-
Trekking in Mallorca
Ever since I was a child I wanted to trek the famous GR221 ”Dry stone route” on Mallorca.
This time I got a group of friends with me and all of them with different skills and experiences from hiking so we decided to make a ”light” route and do daytreks around the island.
We had 8 days of vacation in september and we wanted to hike, eat nice food, be inspired by the mallorcian-vibe and swim a lot in the ocean.
Our first airbnb was a beautiful villa in ”Port de Valldemossa”. The port is laying 10-15 minutes driving from actual Valldemossa on a steep, narrow and meandering road so be prepared for adventurous car-driving. In Port De Valldemossa there is no boutiques or grocerystores so buy everything you need in advance. There is only one amazing restaurant which was very good.
Port de Valldemossa-Caló de S’Estaca
We started in the morning. This paths is super easy but the beach (it’s actually not a beach but a harbour) is amazing with no people at all. The water is crystal clear so we were sad we didn’t bring snorkel equipment.
One of the nicest places we ever been to. A secret gem.
Ärkehertigens stig Es Caragolí – Puig des Pou – Cova s’Ermita Guillem
This is a part of the famous Route ”Dry stone Route” and it is on Unesco worldheritage-list.
It’s so amazing and probably the most beautiful walk I ever did. You need to have a permit to go there which you need to apply for in advance. We tried to but didn’t get any answer so we trekked it anyway.
GR®221 Stage 6: Deià – Sóller
This is a completely different hike cause it goes along the coast and passes small beautiful haciendas, cafés with freshly squeezed orangejuice and hotels. Still amazing and I wish the 1000 year old olivetrees could talk cause Im sure they have a lot to say.
In Soller we missed the last bus going back to Deia so we ended up taking a taxi back.
After the wild coast of west we drove to the chill, beautiful little town Santanyi. A laidback atmosphere and the most famous market on the island. The vibe was truly something and the streets were colored in golden sand. The shopping for the boho-chic is to die for. Cafes, restaurants, art, galleries and amazingly chic boutiques digged a big hole in my wallet.
Cala Lombards-Cala Santanyi-Mondrago
I was hiking on my own some of these days. Walked along steep cliffs, rocky stones, passed amazingly beautiful villas, pretty bays with sweet boats and balanced over wild seas. Please bring a friend. Much better. The beaches are amazing, the paths beautiful and views unforgettable.
We were also spending one day in Palma and museums which is an amazing city with a beautiful vibe. Can’t wait to go back to mythical, magic and very chic Mallorca.
And the best travel partner for a hiker like me is always ALLTRAILS.
-
Årskrönika 2021
Det var några år sedan jag gjorde årskrönikor. Men när jag tittar tillbaka på den så är det ju faktiskt dem jag tycker bäst om av alla inlägg. Ett slags härligt avslut på året.
Så här kommer en för 2021.
Årets vackraste skidtur
Årets vackraste skidtur hjorde jag ihop med min längd-bästis Linda på Mattila. Vi åkte sakta, sakta i säkert 5 timmar. Till solen gick ner. I januari 2021.
Årets frostigaste
I februari fick jag ett härligt uppdrag att fotografera ett bröllopspar som gifte sig i Lindvallen. Så jag tog med mig Johan och efter fotograferingarna stannade vi några dagar för att skida och en av de finaste turerna var den upp till Storfjällsgraven.
Det var bitande kallt och bara så otroligt romantiskt.
Årets mest sorgliga
Årets sorgligaste var den när några flickor kom in till Viggo med en överkörd Sixten.
Vår sorg var avgrundsdjup. Sixten var ingen vanlig katt. Han hade vänner över halva Torsby. Hoppade upp i allas knän. Pratade med alla. Han var ett väsen vi ALDRIG kommer glömma.
Årets mest färgstarka
Vår egen påsk. Min absoluta favorithögtid. Lekar, femkamper, gäster, påsklov, födelsedagar, skidåkning, fräknar. Alltid bästa veckan på året.
Årets D-vitamin
Kom en aprildag och ljuset var sådär magiskt som det bara kan bli med den första, riktigt skarpa vårsolen.
