Äventyr, Barn, Blommor, Frihet, inspiration, Katus, Resa med barn, Trädgård, Vänner

Jardin Botanico De Cactus eller Den botaniska kaktusträdgården

magicthreeAlltså, det är ju så trendigt med kaktusar nu, och det är ju inte så konstigt med tanke på att de antagligen är några av de snyggaste växter som finns.

Förra året var jag på Gardin de Marjorelle i Marrakech (ska skriva ett eget inlägg om det) men den trädgården var inget i jämförelse med den vi fann på djurparken Oasis Zoo på Fuerteventura när vi var där förra veckan med barnen på höstlov. OMG. Magiskt.

Vi var egentligen där för att titta på zebror och kor och sånt, men jag häpnades verkligen av den här trädgården. Överlag ska sägas att djurparken var väldigt fint skött, och djuren mådde bra. De flesta var omhändertagna från misskötsförhållanden. thumb_IMG_7204_1024 thumb_IMG_7442_1024thumb_IMG_7184_1024 thumb_IMG_E7217_1024 thumb_IMG_7444_1024 thumb_IMG_7254_1024 thumb_IMG_7255_1024 thumb_IMG_7441_1024 thumb_IMG_7246_1024 thumb_IMG_7186_1024 thumb_IMG_7115_1024 thumb_IMG_7176_1024 thumb_IMG_7175_1024zebra thumb_IMG_7162_1024

Äventyr, Bad, Bali, Barn, Resa, Resa med barn, Trädgård, Utveckling, Viggo

När det regnar på Bali

Så hamnade jag på Bali i ett ljummet regn, ni vet, ibland får man energin från ingenstans. Tar tag i en dröm som ligger där och skvalpar någonstans långt bak. Eller så är det någon som hör ens rop någonstans långt ifrån och kommer med ett erbjudande som är alldeles för bra för att kunna värja sig emot.  Då är det flödet som talar till en, och flödet säger man inte nej till. Inte ens om man kunde.

helenahsanur05Jag har haft ett tufft år av olika anledningar. Kanske det tyngsta i mitt liv. Man går och hankar sig fram i tillvaron, försöker passa in så gott det går. Försöker hjälpa, styrka, bygga, stappla, stötta det som är runt en. Försöker passa in i en mall som samhället bestämt. Försöker värja sig mot känslor och behov för att de inte överensstämmer med det som samhället tycker. Sedan upptäcker man att man kompromissat bort hela sin själ och sin person i sitt behov av att passa in.

helenahsanur04Så tar man tag i det sista fria, vilda som är kvar i det inre av sig själv så åker man på yogaretreat på Bali. Fast med sin familj. Ja, så fick jag göra. Jag stod inte ut med tanken på att vara borta tio dagar från Viggo så jag frågade dem om de ville följa med tre veckor till Bali.

helenahwDe första fem dagarna spenderade vi ett magiskt hotell med evighetspooler och Mowglii-atmosfär. Det låg bredvid havet men det var trädgårdarna och poolerna som var vackrast. Överallt luktade det blomma och kokos. I dammarna simmade fiskar och överallt klättrade naturen. De var det första mötet med tropikerna för Viggo, det första han kommer minnas, så dagarna där blev speciella.

sanurJag är så glad att jag hittade det här hotellet, för det passade våra första behov på Bali alldeles ypperligt. Jag fick halsfluss och låg nästan i koma. Fick antibiotika och frisknade till snabbt. helenahsanur03Så fick jag lust att fotografera igen. De var länge sedan jag kände så. Jag använder kameran som arbetsverktyg i mina jobb, men jag har inte känt för att plocka upp den av lusta på hur länge som helst. Det har varit en sorg för mig, för kameran har varit min pensel i tjugo år. Jag har gråtit av saknad och känt mig så tom och orkeslös. Men så, i den där tropiska trädgården när regnet kom, då kom också bilderna. Jag sprang genom portarna i den där lustgården. Bad Jögga och Viggo att agera modeller, och någonstans där så började jag fylla min kamera igen.

