-
Senaste veckorna -instagram
Gick jag mest klädd i stickade tjocka tröjor i varierade mönster och färger Var vädret ganska trist emellanåt men också så där melankoliskt poetiskt Hade Fryken ännu inte fryst helt Hittade jag ett recept av min farmor Vilma i gömmorna hos min syster (vet ännu inte om dessa köttbullar är DE köttbullarna som var så goda så man kunde dö, men jag ska prova) Eldade vi så hårt i vedspisen att vi inte behövde slå på vanliga spisen för att laga mat på en hel vecka. De tjocka marrokanska kakelplattorna framför spisen var så varma att de strålade ljuvlig sommarvärme så Jögga gick barfota Var himlen babyblå när det var…
-
Om Helena H
Jag tänkte att ni skulle få läsa vad som står OM MIG: Jag har fotograferat hela mitt liv. Kameran är inte bara ett verktyg utan lika mycket ett sätt att (över)leva. Som ett slags språk. Det har alltid funnits en besatthet hos mig att dokumentera. Kameran har alltid legat så bra i min hand. Kameran har aldrig svikit mig. Den har gett mig brödföda och vänner. Uppdrag och personlig tillfredställelse. Färg, form, ljus och kommunikation har alltid varit mina styrkor. Jag söker alltid däri. Förundras och förvånas. Jag har svårt att sätta in mig i ett fack för jag gillar verkligen idéen på att ständigt ifrågasätta mig själv och mitt…
-
Kärlek och ullmatte-tröja
Jag vet att våren och alla färger är på intåg i modet nu men i kylan och snöruset känns det lite konstigt att sätta på sig pastelliga blomsterplagg (som verkar vara vårens och sommarens heta), så jag kör det bruna ullmyset några månader till. Jag var och handlade på grym rea på Garberob i Sunne, ni vet, halva reapriset som nästan blir 75% rea, och det tycker jag är så kul. Då får man med sig saker hem som man kanske inte hade tänkt. Som diskreta OM-klänningar och den här fantastiska koftan från Vintage By Fé som känns som en hästig ullmatta. Ja, jag blev alldeles förälskad i den, sådär…
-
Vinter
Kylan har hållit vårt land i ett järngrepp. Det har varit närmare -20° vilket gör det omöjligt att faktiskt njuta av utomhusvistelser fastän solen har gassat. Så när temperaturen steg upp mot -5° skyndade vi oss ut. Himlen var full av snö. Nackdelen är förstås att ljuset är mindre spännande sådana här dagar. Vi har en fantastisk pulkabacke som vi åker i så fort tillfälle ges. Vid en sten intill ligger ett kranium, av en häst tror vi. Någon hittade det i skogen, det är vackert på något indianlikt sätt. Viggo är en riktig utomhuskille, om han fick skulle han vara ute jämt. Det är jag så glad över, och…
-
Ett personligt peppinlägg
Nej vet ni vad, nu är det dags att erkänna vart mitt fokus är och vad jag håller på med. Det började i höstas, och som så många läste jag Born to Run och som precis alla andra blev jag helt förälskad, i ideén på att springa. Och speciellt i uppsynen av de här två långdistanslöparna. 160 km på en dag. Helt otroligt, och egentligen omänskligt. Men de springer och springer, i berg och i dalar. Nu är det ju inge nytt att denna bok är grymt motivationshöjande men för min del öppnades verkligen en dörr. Ju längre in i boken jag kom desto mer självklart tedde det sig att…
-
I en ”ägget”
Oj vad jag har rest till vår huvudstad den här hösten. Och bott på hotell. Centrala hotell. Jag har bott på Grand Central, Rica (i Pubhuset) och Clarion Sign. Och den här veckan inleddes med den sistnämnda. Deras foajé är full av vackra klassiker av Arne Jacobsen. Det är roligt i Stockholm. Mycket design, form, trendiga människor, tjusiga varelser i höga klackar. Bilar, vägar, övergångsställen, butiker…en ändlös energi av strömmande folkmassor. och silutten är vacker. Speciellt när man bor högst upp på tionde våningen som vi gjorde. och det finns parker och träd och vatten Men ändå liknar det inte Värmland. Hjärtat smälter på mig ju närmare jag kommer den…
-
Dagarna som går…
Går alldeles för fort. Jag skuttar runt i min fantastiska maxiklänning från Anthropologie, påminner nästan om en elegant Broder Tuck i min asketiska, bruna framtoning. Jag bakar kakor, får besök, lagar mat, eldar, pratar och umgås med Viggo. Tiden har liksom stannat. Jag har varit för lycklig och för olycklig för att kunna blogga. Jag kommer aldrig bli en superbloggare. Har ingen disciplin, för dåligt självförtroende, för stark självkänsla och alldeles för spridda intressen. Men kanske räcker det med ett inlägg i veckan? Inte om man ska tro Underbara Claras bloggskola som jag påbörjade för några månader sedan. Då ska det bloggas varje dag. Men jag famlar mig fram…
