Viggo och en återfunnen kamera
Fick tillbaka en gammal kamera som varit borta och som en kär vän till mig hade lånat i sisådär två år. Den här kameran, en Leica D-Lux 3 (inget märkvärdigt egentligen) är grym på objekt nära i videvinkelläge med blixt. Det och att den plåtar i RAW är egentligen det enda den är bra på.
Jag tror det var den första digitala som Leica gjorde och jag köpte den i New York 2006. Den är 6 år gammal alltså och det har kommit otaliga många bättre ”shoot from the hip”-kameror efter denna (som var den egentliga orsaken till varför jag köpte den. Jag ville ha en digital ersättare till min analoga Ricoh Gr1 S, minns ni den kameran?)
Men som sagt är den grym på just blixt / vidvinkel / objekt nära. En bra partykamera med andra ord. Jag ska nog inte underskatta den.
Vår lille man Viggo börjar bli riktigt stor. Han pratar och pratar och pratar. Om allt. Om månen (som han kallar Mona) och ugglor och blommor och snön och bilar. Vi förstår kanske en tiondel av vad han säger men det är väldigt roligt.
och han har fransar som är långa och hår som är som slingat i olika nyanser
och han har glimten i ögat och han skrattar och skojar om allt och han flörtar med sin tillvaro
och det är jag så glad över.
Världens bästa Viggo.
5 Comments
Caroline
Visst är de stefan! Riktig snygging de där ;P. Jag brukar inte göra nått med ögonen, fönsterljus + reflexskärm så blir de super fina ögon 🙂
Vad sägs om en liten träff under veckan? 🙂
Caroline
Visst är de stefan! Riktig snygging de där ;P. Jag brukar inte göra nått med ögonen, fönsterljus + reflexskärm så blir de super fina ögon 🙂
Vad sägs om en liten träff under veckan? 🙂
Katinka
Vad fin han är! Ni är så lika varandra. Kram
Helena H
Gärna, hör av mig till dig! Kram
Helena H
ja visst är han….såklart.