helenahsanJag tror, att ur varje kris så föds man in i ett högre stånd. Att krisen och den totala kapsejsningen kommer till en för att det är precis det man behöver just då. Att man tvingas stanna upp och rannsaka sig själv och sina åtagande, sitt liv och sitt sätt att hantera det man möter. Jag är bara i början av detta, men jag är så tacksam för precis allt jag mött i livet. Det låter kanske flummigt, att låta en motgång bli något positivt. Att låta en halsfluss bli något gott. Att låta ett år av kreativ stiltje bli en ingång till flera år av flödande bildkonst.

Men så är det.

Om Santi.

Eder Helena H

Cap Verde, Resa, Resa med barn, Strandliv

Liten resa med Viggo och mormor

wDSC_1497Jag ville så gärna ut och resa till något soligt och varmt ställe men hur jag än vände och vred på det så kunde ingen följa med. Jag bestämde mig för att resa ensam med Viggo. Ville bara hänge mig åt honom, bada, umgås, leka med bilar i sanden, det är underligt vad en 3-åring är lätt att ha med sig. Så jag bokade det lättaste jag kunde finna vilket var en all inclusive-resa till Cap Verde med barnpooler och barnklubbar. När min mamma (Viggos mormor) fick höra att vi skulle resa ensamma till afrika så ville hon bestämt följa med, och det fick hon ju givetvis.  Då fick jag chansen att träna.

wDSC_1546

Jag älskar verkligen att resa. För mig är det som att jag börjar leva på riktigt om jag får knyta på mig vagabondskorna (om nu en charterresa med Fritidsresor kan kallas för att knyta på sig vagabondskorna) Men det är en slags resa-light och när man ska resa ensam med en trotsig 3-åring är det ju faktiskt helt förträffligt.  Jag måste villigt erkänna att jag verkligen inte gillar all inclusive annars. Stora hotellkomplex som samhällen. Pengar som går till ägare i andra länder. Ett slags västerländskt miniatyr-land.

Jag kan tycka att det är befogat för barnfamiljer med spridda intressen och som bara vill slappna av. Men när jag ser unga vitala par bo på all inclusive i två veckor utan att lämna hotellområdet så känner jag en sting av tycka synd om dem. Så otroligt ointressant. Kanske kan jag köpa det om man är på träningsläger, kurs, camp eller något, men bara slapp-semester?  Pensionärsvarning på det. Man blir gammal i förtid tror jag.wDSC_1500

Nej, en resa handlar om äventyr, nya smaker, nya horisonter, vidgade perspektivwDSC_1503

massa nya myggbett som kliar och stora vågor som kittlar ögatwDSC_1531

och att umgås. Ha tid att leka, kramas, spela spel.

wDSC_1562 wDSC_1572 wDSC_1574 wDSC_1592 wDSC_1594 wDSC_1598 wDSC_1616

 

Det blev en jättefin resa för oss,. Mängder med rawfood (på en buffé kan man ju välja precis vad man vill), träning (det fanns en gratis tennisbana), lekpark och en fantastisk strand. Aldrig har jag tagit så lite bilder, men jag är verkligen ingen fotograf när Viggo är med mig. Han kräver all uppmärksamhet när jag är med vilket han får också. 100% närvaro med sitt barn är så viktigt i denna tidsålder av smartphones och ständig uppkoppling på sociala medier.wDSC_1620 wDSC_1635

 

Tack för en fin resa!