Årets merchandise
Eftersom Formex var inställt liksom alla andra inköpsmässor gällde det att ha lite is i magen och testa nya marknader. Som världen.
Har i flera år drömt om att få sälja egna vattenflaskor så när jag hittade företaget som tillverkar flaskor åt ett stort välkänt företag (nämner inga namn) så gick jag loss.
Minimum var egentligen 2000 flaskor men jag förhandlade ner det till 200 flaskor.
Min kollega (pappa) var ganska arg på mig när de 200 flaskorna med guldlogga anlände men jag insisterade på att om jag sålde 20 per år så skulle det bara ta 10 år att bli av med dem.
Givetvis blev de succé och vi har sålt cirka hälften.
Diskmaskinsvänliga och isolerande.
Årets initiativ
Står jag själv för. Letade efter något aktivt för Viggo att göra och när han nämnde MTB var jag inte sen att hänga på. Men det finns ju ingen MTB-träning för barn i Torsby?
Så jag monterade ihop en egen träning. Fick hjälp av SK Bore och gick utbildning hos Better Biker och tvingade några andra föräldrar att engagera sig och varje onsdagskväll träffades ett gäng 10-11 åringar och körde MTB ihop.
Som mest var vi uppe i 25 stycken.
Väldigt utvecklande och jag hoppas på en fortsättning.
Årets varmaste dag
Årets varmaste dag råkar vi befinna oss i Åre med våra allra bästa vänner och just denna dag bestämde vi oss för att hyra downhill-cyklar och cykla Easyrider från Åreskutan. Viggo är en riktig konsekvensanalytiker och tar sällan chanser men just denna dag ägde han och Johan världen.
Årets familjeäventyr
Jag hade förberett några familjer på att jag ville ta med dem ut på en vandring med våra barn med tillhörande tältning.
Så vi startade i Ransbysätern och levde säterliv ett dygn innan vi gav oss iväg upp till Långberget. En tuff, kuperad vandring på över 2 mil.
Vi var totalt 6 föräldrar och 6 barn, alla med olika utrustning och förutsättningar. Vissa med yogamattor som liggunderlag och vissa hade glömt sovsäcken.
Det är lätt att glömma att vad en annan tycker är fantastiskt, faktiskt kan vara riktigt slitit för någon annan. Jag vet inte om de kommer följa med mig igen, men jag hoppas det.
Årets värsta händelse
Det som inte får ske, skedde. Vår älskade Stefan, som jobbat hos oss i 20 år, som byggt hela campingen, mina hus, våra golfbanor, våra timmerstockar går bort alldeles för snabbt i cancer.
Jag kan inte förstå att det hänt och jag drog mig för att skriva den här årskrönikan för jag det var oundvikligt att inte nämna Stefans borgång.
Han lämnade ett stort svart hål efter sig.
Alla mina tankar är hos hans stora familj.
Vila ifred älskade Stefan.
Årets ”Greek heaven”
Första resan på flera år. Det klara, salta havsvattnet är efterlängtat för min trötta säsongsarbetarkropp. Jag har blött i 3 månader konstant och fått låga järnvärden och D-vitaminbrist och just dessa veckor när vi reser till Zakynthos har blödningar gett med sig lite. Jag vet inte just då om att det kommer fortsätta några veckor senare och att jag kommer blöda sammanlagt 6 månader.
Läkarna hittar inga fel. Hormonanalyserna pekar inte på klimakteriet, och då återstår kanske en sak? Vaccinbiverkning?
Jag vet inte.
Jag är ingen vaccinmotståndare och står inte på boulevarderna och slåss mot vaccin. Jag tar sprutorna för samhällets skull och för min längtan efter att resa.
Årets stressresor.se
Vi skojar alltid väldigt mycket om att vi många gånger råkat köpa resan på www.stressresor.se och givetvis handlar det om att försöka tränga ihop så mycket det bara går på en och samma resa.
Årets stressresa var Fröknarna Fräs styrelseresa till Gotland.
Vi hade så roligt. Vi åt, vandrade och drack oss igenom hela Gotland. Kutens, Fårö, Creperiet, Surfers för att inte prata om alla ställen vi sightseeade oss igenom.
