Bacalao eller minnen av mat
När jag pluggade i Lofoten i nordnorge blev jag en gång bjuden på Bacalao. En skön gubbe gjorde den norsk-portugisiska fiskgrytan på öppen eld efter en segeltur och jag minns att jag tänkte att det nog var det godaste jag någonsin ätit.
För något år sedan stötte jag på den igen på en restaurang där den tyska kocken hade bott i Lofoten, och jag fick en likadan aha-upplevlse. Jag slängdes tillbaka till den nordnorska kusten och doften av fiskkryta på eld under öppen himmel och jag begärde att få receptet men kocken sa skrattande nej. (Många kockar har en väldig stolthet, gömda hemligheter och klurigheter för sig)
Så idag bestämde jag mig för att testa att göra den själv. Jag googlade ett recept (vilket alltid är riskabelt om recepten kommer från privatpersoner för det är en massa hillibillies därute, inkl. mig själv som lägger ut ofullständiga recept) men jag tyckte det var värt att testa.
Så jag handlade färsk sej (originalreceptet är torkad torsk) och varvade:
-skalad, skivad potatis typ 6 st
-3 dl olivolja
-färsk tomat minst 7-8 st stora (men jag hade bara små hemma)
-3 gula lökar, skivade
-2 vitlöksklyftor
-En röd paprika
-3 matskedar tomatpuré
-en kanelstång
-lagerblad
-1 kub grönsaksbuljong
-lite chiliflakes
Voila.
Sen kokade jag ihop allt i min underbara Le Creuset-gryta. Fick koka tills potatisen var mjuk men med facit i hand hade jag väntat med att lägga i fisken tills bara 10 minuter av potatisen återstår för då slipper man sönderkokt fisk( som är väldigt vanligt i Norge, ingen kritik Norge, ni har bara haft för mycket fisk i er historia)
Så serveras grytan med färskt bröd.
Blev det så fantastiskt som jag minns det då?
Svar: Ja. Så otroligt enkelt, okomplicerat, nyttigt, färgstarkt och perfekt. Det är svårt att förstå att så få och enkla ingredienser ändå kan skapa en sådan komplett upplevelse, men kanske lever den på det där minnet som jag har från Lofoten.
Så apropå minnet och mat, har ni sett Råttatouille?
Det är världens bästa film och jag skojar inte.
Så komplett, magisk, symbolisk och mångfacitterande att jag nog skulle kunna se den 100-tals gånger och ändå alltid hitta något nytt.
Det här är min favoritscen.
Den handlar om det där, minnet och mat. Vad maten kan få oss att minnas.
__________________________________________
Så, vad har ni för magiska minnen av mat?
One Comment
Katinka
Mmm, magiska minnen av mat= Nu är jag ju vegetarian och ingen matlagerska heller, men jag förstår precis hur du menar att mat kan försätta en i annan tid och annat rum. Jag älsar risotto med massorav svamp i och den ska gärna vara hemmalagad, men jag tror inte att jag har några minnen till den. Annars är det grekisk mat som är minnesbärare för mig. Fetaost, stora härliga röda tomater i olivolja, oliver. Mmm.. Kram