Viggo

Vilken och varför

Längtar lite efter min musa. Om nu en man kan vara musa. Det kanske han inte kan vara. 

Så utforskar jag nya marker. 
November är perfekt för det. Och jag famlar liksom. Jag vill vara upptäcksresande och hitta nya platser hos mig själv och i mitt uttryck. 
Utveckla.
Nya sidor. Nya tekniker. Nya språk. 
Så istället för att gå italienska för nybörjare har jag skaffat mig lite nya photoshopböcker,
Det är roligt. Om man har tid och sätta sig så är det en helt ny värld som öppnar sig. Det är så många val.
Jag ställer frågan: Hur förmedlar man en känsla på bästa sätt? Hur gör man upplevelsen så stark som möjligt? 
Det är ju något jag har funderat på i så himla många år, och ju mer jag  funderar desto fler sanningar kommer fram.
Jag har alltid gillat ”naturell” bäst, för jag får för mig att den är närmast ”sanningen”, och sanningen är och kommer alltid vara det mest intressanta för mig.
Men är inte sanningen subjektiv? Har inte verkligheten den färg som kodak bestämt? (Sagt av Henri Cartier Bresson)
Så vilken av dessa fyra bilder på Viggo berättar starkast om den där dagen i somras? Och varför?

2 Comments

  • Lingonberrie

    Det där är jätteintressant. Jag funderar också mycket på det och sen finns det perioder då jag bara gör och inte bryr mig om att analysera förrän långt efteråt.

    Viggo gillade jag bäst Vanillaroid följd av naturell. Den första ger mig mer minneskänsla, reminässans och den andra är mer i nuet.

    En musa som jag gillar mycket är http://www.jeansmithphotography.com/blog/

    Jag vet inte vad riktigt, kanske de annorlunda perspektiven, eller beskärningar som jag inte hade gjort själv men är sugen på att prova. 🙂 🙂

    Vilka är dina?

    Många kramar och tack för en intressant diskussion. ( med mig själv, haha! )