Vi fick årets turistpris 2021

Jag är så stolt.

Vi fick årets turistpris 2021 och motiveringen lyder:

’Torsby Camping är familjeföretaget som med engagemang, glädje och gästfrihet skapar härliga semesterminnen för gäster från hela världen. Med ett hållbarhetstänk där virke från den lokala skogen är i centrum för byggnation och vattnet är ständigt närvarande är Torsby Camping en plats att landa på. Fingertoppskänsla för design, inspiration och lokalproducerad mat gör Torsby Camping till en plats att älska för besökare och är även en uppskattad plats för locals.’

Så då kunde jag inte låta bli att hålla ett tacktal, så här följder det.

Tacktal

Jag har ju förstått att det bor en liten teaterapa i mig för så fort jag får chansen vill jag ju gärna hålla tal. Eller så är det läraren i mig som jublar. Eller kommunikatören, skribenten, poeten eller den ofödda skådespelaren.

Jag har ju faktiskt kämpat en hel i del med min identitet när det kommer till Torsby Camping. För det är ett familjeföretag. 

Och jag tycker det är konstigt när man ärver något för på något sätt har man ju inte gjort sig förtjänt av det. 

I Sverige är det ju ännu bara kungafamiljen som har kvar arvstraditionen och jag har alltid tyckt att det varit så konstigt. Att ärva något. Man har ju inte jobbat för det själv så varför ska man då få det?I Sverige är det också väldigt politiskt inkorrekt att ärva. På 70-talet slog regeringen igenom att Sverige skulle bli det landet i världen med mest självständiga individer.

I dokumentären ”The Swedish theory of love” (Finns att se på viaplay nu) fastställs det att Sverige är det landet i världen där man inte behöver sin familj för att kunna leva. Man ska kunna klippa kontakten med sin familj tidigt för man ska kunna välja att leva ett liv utan dem. I andra länder är ju det här helt otänkbart därför att hela ens överlevnad går faktiskt ut på att delvis försörja familjen eller bli försörjd. Sverige har därför mest ensamhushåll i världen. 

Den sociala strukturen är uppbyggd så att du inte behöver någon för att kunna leva ett drägligt liv. Men, detta resulterar ju då också i att Sverige är det land i världen där mest människor dör ensamma, där människor kan ligga i månader döda i sin lägenhet för ingen saknar dem. Räkningar är på autogiro och släktingar är sena länge fullt upptagna med sitt. 

Så är det därför jag haft så svårt för att förlika mig med familjeföretag? Att det är lite skämmigt att driva familjebolag? Att det är politiskt inkorrekt?

Jag har ju drivit mina egna företag, läst till gymnasielärare, varit fotograf, jobbat på bokhandel, som konst-gallerist-guide, drivit runt i världen, bott på olika platser i olika länder och försökt få ihop det på EGNA ben. Velat vara kulturarbetare. Det har varit viktigt för mig. Att skaffa min egna röst. 

Men så en vargtimme när jag låg och funderade på det där med arv och miljö så slog det mig att många läkarbarn blir läkare, många lärarbarn blir lärare, prästbarn blir präster, så kanske är det inte så konstigt att man någonstans väljer samma yrke (eller företag) som ens föräldrar. 

Och när jag drar det ett varv till så var jag faktiskt 12 år gammal när min mamma köpte Brevika, eller Torsby Camping som vi valde att döpa det till.  Hon frågade mig, och jag var ju en del av familjen, ’ska vi köpa campingen Helena’. Hon frågade alltid mig om saker. Vad hon skulle rösta på i val och så där. Jag har alltid varit mammas egna lilla YODA. 

Så jag var ju faktiskt med och köpte campingen även om jag inte var så gammal.

Sen blev jag kvar, och nu står jag här 30 år senare och jobbar fortfarande på samma företag. Snacka om att inte ha klippt navelsträngen. Eller;)

Vi har stadigt haft en uppåtgående rörelse med ökad omsättning varje år. Varje krona som kommit in har vi återinvesterat.  Vi har stadigt haft en vinstmarginal på mellan 30-40%. Om vi haft det för att mamma och pappa (eller Gullbrit och Bengt som jag kallar dem på jobbet) jobbat som 4 personer utan lön kanske spelar in på det, men ändå:

-Vi är ett familjeföretag. 

Min pappa fyller 80 år nästa år och jobbar varenda dag, min mamma fyller 73, min kusin Markus driver Fröknarna Fräs, som är som ett slags systerbolag till Torsby Camping AB, och hans tjej och min vän sen 20 år katrin är med som kock, och min pojkvän Johan har nu börjat jobba i vårt företag som snickare och jag är sååå stolt över att driva ett familjebolag. 

