker fortfarande att den här filmen är en av de bästa komedierna som…
-
Stockholmsweekend del II Teaterstudion Lederman
Vi skulle ju inte kunna åka till Stockholm bara sådär utan anledning, näe, om vi ska ta oss ända till den kungliga hufvudstaden måste det bjudas på något extra, och det gjorde det. Om man gick nerför en trappa i vackra Vasastan kom man till teaterstudion Lederman och det stället gjorde mig alldeles stum. Vilket dekadent, förföriskt och vackert ställe. Tunga, röda plysch och -sammetstyger. Guldspeglar och vackra lampor. och på den lilla scenen inne i salongen stod bluegrassbandet Lily Mountain Band (från Karlstad) och sångerskan Lovisa var så vacker i sin röda klänning och sitt långa hårsvall och gick man sedan genom en grön entré kom man till scenen…
-
En weekend i Stockholm del I
En klassisk badrumsspegel-bild. Kanske tyckte jag att mitt hår var extra blankt eller att läpparna var extra fint målade eller nåt…klänningen är iallafall världens bästa. Den heter Dance Floor Date Dress. Jag gör allt i den här klänningen (har den i två färger) för den är så skön, skulle nog nästan kunna springa ett maraton i den. Jag och Jögga rymde till vår huvudstad i helgen. Den första helgen på 2,5 år helt själva. Vi bestämde oss för att bo på ett fint och coolt hotell och lyxa. Vi spekulerade på Grand Hotel (för dyrt), Rival (fullt), Berns (ingen frukost som ingår, konstigt tycker jag, måste man köpa till för 250 kr…
-
Break on through, to the other side
I hela mitt liv har jag drömt om att få vara en hippie. En flärdfull sådan. Leva i en tid när det var okej att protestera på boulevarden, leva i symbios med naturen, läsa posei på gatorna, få älska många samtidigt universellt, bo i kolletiv…gå i långa klänningar. Ja, jag tror verkligen att jag missade något alldeles speciellt där i skarven mellan 60 och 70-talet. Kanske överromantiserar jag, men jag tror ändå det var något som höll på att hända i världen de där åren. och nu föll det sig så att min bästa kompis med room-mates hade hippiefest, eller tema TILLSAMMANS och det var så himla häftigt kanske den…
-
Vi har rymt
Vi åker tåg, bara vi två. Ensamma för första gången på 2,5 år förutom det dygnet vi var på Springsteen i somras. Jögga läser sin favoritförfattare, jag läser Svenska Dagbladet. Det är himla spännande att vara på väg. Att åka tåg. Det särklass mest hälsosamma sättet att färdas på förutom på cykel och med ben förstås. Vi har lämnat lilleman hemma hos mormor, och vi tror att det är himla hälsosamt just för oss. Vi två. Skickat via Blogsy
-
Måndagsblues
I helgen var jag på en av de roligare festerna jag någonsin varit på. Den kräver sitt helt egna långa inslag. Jag går fortfarande runt och nynnar på Riders in the storm…. Det var en rejäl tidsmaskin, till en tid jag gärna hade upplevt. Berättar mer senare. So long / Helena H
