Tänk, jag har aldrig gjort ett pepparkakshus i hela mitt liv. Men nu var det dags. Och det var mycket svårare än jag tänkt, men bra mycket roligare också. Blev en grej som hela familjen var med på. Sedan ställde jag ut det i snöyran för en bild. Blev väldigt färgstarkt. Ett indiskt tempel sa nån. Ja, varför inte. Strax efter att vi var färdiga bestämde jag mig för att googla lite, och nu har jag förstått att detta med pepparkakshus är en hel sport.  Vilka otroliga kreationer, den ena värre än den andra. Men väldigt roligt. Hantverk, konst, tradition och kemi i ett. Vårt tids skådebröd kanske. 

Snön har kommit, och mellan varven läser jag poesi och försöker vara skandinaviskt vemodig.

Happiness. Jag och Viggo har så himla roligt inne i walk-in-garderoben. Han springer och gömmer sig bakom mina långa klänningar, ropar Vart är Viggo, provar min halsband, mina skor, dansar runt, sjunger och skrattar.  En liten avdelning i rummet ska alltid vara helt dedikerat till maskerad, med peruker och hattar för det finns inget som är så roligt som att klä ut (upp) sig.

Jag har nog glömt att berätta att jag går en kurs. Lite så på kvällstid. Den sträcker sig över ett år och den är tvärvetenskaplig kan man säga. Den handlar om ledarskap, målbildning, affirmationer, självrannsakan, utveckling och drömmar. Vi går i terapi, får stillpoint, rita drömmar och besöka framtiden. Och det är inte det lättaste. Man kan ju få ont i magen av mindre. Vi ställer frågor som: Vad vill jag egentligen? Vad är mina styrkor? Använder jag min fulla kapacitet? Vad är jag passionerat intresserad av? Hur kan jag bli nichad expert på detta och hur når jag mina drömmar. Som alltid när det handlar om att gräva i…