Superhärligt resa och megainspirerade för att ta vårt företag vidare.Årets hittepå
Jag hade några gäster som hade en YouTube-kanal och massvis med prenumeranter. Innehållet var intressant men formen väldigt ful, och då slog det mig:
Jag gör en egen YouTube-kanal på Torsby Camping. Alla frågar oss ständigt vad vi gör på vintern och eftersom jag gått en massa kurser och företagande alltid handlar om VARFÖR så slog jag ihop alla mina kunskaper och bestämde mig för att lansera ett avsnitt i månaden under det års tid.
Första avsnittet blev för långt så jag har satt gränsen till 16 minuter på de som komma skall, men det är ett väldigt mycket ”kill your darlings” kan jag säga.
Men verkligen något av det roligaste jag gjort. Och kvaliteten blir bättre för varje dag.
Årets surfcamp
Mor och son åkte den här gången ensamma till La Pared Playitas på Fuerteventura för en vecka med vandring, tennis och surfskola. Viggo hade inte rest sedan 2019 och han längtade så efter äventyret med att flyga, bada och höra ett främmande språk, och när jag hörde att alla under 12 år kunde resa utan covidpass så rymde vi direkt.
Årets julkort
För några år sedan började jag och Viggo ta avancerade julkort med blixtar och teman. Jag fick idéen av en konstnär från New York bosatt i Palma som jag träffade på surfcamp i Marocko. Hon var ensamstående med två barn och ända sedan barnen var små hade de tagit roliga julkort när alla hade liknande kläder på sig.
Så jag fick med mig Viggo på detta och iår kände jag jag att jag ville ha en blandning av serien Yellowstone (som vi börjat titta på) favoritfilmen Encanto och de gamla klassiska reklambilderna för Ralph Lauren. Det är precis såhär populärkultur ska användas. Som inspiration.
Både Johan och hans dotter Ida tyckte att det lät kul så de ville också vara med. Och det fick de ju förstås.
Årets ”The last supper”
No description needed. Min familj på julafton. Linda som Jesus med de 12 lärljungarna. 
2022 kommer att bli ännu mer innehållsrikt.
Tusen tack för att ni hängt med.
Eder Helena
-
Familjemtb i Trysil
Bästa semestern 2020 var helt klart vår gemensamma MTB-tur till Trysil i juli. Vi passade på de enda 10 dagarna som gränsen till Norge var öppen. Vi var 3 favoritäventyrsfamiljer som packade ihop oss i två bilar och körde upp till cykelparadiset.
När vi kom fram var det helt sjävklart att vi skulle lyxa och bo på Radisson Blu Resort. Där ingick spa med pool och stor frukost.
Vi hyrde cyklar till alla och det bästa av allt var att Viggo äntligen vågade stå på trots sitt brutna knä. Det var som om bromsen lossnade och vi alla bara kunde njuta av solsken och stigar mil efter mil.
Enligt telefonen cyklade vi mellan 3-5 mil per dag med barnen och trots att vi startade och kom i mål på samma ställe i Gullia kändes det inte som om vi hade en enda uppförsbacke.
Fantastiskt.
Tyvärr hade jag bara mobiltelefonen med mig för fokus låg bara på att cykla, utvecklas som cyklister och lära alla att njuta av MTB.
Ren och skär lycka.
Överallt små porlande bäckar och fantastiska stigar 
6 barn totalt i åldrarna från 7 till 13 och alla kunde köra överallt 
Tack mina allra bästa vänner för ren magi 
-
Jardin Botanico De Cactus eller Den botaniska kaktusträdgården
Alltså, det är ju så trendigt med kaktusar nu, och det är ju inte så konstigt med tanke på att de antagligen är några av de snyggaste växter som finns.Förra året var jag på Gardin de Marjorelle i Marrakech (ska skriva ett eget inlägg om det) men den trädgården var inget i jämförelse med den vi fann på djurparken Oasis Zoo på Fuerteventura när vi var där förra veckan med barnen på höstlov. OMG. Magiskt.
Vi var egentligen där för att titta på zebror och kor och sånt, men jag häpnades verkligen av den här trädgården. Överlag ska sägas att djurparken var väldigt fint skött, och djuren mådde bra. De flesta var omhändertagna från misskötsförhållanden.
