-
Vilken och varför
Längtar lite efter min musa. Om nu en man kan vara musa. Det kanske han inte kan vara.Så utforskar jag nya marker.November är perfekt för det. Och jag famlar liksom. Jag vill vara upptäcksresande och hitta nya platser hos mig själv och i mitt uttryck.Utveckla.Nya sidor. Nya tekniker. Nya språk.Så istället för att gå italienska för nybörjare har jag skaffat mig lite nya photoshopböcker,
Det är roligt. Om man har tid och sätta sig så är det en helt ny värld som öppnar sig. Det är så många val.Jag ställer frågan: Hur förmedlar man en känsla på bästa sätt? Hur gör man upplevelsen så stark som möjligt?Det är ju något jag har funderat på i så himla många år, och ju mer jag funderar desto fler sanningar kommer fram.
Jag har alltid gillat ”naturell” bäst, för jag får för mig att den är närmast ”sanningen”, och sanningen är och kommer alltid vara det mest intressanta för mig.Men är inte sanningen subjektiv? Har inte verkligheten den färg som kodak bestämt? (Sagt av Henri Cartier Bresson)Så vilken av dessa fyra bilder på Viggo berättar starkast om den där dagen i somras? Och varför? -
Magisk söndag i badtunna
Anja har kommit hem, efter 3 månader i Israel och typ 5 månader i Etiopien (människans urvagga). Man kan skriva en hel spännande bok om denna otroliga kvinna som som helst sover under bar himmel och som jag tycker så mycket om. Som en liten rastafari-syster är hon, den friaste och starkaste jag känner. Åh vad jag önskar att jag hade varit som henne när jag var 22.
Idag åkte jag och Markus och Viggo hem till hennes familjs sagolikt fina hus med utsikt mot Fryken (ska göra ett hemma hos-reportage där snart), och jag vet inte hur det kom sig, men stolta lillebrosan Carl eldade på badtunnan och vopps så hade alla hoppat i (utom jag och Pär och Maria)
oj, vilka fina människor, så lyckliga i den kalla vinden och det varma vattnet
Viggo tyckte det var väldigt spännande att få bada badkar utomhus med så härliga människor
och Markus liknade en jesus-gestalt
Och plötsligt hade 6 timmar passerat utan att vi märkt det, men så är det när man har det riktigt roligt.En magisk badtunne-söndag. -
Grattis på födelsedagen Viggo
I lördags fyllde Viggo 2 år och han fick den här fantastiska pyjamasen i present av sin mormor (den finns att köpa på Åhlens, den är grym tycker jag)
Det låg i ett paket med min kökstapet som omslagspapper.
Vi firade med smörgåstårta. Den första som jag någonsin gjort (vet inte varför jag aldrig gjort smörgåstårta men jag tror att det är för att det är min syster som är smörgåstårteproffs.)Det fick bli en italieninspirerad med fyllning av mozzarella, pesto, kapris, parma, soltorkad tomat och salami. Yammi.
Så fick han en biltårta som han helst av allt ville leka med. Vi hade beställt tårtan på ett finfint konditori och jag bad om att få en prinsesstårta i racerbilstil men de glömde nog rosorna och florsockret.
men Viggo gillade den, och det är ju huvudsaken
Sedan var vi tvungna att gå på promenad för att smälta all tårta
och starka renässansmänniskan Linda ville visa sin muskler och hoppade upp i en björk vars vårknoppar nyss hade börjat slå ut
och jag predikade om vårens styrka med mina gröna vantar från Anthropologie
och familjebild I
och familjebild II
och som jag brukar säga om min egen klädstil ”ni har ingen aning om hur dyrt det är att se så här billig ut” (snott från Dolly Parton). Men helt ärligt. Jag älskar luffarstilen. Den är min (blandannat). Jag måste liksom missmatcha. Så fort jag matchar något så måste jag matcha ner det. Det är som om jag får ont i magen om jag är för matchig.
och Linda är ju så vacker, som en moviestar. Det tycker både jag, Viggo och Jögga. Tänk va kul när en hel familj får en favorit sådär.
Det var en massa andra gäster på kalaset också men av någon anledning blev de inte plåtade.Så kan det vara.Stort grattis på din dag Viggo. -
Vattniga jordgubbar, vår och Viggo
Idag köpte jag jordgubbar på ICA. Jag vet att man inte kan göra det i mars månad, det är nästan kriminellt och belagt med dödsstraff, men de kostade bara 10 kr och de kom från Spanien. Så jag gjorde det för att helt enkelt få lite annan färg på tallriken. För att liksom lattja till vardagen. Så när vi satte oss ner för att äta denna ljuvliga sallad sa Jögga på skämt (han skämtar om allt, är ständigt ironisk och har liksom ett skämt i fickan vartän han tittar, tror att det är nån slag bieffekt av hans generation)”-Men, ska du inte fotografera maten?””-Jo, självklart” svarade jag, ”självklart ska jag fotografera maten. Hur kunde jag glömma.”Så skojade vi vidare om att jag alltid tar bild på maten jag ska äta och det tror jag är en bieffekt av min generation. Den bloggande dokumentationsbesatta 90-tals generationen (tonåring på 90-talet eller räknar jag fel?)
