• Okategoriserade

    Tiden och förgängligheten

    Ibland upplever jag att tiden är så förgänglig. Att den går alldeles för fort. Att den är lika snabb som en rörelse, ett danshopp som jordens dragningskraft aldrig kommer frysa annat än på en bild. Jag tror det var därför jag började fotografera från början. Jag stod inte ut med att tiden tickade och nuet blev historia och framtiden passé i ett litet nafs. Jag ville behålla nuet och det gjorde ju fotografiet. Det frös alla minnen i ett rektangulärt format så jag fick behålla dem för evigt. Går tiden fortare för vissa? Och visst är det paradoxalt att tiden går snabbare när man har roligt, just då när man…

  • Okategoriserade

    Filmtajm I

    En liten filmlista av betydande filmer i mitt liv. Riktiga filmtips! Det finns många fler men vi börjar så här. Utan innebördes ordning: La Grande Vadrouille, eller på svenska, Den stora kalabaliken (1966) Min kusin var svarttonad i håret och franska vågen-film-besatt. Men det var den här som hon lämnade kvar hemma hos mig. Det var något som var så speciellt med den. Jag skrattade och skrattade och jag tyckte de var så finurliga och språket var så vackert och storyn så magisk och skådespelarna så karaktärsstarka och miljön alldeles sagolik. Jag var kanske 12 år. Jag tycker fortfarande att den här filmen är en av de bästa komedierna som…

  • Okategoriserade

    Purple velvet

    Att bo på landet är inget skäl till att inte då och då bära klackar, ja, jag tror nästan att det är ett större skäl till att faktiskt ha klackar. Ett par riktigt vackra skor att plocka fram när det vankas festligheter. För att fira skönheten och hållningen. Och skulle de vara alltför obekväma att gå i kan de ju alltid bara stå på sin plats i garderoben och bara vara tjusiga. Det här är nog de vackraste klackar jag ägt någongång,  så utmärkt sydda i varje liten detalj. Det räcker med att jag slänger en blick åt dem så blir jag på bra humör. Från Irregular Choice, och nu…

  • Okategoriserade

    Mellan då och nu

    Kära vänner! Här kommer ett vykort från djupet av mitt hjärta. Ska försöka att inte vara för ytromantisk utan hålla mig till sanningen, för den är det enda riktigt intressanta. Träffade en gammal kär vän på mataffären som sa: Helena, du har inte bloggat sedan den 11 juli. Och det gjorde mig så rörd, att en av mina vänner har större koll på mina bloggdatum än vad jag har. Det fick mig att längta till bloggen. Att den kanske ändå gör skillnad i tillvaron, inte bara för mig (den är nog viktigare för mig än vad jag har förstått) Kanske har jag gått in i den berömda väggen, eller något…

  • Okategoriserade

    Midsommar signerat Alva

    Jag tog ledigt från mitt jobb på midsommarafton och det har aldrig någonsin hänt tidigare. Alltså, jag har inte firat en privat midsommar i hela mitt liv (förutom när Viggo var tre månader och jag var ”mammaledig”) Men hursomhelst lämnade jag min jobbskuta på aftonen och for hem och hade midsommarfirande i vårt alldeles nyrenoverade färdiga hus. Det var alldeles otroligt fint. Jag hann inte ta några bilder för jag lagade mat men jag hittade dessa bilder i min kamera efteråt, plåtade av min egen guddotter Alva. Alltså shit var duktig hon är. Vilken blick, och hon är bara 12 år gammal.  och Viggo hade lånat mitt läppstift utan att…

  • Okategoriserade

    Trädgård, rosor och önskningar

    Åhå vad jag har stressat hårt de senaste dagarna. Det är inte bra för något, men nu börjar den där tiden för mig då det händer så otroligt mycket. Igår träffade jag ett brudpar som gifter sig i sommar och jag tyckte väldigt mycket om dem. Vi pratade om The Secret, om makten av att önska, att visualisera och kraften som kommer med det man uttalar. Det blir bara mer och mer tydligt för mig, att om man vill ha något så måste man önska det. Högt och tydligt. Med bilder, ljud och text. Och ibland med höga rop och fysisk styrka. Då slår det in.  Så, nu önskar jag…

  • Okategoriserade

    Ingenmansland

    Kära vänner. Jag är inne i en konstig period. En period som jag inte känner igen riktigt. Men jag kommer att komma ut ur den starkare. Det är jag säker på. Att hamna i nya perioder är ju spännande på något sätt, ungefär som att utforska nya marker, nya revir. Perioden jag hamnat i är lite ingenmansland. Det är lite smågrått och dystert, tröttsamt och bittert, och det, mina vänner är inte likt mig.  Men thats life, och det vet jag om, för ändlös lycka och permanent optimism, ja vart existerar det egentligen?