Det finns ingenstans på jorden jag hellre vill vara.

För 1,5 år sedan var jag med om en olycka där jag höll på att ryka med, jag var ute och galopperade på min häst när han försvann i ett hål i marken. Jag krossade vänster bihåla, fick operera in metallplattor i ansiktet och hjärnskakningen jag fick går att jämföra med att vara riktigt riktigt utbränd.

Så jag fick fråga mig själv, vad är viktigt i livet? 

Och förutom min son så kom faktiskt familjeföretaget högst upp på listan, och då förstod jag att jag kommer vara kvar på campingen tills jag är en riktigt gammal skröplig tant. 

Och det är inget skämmigt med att vara stolt över att man varit med och drivit upp ett familjeföretag. För med har jag varit.

Vi har förstås både styrkor och svagheter. På svaghetsidan så är vi rebeller, vi går vår egen väg, vi lyssnar inte på nån, vi är rätt dåliga på att svara i mail, vi kan jobba upp våra betyg, inte för att de är dåliga men de kan bli bättre. Vi kan bli bättre på att ansa buskar, delegera, anställa, planera, ha fler retreats, mer samarbeten. Bli bättre lyssnare.

Men jag tycker att det är roligare att jobba med våra styrkor. 

Så, vad är vår styrkor?

Jo, restaurang Fröknarna Fräs som gång på gång visar vad vår värdegrund är. Att driva restaurang är det svåraste som finns. Att driva restaurang på glesbygd är ännu svårare.  Att ha en restaurang igång år efter år, med ständigt flödande människor som kommer dit för matens och platsen skull, det är beundransvärt. Att dessutom bli omnämnd i white guide, få priser och få gäster att komma långväga ifrån bara för restaurangens skull, DET är en riktigt styrka.Tack Markus. Det är var juvel på campingen. Fröknarna Fräs. 

Sen så är våra andra styrkor intimiteten. Att man känner att det inte är något massproducerat bakom våra produkter. Att allt är handplockat. 

Men också: Den vackra platsen. Vår fina strand. Att vara belägen längst norrut på en avlång sjö ger ett väldigt speciellt söderläge. Den ekologiska känslan. Av trä. Av naturmaterial. Av att vi tänker många generationer framåt. I allt vi gör. Det familjära tilltalet. Att vi visar platser på cykel. Att vi är föregångare när det kommer till rörelse och hälsa. Drömmarna som får plats. Den konstnärliga hantverksådran. Planerna som får verkställas. 

Men också att vi älskar utveckling. Personlig utveckling. Arbete. Slit. Oregelbundna arbetstider. Förändringar. Den korta vägen mellan idè och beslutsfattande. 100-timmars veckor. Marathon. Vasalopp. Få vara lediga på vintern. Att resa och därmed inspireras av andra kulturer. 

Camping funkar i högkonjunktur och lågkonjunktur. Det har vi förstått. 

Nu har dessutom camping fått en ökad status både för covid och att camping har blivit börsnoterat så de stora investerarna förstår ju att det finns pengar att tjäna. Att camping kan vara lönsamt.  

Men skulle vi bara vara intresserade av pengar skulle inte vårt företag se ut som det gör. Nu har vi en annan värdegrund för även om vi älskar lönsamhet (som vi alla måste göra för att kunna driva bolag) så älskar vi naturen, klimatet, människorna och mötet mer än något annat. Vi är sociala i hjärtat. 

Jag personligen kanske inte valde campingen, utan det var campingen som valde mig.

Föds man in i en roll eller är det rollen som föds i en. 

Jag kommer aldrig få reda på det. Jag kan bara säga att jag hoppas att vår camping,  resort,  boutiquecamping,  restaurang,  anläggning kommer fortsätta drivas som ett familjeföretag med hjärta, själ, frihet, hälsa och det personliga mötet som ledord. Jag hoppas att min pappa Bengt kommer fortsätta vara där till sin hundraårsdag. Cyklande på sin röda cykel. 

Vi vet inte vad som väntar bakom hörnet och jag ser med spänning fram emot framtiden. 

Vi är precis i början av vår resa. 

Vi har nyss startat. Vårt företag är ungt och hippt. Endast 30 år gammalt. Det finns ingen hejd på utvecklingen som kommer att ske på den där platsen med dessa människors drivkraft. Vi planterar ekar. 

Vi är en oslipad diamant. Rå och äkta. 

Jag pratar om vår personal.  

I vårt egna paradis. 

Vårt egna familjeföretag. 

Länge leve familjen. 

Viva la famigla

Tack

/ Helena H