 

Frankrike, franskt, Korsika, Resa, Resa med barn

Korsika Augusti

Augusti är på alla sätt min favoritmånad. Det är månaden som medelhavet är som varmast. Det är månaden som vi stänger för säsongen, drar på semester och får njuta av sommarens skörder. Egentligen tycker jag att vi börjar skolan alldeles för tidigt i Sverige, för den som upplevt en sen augustivecka i södra Frankrike glömmer det aldrig.
Jag tog med min guddotter Alva och lille Viggo på en veckas solsemester i Korsika. Det är den vackraste ön jag vet. Den har den perfekta kombinationen av Frankrike och Italien. Äventyrsliv med elegant finess. Stora, vackra berg och vita, långa stränder. Bondeliv och jetset. Stigar, tåg, hästar, dykning, vandring och samtidigt restauranger som håller världsklass. Det allra bästa av allt är att det känns som man får plats då medelhavet annars kan vara ganska överbelamrat just i augusti.
Självklart köpte vi en slokande vacker stråhatt att skydda oss mot solen (även om vi är sanna heliophilior)
och Frankrike har allt jag älskar. Fina fruktmarknader
Specialaffärer
 Vackra fort, stränder och turkost hav
 Gränder med grymma, delikata restauranger.

Jag försöker lära Alva att testa sådant som hon inte testat förrut
som svalkande melongazpacho
Fortsättning följer…
Resa, Resa med barn, Sardinien

Spahettivästern-stad

Hittade en övergiven stad i mitten av ingenstans. Enligt guideboken var  den känd för att ha använts till att spela in spagetti-västen på 60-talet (sånt gillar jag)
Det var underbara kulisser
några vackra träd
och vackert ljus. Vi hade kunnat vara där i timmar om det inte varit för att Viggo var lite trött och inte på humör att springa runt och fota (så är det att resa med barn. De bestämmer allt) 

men det var en konstig känsla att hitta en övergiven, tyst mexikansk-lookalike by i Italien, men enligt sägen var det en spansk conquistador som skapat byn

Italien, Resa, Resa med barn, Sardinien

Sardinien del IV

Efter fem dagar på det första stället tog vi bilen ner till ett ställe på västkusten där jag hyrt ett hus. Vi åkte och åkte och det blev mer och mer glest mellan husen och byarna och tillslut hade vi ingen aning om vi hittat rätt. Men det hade vi.  San Giovanni Di Sinis är en bortgömd liten by i ett naturreservat med arkeologiska utgrävningar. Killen som tog emot oss undrade hur vi hade hittat dem ”för det är Sardiniens bäst bevarade hemlighet”. 
Vilket paradis vi hittat.Vi hyrde ett stort, bekvämt hus mitt på stranden, med en solnedgångsterass. Vi var tvungna att nypa oss i armen. Sådana här ställen finns ju liksom inte på riktigt. 
och mina tre bästa killar. Tänk att jag är så lyckligt lottad som får ha dessa runt mig. Markus bara fem månader per år då vi jobbar ihop men ändå.
Vårt hus. Ägaren hade ärvt det av sin far och hyrde ut det och jag tänkte att det måste vara en lycklig människa som kan hyra ut sitt eget semesterparadis.
och i ”trädgården” växte timjan, rosmarin, oregano och levendel. Och i huset fanns en massa leksaker till Viggo. Gissa om han njöt av traktorerna.
Det är ju inget ställe för boulevardflanören för det fanns inga restauranger och knappt någon butik och inte en enda turist
men det fanns milslånga stränder, hundar, ett vackert hav, en ändlös sol, sköldpaddor, delfiner, surfare och arkeologiska utgrävningar från en 8000 år gammal stad vid namn Tharros

och vi hade ju en bil och kunde ta oss in till den större staden som låg någon mil bort

och jag vågade mig på att gå ut och springa, de första skälvande stegen till att bli en löpare igen….

Forts. följer….
Resa, Resa med barn, Sardinien

Sardinien Del II

Åh jag tror verkligen fast och fullt att globetrottern i mig aldrig kommer försvinna. Att de bästa smultronställena hittar jag på egen hand och boenden och flyg och allting sådant är liksom något jag bara kan därför att jag rest så mycket. Jag blir så trött på mig själv. Varför inte ta första bästa charter och vara nöjd med det?  Ne, här ska det googlas och läsas och sökas och kluras på. Fast jag kan ändå inte låta bli att också tycka att det är en del av resan. Det där med att söka. Fråga. Leta sig fram.