-
Cirali
Så av en slump, en sådan där otroligt konstig slump som blir utav att man har fem dagar ledigt, ska passa in några flyg, inte betala för mycket, ha ett stort behov av avslappning och sol hamnar i en liten sömnig by i Turkiet. Det var en tuff sommar för mig, det är ju varje sommar iochförsig. De är kraftfulla och dynamiska. Svårbegripliga och fantastiska. Tuffa. Mina somrar.
I september är min kropp alltid i skriande behov av vila. Av att andas. Av att känna. Solen. Alla säsongsarbetare vet vad det handlar om. Man jobbar nästan varje dag i fyra månader. Man har kört slut på sig. De få korta stunder som blir över lägger man på sitt/sina barn. 
Så vi tog en långweekend. Jag tog med mig min aktiva vän Linda för att hon också hade stort behov av att ligga på en strand och sträckläsa böcker. Jag borde kanske vetat bättre, känna mig själv, några dagar på en strand är ovanligt, det rycker i våra ben. Vi hyrde cyklar. 
Det fanns knappt någon trafik, slumrande grusvägar. Vi hade bett om lås av cykeluthyraren. De skrattade åt oss. Sa att aldrig något stals här och alla visste att just dessa cyklar var deras. Men vi låste ändå. (Lita på gud men lås bilen, som jag läst någonstans)
Vi cyklade några kilometer och tog en promenad till de berömda Chimera-eldarna.
Eldar som kommer till av att gas sipprar ur berget. Det har brunnit i tusentals år. På medeltiden var eldslågorna så stora så man trodde att det bodde en drake i berget. 
Men nu brann det små eldar lite överallt. De var fler som var intresserade av eldarna. Turkar och tyskar. Enbart. Jag vet att mycket svenskar semestrar i Turkiet men de stannar kvar på all inclusive-hotellen i Antalya och längst turistorterna. Så tråkigt. All inclusive tar död på turismen. Pengarna går till rika ägare i andra länder. Kan inte förstå hur man kan bo på all-inclusive när det bara några mil därifrån bjuds på kilometerlånga folktomma stränder och vackra citronlundar. Små restauranger med underbar mat. Äventyr såsom klippklättring, cykling, vandring, snorkling och dykning.
Men vi satt och väntade i skymningen och njöt av luften och doften och himlen och vandrade ner med ficklamporna på våra telefoner.
Vi bodde nästan direkt på stranden, bara en smal trädremsa skilde oss från den fyra km långa kustremsan . Ingenting fick byggas på stranden, inga lampor fick lysa och inga betonghus fick byggas för just i den här nationalparken på den här stranden kröp sköldpaddor upp och la ägg. Lampor kunde förvilla dem och betonghus förstöra faunan. Hög musik skulle störa dem. Det hela var så sömnigt och vackert och stilla.
Vi gick upp klockan 6 på morgonen för att se sköldpaddorna men det var två veckor försent för deras äggkläckningssäsong.
Istället gick jag till Olympos. En stad som var blomstrande för 2000 år sedan men som sedan 300 efter kristus legat i dvala. En gammal handelsstad. Nu fanns bara ruiner kvar.
Klipporna var röda och skimrande. Några låg och sov på stranden i sovsäckar. Jag veta att bara några hundra mil härifrån pågår ett krig och människor är på flykt. Jag anser att det är en lyx att få sova under bar himmel i sovsäck, men jag vet att det inte betyder lyx överallt. Att sovsäck under bar himmel också kan betyda att man inte har något hem, eller att ens hem blivit bombat.
I Olympos rann sötvatten nerför vackra bäckar och blandade sig med havet. Jag kände mig lite som Indiana Jones. En upptäckare med rutig skjorta och svettdroppar på näsan.
Så vårt hotell var det enda i hela byn som hade tjusig pool. Vackert omgiven av de sköna bergen.
Jag blev bjuden på båtutflykt av min vän. Vattnet och vikarna var turkosa. Solen brännande. På den lilla båtturen bekantade vi oss med en intellektuell familj från Moskva. De pratade Bergman, politik och arkitektur. De första ryssar jag mött som jag blivit kompis med på facebook. Deras fem-åriga dotter påminde så om Viggo. De värkte lite i hjärtat. Han skulle gillat Lydia, som hon hette. Lekt med henne där i skuggan av seglet.Det är aldrig roligt att vara borta från sitt barn, men ibland, som fem dagar i september, kan det vara okey.
