-
Omfamnar mörka november
Bakom mitt hus, om jag passerar fårhagen ner mot sjön, kanske bara 300 meter från mitt köksfönster, finns den vackraste skog jag vet. Den dryper alltid att spindelnät, decimeterdjup mossa, barr, skägg, svamp, harsyra. Den har sett likadan ut i alla tider, och jag slutar aldrig att fascineras över den. Måste var väldigt mycket näring. Det går en sträng av hyperit över vårt berg. Numera kan man köpa skogsdoft på doftljus, men det kan inte ens jämföras med känslan att dra in näsan i en jordig nyplockad mosshög. Jag tänker vad lyckligt lottade vi är i den här delen av världen, som har denna fascinerande natur utanför dörren. Viggo älskar…
-
Äventyr, Bastu, Hiking, Natur, Travel, Travelguide, Trekking, Vandring, Vänner, Värmland, Värmlandstips
Sjutorpsleden
Det är så lätt att bli hemmablind. Att hela tiden tro att vackra vyer och magiska platser bara finns på platser långt borta. Jag hade hört talats om Sjutorspleden några gånger, och hade väl egentligen inte tänkt att det var så mycket. Förrän en tjusig, världsvan kvinna i lockigt hår, stråhatt och utstrålning äntrade in på mitt café i somras. Strålande som bara den därför att de hade gått Sjutorspleden och de hade hunger som bara en fysisk naturupplevelse kan ge. De hade gått delar av den barfota, bara känt den mjuka mossan under trampdynorna och och de höga kronorna svaja över huvudet. Vinden och värmen och pulsen och den porlande bäcken hade gett dem gåshud.…
-
Golden milk
’Golden Milk’ i ett minus 6 gradigt dimmigt landskap. ☕️ Och min bästa vän fyllde år och vi firade henne med vandring och hittade ett fantastiskt utegym i en gammal lada utan tak och man tager vad man haveroch blir barn på nytt och skuttar fram genom frostigt landskap och saknar våra barn men spenderar timmarna med att prata djupt och länge om allt sådant som är viktigt och sant och sen dricker vi vin till fullmånens sken och mediterar oss igenom novembers sista dagar som är så vackra så härta hadd vör nåck .
-
Arkitektur, Äventyr, Frihet, Fröknarna Fräs, Mat, Natur, Recept, Resa, Reseguide, Uncategorized, Vandring, Vänner, Vår
Vild plockmat och en digital detox
Det här är en artikel jag skrev för 2 år sedan, men jag vill gärna dela med mig av den nu. Vi närmar oss snart samma tid. När hela naturen börjar bli ätbar. _______________________________ -Tog du med vinflaskorna? Jag var stressad och pratade i mobilen när jag ropade till min vän och kollega Markus när jag hämtade upp honom utanför vår restaurang. Det var tidigt måndagmorgon och vi var trötta. I bilen på väg till vårt mål konstaterade vi att vi glömt både vin och öl och att det antagligen skulle bli en ganska torr tillställning. Markus är kökschef på vår restaurang, och jag kallar mig för restaurangchef. Vi har bara…
-
En vandring
Det är så lätt att bli hemmablind. Att hela tiden tro att vackra vyer och magiska platser bara finns på platser långt borta. Jag hade hört talats om Sjutorspleden några gånger, och hade väl egentligen inte tänkt att det var så mycket. Förrän en tjusig, världsvan kvinna i lockigt hår, stråhatt och utstrålning äntrade in på mitt café i somras. Strålande som bara den därför att de hade gått Sjutorspleden och de hade hunger som bara en fysisk naturupplevelse kan ge. De hade gått delar av den barfota, bara känt den mjuka mossan under trampdynorna och och de höga kronorna svaja över huvudet. Vinden och värmen och pulsen och den porlande bäcken…
-
Arkitektur, Frihet, Mat, Natur, Recept, Resa, Reseguide, Restips, Travel, Travelguide, Vandring, Vänner
Back to basic
Jag har befunnit mig i ett himmelrike ett dygn. Jag tänker inte berätta så mycket mer därför att jag ska försöka få ner det i en story och sälja den. Men i himmelriket bor man i trädkojor. Man äter mat med sina vänner i det fria Mat som man lagat utomhus över öppen eld. Vilket paradis. Back to Basic. Glamping. Eco. Wilderness. Vilka fantastisk laddade ord som strax kommer rinna ut mina fingrar och ned på ett papper.
-
En skir vår
Wood-Anemone, vilket vackert engelskt namn denna vårtecken-blomma har. För att inte tala om Lily of the valley. Liljekonvaljen som sakta spirar upp. Tror jag iallfall att det är. Det är den första våren vid vårt hus. Vi rensar, tittar, undersöker. Många blommor och buskar försvann vid renoveringen men många bestod. Som krokusarna som tog fart och som Viggo gärna står och beundrar. Det var en tuff vecka för mig. Av olika anledningar. Men det finns inget som trädgårdsarbete. Naturen helar. Örter, frön, blommor, växter, träd, buskar är terapi i sin renaste form. och djuren som passerar förstås. Älgarna, rådjuren, fåglarna, årets första södergök. och blommorna vi plockar in och placerar…
-
Sardinien del III
Alldeles bakom vårt hus fanns en stig och om man följde den kom man till det mest fantastiska landskap. Jag förstod genast varför alla hus var byggda av samma slags sten. Gick man dit fick man den mest magnifika solnedgång. Det var enorma sylvassa stenblock som man sakta kunde klättra ner för, och väl där nere fanns vackra fina klippor att sola och snorkla ifrån. Det var motsatsen till barnvänligt förstås så jag och Markus tog oss dit på egen hand en eftermiddag och snorklade i det turkosa vattnet. Uppemot 30 meter sikt, och det är riktigt häftigt. och jag är ju ingen geolog så jag vet inte vad den…