Så diskuterade vi vidare och kom fram till att den här vintern har varit så tuff så att jag knappt har fotograferat Viggo. Och inte har vi klippt honom heller. De flesta frågar ”Vad heter hon?” Det tar jag nästan som en komplimang för det betyder att vi är könsneutrala. Men visst skulle vi kanske ta och klippa honom, inte för att han skulle se mer ut som en pojke utan för att han kanske skulle se bättre, för nu han liknar hon som vann melodifestivalen.
Jag tror också kanske att anledningen till varför jag inte fotograferat honom har att göra med att han alltid springer.
Leker, rör sig, studsar, dansar, hoppar….
eller är djupt försjunken i sina älskade bilar.
och visst är det underbart att kunna gå ut utan att kränga på overaller och vantar.Du ljuvliga ljuvliga vår. I år kommer Viggo upptäcka dig på allvar för första gången . -
Viggo och en återfunnen kamera
Fick tillbaka en gammal kamera som varit borta och som en kär vän till mig hade lånat i sisådär två år. Den här kameran, en Leica D-Lux 3 (inget märkvärdigt egentligen) är grym på objekt nära i videvinkelläge med blixt. Det och att den plåtar i RAW är egentligen det enda den är bra på.Jag tror det var den första digitala som Leica gjorde och jag köpte den i New York 2006. Den är 6 år gammal alltså och det har kommit otaliga många bättre ”shoot from the hip”-kameror efter denna (som var den egentliga orsaken till varför jag köpte den. Jag ville ha en digital ersättare till min analoga Ricoh Gr1 S, minns ni den kameran?)
Men som sagt är den grym på just blixt / vidvinkel / objekt nära. En bra partykamera med andra ord. Jag ska nog inte underskatta den.
Vår lille man Viggo börjar bli riktigt stor. Han pratar och pratar och pratar. Om allt. Om månen (som han kallar Mona) och ugglor och blommor och snön och bilar. Vi förstår kanske en tiondel av vad han säger men det är väldigt roligt.
och han har fransar som är långa och hår som är som slingat i olika nyanser
och han har glimten i ögat och han skrattar och skojar om allt och han flörtar med sin tillvaro
och det är jag så glad över.
Världens bästa Viggo. -
190 sidor bok
En gång i Frankrike träffade jag en kvinna som hade gjort böcker till sina barnbarn. Varje barnbarn hade en sisådär 10-12 böcker om sitt liv från det att de var nyfödda. Mormorn hade klistrat in biljetter, teckningar, bilder, fotografier..ja, det var otroligt fina små inspirerande verk i tjocka pärmar, och barnbarnen älskade att bläddra i dessa.Visst var det scrapbooking, men hon hade startat med det här redan på 50-talet till sina egna barn långt innan scrapbooking var uppfunnet, och det som var så häftigt var att hon var så konsekvent i sitt boktillverkande. Hursomhelst lovade jag mig själv att göra detsamma om jag själv någongång skulle få barn, och nu har jag hållit det.
I mellandagarna tillverkade jag en bok om Viggos första år. Det blev 190 sidor, otroligt svårt att välja men väldigt roligt att göra. Nu gäller det bara att hålla i, att få till en bok för varje år.
Jag snodde en idé från min vän Fredrik Ödman och scannade in en hårtuss.
Sedan är det sida upp och sida ner med händelser från hans första år.
och även denna bok är gjord på blurb som jag så varmt rekommenderar. -
Grattis på 16-månaders dagen min högst älskade skatt
För nästa exakt 2 år sedan tog jag ett gravtest och inte hade jag en aning om att det var du som fanns i min mage. Älskade ljuvliga Viggo. Må alla dina sidor, alla dina temperament och alla dina känslor få finnas leva och uttrycka sig.Puss mitt hjärta
-
Caroline Dahlen-ny kompanjon
Dessa fantastiska bilder tog Caroline Dahlen av mig och Viggo häromdagen (jag har stulit dem skoningslöst från hennes blogg) när vi pratade affärer och framtidsprojekt ihop. Själv hade jag glömt kameran (bra fotograf jag är) men Caroline hade med sig sin i väskan och plåtade oss med sin fasta 50 millimeter. Caroline är en ung tjej här i bygden som HAR DET där. Och nu har jag hittat henne och tagit tag i henne och dessutom uppptäckt att hon bor i byn så tänker inte släppa henne för allt guld i världen. Om det är något vi ensamma fotografer måste lära oss så är det att hålla ihop och hon är nån jag vill hålla ihop med. Stick togheter liksom. Nätverka, dela lokaler, utrustning, jobba i team. Jag tror att framtiden ligger i detta.Carolines blick är klar, hennes bilder ljusa, nyfikna och väldigt vackra. MY KIND OF GIRL. Sen är hennes hästbilder något från en annan värld.Åh jag tycker verkligen om dem. Håll ögonen öppna på henne!!
