-
Sånt vi gör på söndagarna
Så hände det sig så att vi hade en sådan otroligt fin söndag (som tyvärr slutade på akuten för lille Viggo) men vi firade en speciell bröllopsdag som kommer få ett eget inlägg. och vi hade det väldigt, väldigt mysigt hela familjen. Och världens bästa Alva var förstås med och jag hade mina Pippi-skor på mig (det är jag och världens bästa NWT-journalist Fröken Sims som har exakt lika kom vi på en gång på en fest) och ja, alla som sa till mig att brösten skulle försvinna efter att man slutat amma har fel, jag väntar fortfarande på att de ska krympa men kanske får jag börja träna också.…
-
Spridda dagar
Åh, nu känner jag att det blir glest mellan inläggen, men så är det ju alltid. När det händer mycket i livet har man inte tid att blogga. Och när det händer lite i livet har man tid att blogga men inget att skriva om. Paradoxalt. och jag har köpt mig en liten fin polaroidkamera (ännu en) förstår inte varför jag tycker att det är så roligt. Men till skillnad från min andra gamla så är den här i plast och väldigt lätt att bära med sig (även om den är stor) och häromdagen hade jag en superhjälte på besök, det var väldigt roligt och på huset händer det grejer…
-
Färsk sparris och tager vad man haver
Det finns inget jag avgudar så mycket som färsk sparris, på våren. Lätt sauterad i lite vin. Helst serverad tillsammans med rökt lax (världens bästa varmrökta lax kommer härifrån. Odlad i djup, värmländsk skogstjärn. Så är de så grymt duktiga på rökprocessen också.) Jag fotograferade dem ifjol. Här är det då gårdagens potatis som jag gjort en laxpytt av. Älskar recykling. Tager vad man haver i skåpet. Simsalabim.
-
Magisk söndag i badtunna
Anja har kommit hem, efter 3 månader i Israel och typ 5 månader i Etiopien (människans urvagga). Man kan skriva en hel spännande bok om denna otroliga kvinna som som helst sover under bar himmel och som jag tycker så mycket om. Som en liten rastafari-syster är hon, den friaste och starkaste jag känner. Åh vad jag önskar att jag hade varit som henne när jag var 22. Idag åkte jag och Markus och Viggo hem till hennes familjs sagolikt fina hus med utsikt mot Fryken (ska göra ett hemma hos-reportage där snart), och jag vet inte hur det kom sig, men stolta lillebrosan Carl eldade på badtunnan och vopps så hade…
-
Kanelstång
Kanel, en himla underskattad krydda. Tycker ni inte? Framförallt så är den ju så otroligt snygg, men sedan är den också varm, känslosam, minnesfylld, afrosodisk, aptitretande, ja, den står tillochmed omnämnd i första testamentet. _____________________________ Ibland förstår ni, har har man nyhetstorka….då får man ta till de små sakerna i livet.
-
Världens bästa Markus
Jag har fyra män i mitt liv som är mycket viktiga för mig. Jag har ju fler underbara män runt mig på olika sätt men dessa är de viktigaste. Det är min kille Jögga, min pappa Bengt, min son Viggo (fast han är ju ingen man utan en liten pojke förstås) men sedan har jag Markus. Världens bästa Markus. Min kusin. Som följt mig genom hela livet. Som stått under mina vingar och mina åsikter. Min manliga kopia. Här ”vilar” han i vårt fönster. På vintern bor han i Panama på sin båt och på sommaren bor han här, och jobbar som kock och kökschef på Fröknarna Fräs (vår restaurang)…
-
Trädgård, rosor och önskningar
Åhå vad jag har stressat hårt de senaste dagarna. Det är inte bra för något, men nu börjar den där tiden för mig då det händer så otroligt mycket. Igår träffade jag ett brudpar som gifter sig i sommar och jag tyckte väldigt mycket om dem. Vi pratade om The Secret, om makten av att önska, att visualisera och kraften som kommer med det man uttalar. Det blir bara mer och mer tydligt för mig, att om man vill ha något så måste man önska det. Högt och tydligt. Med bilder, ljud och text. Och ibland med höga rop och fysisk styrka. Då slår det in. Så, nu önskar jag…
-
kan man också ha en tinekjol till
och ovanför Viggos skötbord hänger en gammal skolplansch och universums vackraste kjol, ni vet, den där tinekjolen från Ewa i Walla. Och varje gång han ställer sig upp på skötbordet med bar rygg fnittrar han till och säger ”aj mammas klänning aj”. Det där hårda, frasiga tyget kittlar och sticks nog lite, men den gör sig så bra där så den får hänga kvar.
