En weekend i Stockholm del I
En klassisk badrumsspegel-bild. Kanske tyckte jag att mitt hår var extra blankt eller att läpparna var extra fint målade eller nåt…klänningen är iallafall världens bästa. Den heter Dance Floor Date Dress. Jag gör allt i den här klänningen (har den i två färger) för den är så skön, skulle nog nästan kunna springa ett maraton i den.
Jag och Jögga rymde till vår huvudstad i helgen. Den första helgen på 2,5 år helt själva. Vi bestämde oss för att bo på ett fint och coolt hotell och lyxa. Vi spekulerade på Grand Hotel (för dyrt), Rival (fullt), Berns (ingen frukost som ingår, konstigt tycker jag, måste man köpa till för 250 kr per person och dag), Story Hotel, det var egentligen där vi ville bo helst men det var nästan helt fullt och det är ganska känt för att vara lyhört och Jögga sover som en vildhäst som passar flocken så det blev det inget med) men tillslut fastande vi för Scandics Grand Central Hotel.
De var väldigt fint. Inredaren hade gått loss på bokstavstrenden (som snart spås vara ute enligt Trendenser men det har nog säkert Scandic redan koll på)
På rummet hade vi sällskap av Rebecka och Fiona och en line från Zepelins The rain song. Färgen på väggarna var grön-grå-turkos (petroleum?) och riktigt behaglig. Sängarna var de skönaste vi någonsin sovit i. Utanför fönstret hade vi Fashing och Oscars.
och utanför vår dörr fanns en textrad ur världens bästa låt
och i foajen fanns vackra designstolar, metallic-bord och grova skrivbordslampor i murrig lila-brun miljö. Tjusigt.
Vi hängde i stan i ösregnet. Insöp atmosfär, shoppade, inspirerades och bestämde oss tillslut för att fika på ett ställe som Jögga länge varit intresserad av, nämligen Bianchi Cykelcafé på Norrlandsgatan. Alltså cykelaffär kombinerad med italienskt café. Jögga är alltså en kille som drömmer, sover, äter, andas och lever för cyklar. Han har typ 7 (?!) stycken hemma.
Fastän vi hade bestämt oss för att bara umgås och vara ensamma med varandra kunde vi ändå inte låta bli att skicka ett sms och möta upp kusin Christina.
Christina är naprapat och visade Jögga hur han skulle stretcha 30 sekunder x15 per dag för att få bukt med sin tennisarm (ja, för när han inte cyklar spelar han tennis. Det är en 120% idrottskille som jag bor med)
och jag var bikerchic med skinnjacka och ewa i walla-scarf. (Och när jag ser de här bilderna påminns jag återigen om att jag är i desperat behov av en frisör. Förstår inte varför det ska vara så svårt att gå till en frisör? Kanske för att de tar typ 3-4 h på sig varje gång och jag har så svårt att sitta still så länge)
Men Stockholm är verkligen underbart. Vilken fantastiskt vacker, medveten, härlig och ren stad.
3 Comments
Anonymous
Får jag fråga vilken storlek du har på den prickiga klänningen? Fanns så dåligt med mått på hemsidan. Jag brukar jag 3 eller 4 i Odd Molly storlekar.
KRAM//Lina
Helena H
Självklart! Den är väldigt stretchig så den är grym. Polystertyg (onaturligt) men därför väldigt lätt att tvätta och jobba och svettas i. Förlorar liksom inte kvalitet. Jag har strl 3 i OM, så jag har large. Stor kram
K.
Ja! Stockholm är rent fantastiskt och så är det bara. Sitter här med morgonkaffet och njuter av dina bilder och din fina text! Kram