Vårt hotellrum var ett litet hus i trä. 
Vi snorklade i havet, dök i grottorna och kände den varma solen och salta vattnet röra våra kroppar på det där absolut helande sättet.
Jag uppstår när jag får resa. Så är det bara. Det är något så självklart i mig som blir levande när jag får vara på resande fot. Som att himlar får färg och hjärtat lust. Som att jag egentligen är en nomad men samhället tvingar mig till att stanna kvar på en plats, och det skaver. Åh vad det skaver. Allt det där för att passa in. Samhället, foga in sig, den trånga synen på hur vi borde leva våra liv. Jag har aldrig passat in. Kommer aldrig passa in, men gör så gott jag kan. -
Urban gardening
Om jag någongång i mitt liv skulle bo i en stor stad så skulle det vara New York. I sådanafall skulle jag ha en bakgård som liknar denna. Prunkande. Kollektiv. Doftande.
Mina kära magiska vän Steffan som jag lärde känna för länge sedan (då han bodde på Finnskogen) bor numera återigen i New York och gör tillvaron magisk där istället. I norra Värmland lärde han sig mycket om kooperativ och föreningsliv och tog med sig delar av det till NY.
Så skapade han en odlingsoas på en bakgård på en av sina fastigheter, så de omkringboende får hyra odlingslådor och odla sina egna blommor och grönsaker. Det är så fint. Så går Steffan runt i skjorta och kavaj och doftar på tagetes och kvisttomater.
Precis vad staden behöver.
När man kommer till en grön oas mitt i en stor pulserande stad är det som att man får en kick. En energiboozt. Det är så behövligt. Man kan andas. Hjärtat blir lyckligt
Ska ni till NY och letar boende kan man hyra fastigheten framför den här trädgården. Steffan är inte bara världens bästa människa utan även en grym hyresvärd, och han fullt av fina objekt att hyra ut, rätt stora lägenheter också om man är några stycken.
Nu längtar jag tillbaka lite till NY. Nästa gång jag åker dit ska jag ta med min familj också, och någon gång hoppas jag att kunna stanna lite längre (typ ett år eller så) -
Korsika Augusti
Augusti är på alla sätt min favoritmånad. Det är månaden som medelhavet är som varmast. Det är månaden som vi stänger för säsongen, drar på semester och får njuta av sommarens skörder. Egentligen tycker jag att vi börjar skolan alldeles för tidigt i Sverige, för den som upplevt en sen augustivecka i södra Frankrike glömmer det aldrig.
Jag tog med min guddotter Alva och lille Viggo på en veckas solsemester i Korsika. Det är den vackraste ön jag vet. Den har den perfekta kombinationen av Frankrike och Italien. Äventyrsliv med elegant finess. Stora, vackra berg och vita, långa stränder. Bondeliv och jetset. Stigar, tåg, hästar, dykning, vandring och samtidigt restauranger som håller världsklass. Det allra bästa av allt är att det känns som man får plats då medelhavet annars kan vara ganska överbelamrat just i augusti.
Självklart köpte vi en slokande vacker stråhatt att skydda oss mot solen (även om vi är sanna heliophilior)
och Frankrike har allt jag älskar. Fina fruktmarknader
Specialaffärer
Vackra fort, stränder och turkost hav
Gränder med grymma, delikata restauranger.
Jag försöker lära Alva att testa sådant som hon inte testat förrut
som svalkande melongazpacho
Fortsättning följer… -
Back to basic
Jag har befunnit mig i ett himmelrike ett dygn. Jag tänker inte berätta så mycket mer därför att jag ska försöka få ner det i en story och sälja den. Men i himmelriket bor man i trädkojor.
Man äter mat med sina vänner i det fria
Mat som man lagat utomhus över öppen eld. Vilket paradis. Back to Basic. Glamping. Eco. Wilderness. Vilka fantastisk laddade ord som strax kommer rinna ut mina fingrar och ned på ett papper.
