-
Windy day on bridge
Jag har på mig Odd Molly Lotta Lotta Long jacket (den finaste vårjackan som finns), en pashminasjal i favoritrosa, en käck barnvagn modell Chariot Cougar och på fötterna ett par skön primeboots i färg pony.
-
Renovering fortsätter: Tak och walk in closet
Idag var en sådan fantastisk dag. Jag hann med så mycket. Umgås med familjen, kyssas med min pojkvän, se honom dra ris, se Viggo ta sina första steg, samtidigt som fåglarna kvittrade och jorden luktade jord. Samtidigt: The red chair hade det här bilden kunnat heta om den hängt på ett konstgalleri. Nu hänger den här i min blogg och det är väl nästan samma sak som ett konstgalleri så vi kan kalla den för the red chair. Ni ser, det är min walk in closet som fått gipsskivor på alla väggar. Även om ni inte tror det så lyssnar jag faktiskt på er och då jag hörde ordet pälsänglar…
-
Visionboard-affirmation-tankekraft
Jag har alltid scarpbookat. Inte sådär regelmässigt med bestämda lim och små hjärtan och sådant utan alltid klippt och klistrat och målat och gjort collage. För jag tycker det är så vackert och spännande. Så för några månader sedan läste jag en psykologi-artikel om kraften att göra visionboards, tankekartor, skatt-kartor. Så tänkte jag, det är ju precis det jag alltid gjort utan att förstå det själv. I stort sett går det ut på att klippa ut bilder ur tidningar och artiklar på dina drömmar och affirmationer. Man kan bestämma ett tema, inom vilket fält man vill förändra något? Jag gjorde ett visionboard över mitt liv rent generellt. För ökad livskvalité.…
-
FLOW
Idag kändes mitt liv som en vårflod. Som en fors som manade fram och energi som flödade. Hela dagen var så där ljuvlig, som att inget kunde stoppa mig och min energi. Det var fint, det var som hela världen kände mig. Ingen eller inga var främmande. Varje människa jag pratade med hade något att säga mig. Vet ni vad jag menar? Det där jag tror de kallar FLOW. Känner ni så ibland?
-
Planerar the kitchen of my dreams apropå renoveringen
Ni vet, jag renoverar ju mitt drömhus, och nu håller vi som bäst på med att bestämma detaljerna för köket. Jag letar ständigt inspiration och har drömt om the kitchen de senaste 10 åren och är ganska bestämd på vad jag gillar och vad jag behöver. Känslan: Uteslutande har jag kommit fram till att mitt drömkök har uthuggna grova trämaterial. Är en blandnig av franskt lantkök och amerikanskt 40-tal á la Julia Child. Det är ett kök man kan laga mat, till många. Njuta av ljusinsläpp och mat lagad på vedspis. Vitrinskåp och öppna hyllor. Gärna ha en känsla av restaurangkök. Färger i grått, vitt, turkost och beige. Bilderna kommer härifrån.
-
Om bohemen
Igår handlade Kobra om boehemen. Den nya bohemen och den gamla. Det var ett riktigt fint program fyllt av vackra bilder och intressanta vinkar på bohemen som företeelse. Se programmet här. Det var så fint. Jag hade velat packa in programmet i en tavla och ha den på väggen. Själv har jag alltid umgåtts i bohemkretsar och tycker nog att jag är en uräkta bohem och en blandning av bohem nouveau och bohem zen. Mer den första kanske. Nu har jag ju valt ett liv ganska långt från bohemens men jag dyrkar dess stil. Ni kanske inte tycker att jag är bohem? Jag kanske har fått det helt om bakfoten. Fast…
-
Ett litet rött piano
När jag var liten drömde jag om ett piano som mina pianofingrar kunde svepa över. Vi hade nämligen inget piano hemma, ingen gitarr, knappt en grammofonspelare. Jag vet inte varför. Vi hade hästar och skidor istället, och vi reste mycket. Visst överlevde jag min pianolängtan men jag drömde så om ett stort piano för det passade så bra in i bilden jag hade av mig själv. Min bästa vän Peter hade ett piano och jag tvingade honom att spela Twin peaks introt med mig på det pianot gång på gång. Tillslut tröttnade han på mig och vägrade spela piano med mig. Sedan tog pianokarriären slut. Kanske hade jag tänkt mig…
-
Ett litet rött piano
När jag var liten drömde jag om ett piano som mina pianofingrar kunde svepa över. Vi hade nämligen inget piano hemma, ingen gitarr, knappt en grammofonspelare. Jag vet inte varför. Vi hade hästar och skidor istället, och vi reste mycket. Visst överlevde jag min pianolängtan men jag drömde så om ett stort piano för det passade så bra in i bilden jag hade av mig själv. Min bästa vän Peter hade ett piano och jag tvingade honom att spela Twin peaks introt med mig på det pianot gång på gång. Tillslut tröttnade han på mig och vägrade spela piano med mig. Sedan tog pianokarriären slut. Kanske hade jag tänkt mig…