De första fem nätterna i Sardinien tillbringade vi här. I ett fint litet semesterhus som hyrdes ut av en liten söt italienska i mörkblå panda fiat.

Huset hade förutom ett vanlig kök ett härligt tjusigt utekök och dusch byggd av traktens skiffer och granit-sten.
Det var fint och gott om plats för Viggo att leka med sina bilar.

Det kändes ganska ödsligt överallt, och anledningen till varför jag valde att just den här platsen var för att stranden La Pelosa som ligger här ska vara vackrast i hela medelhavet.

Vi var dock inte de enda som läst det så när vi gått de 600 metrarna fram till stranden höll vi på att få en chock. Aldrig har jag väl sett så mycket människor på ett och samma ställe. De visade sig att det slussas hit bussar från hela Sardinien.Vi var tvungna att skratta. Herrejösses. Plötsligt mindes jag de ”public beaches” som vi besökt tidigare på italienska rivieran och jag mindes omedelbart varför jag alltid väljer bort strandliv i Italien. Stränderna är privata, och endast ett fåtal är öppna för allmänheten. Det tycker jag är så fruktansvärt. Hur kan en strand vara privat liksom? Hur kan man stänga igen det som varje människa känner behov av att uppleva? Varm sand, vatten och natur. Det är ju en mänsklig rättighet.

Vi bestämdes oss ändå för att stanna kvar. Viggo gillade att det var så mycket barn att titta och leka med. Det var långgrunt och vattnet alldeles kristallkart.

och faktum var att vi vande oss. Det var bara italienare. Ett fasligt solande, bollspelande, flörtande och badande pågick. Inte en enda tjock människa så långt ögat kunde nå, och då är vi ändå i ett land där de lever på pasta och pizza. Det var härligt. Italienarna är väldigt tjusiga.

Lämnade man stranden så var det ett vackert, stilla ödsligt stenlandskap.

Vi gick på vandring och tittade på solnedgångarna.
och kusin Markus var förstås med

och Jögga och Viggo och vi hittade en gammal vacker övergiven fyr som vi var tvungna att gå in i

Jag vill så gärna leva äventyr och att vi ska vara en äventyrlig familj, men ibland tror jag att vi är som Svensson är mest. Det är ju så säger Jögga. Det måste ju vara praktiskt också.

Men jag är väldigt glad att vi investerade i en bärryggsäck. Den har räddat oss så många gånger. Fortsättning följer….

Resa, Resa med barn, Sardinien

Sardinien Del II

Åh jag tror verkligen fast och fullt att globetrottern i mig aldrig kommer försvinna. Att de bästa smultronställena hittar jag på egen hand och boenden och flyg och allting sådant är liksom något jag bara kan därför att jag rest så mycket. Jag blir så trött på mig själv. Varför inte ta första bästa charter och vara nöjd med det?  Ne, här ska det googlas och läsas och sökas och kluras på. Fast jag kan ändå inte låta bli att också tycka att det är en del av resan. Det där med att söka. Fråga. Leta sig fram.

De första fem nätterna i Sardinien tillbringade vi här. I ett fint litet semesterhus som hyrdes ut av en liten söt italienska i mörkblå panda fiat.

Huset hade förutom ett vanlig kök ett härligt tjusigt utekök och dusch byggd av traktens skiffer och granit-sten.
Det var fint och gott om plats för Viggo att leka med sina bilar.

Det kändes ganska ödsligt överallt, och anledningen till varför jag valde att just den här platsen var för att stranden La Pelosa som ligger här ska vara vackrast i hela medelhavet.

Vi var dock inte de enda som läst det så när vi gått de 600 metrarna fram till stranden höll vi på att få en chock. Aldrig har jag väl sett så mycket människor på ett och samma ställe. De visade sig att det slussas hit bussar från hela Sardinien.Vi var tvungna att skratta. Herrejösses. Plötsligt mindes jag de ”public beaches” som vi besökt tidigare på italienska rivieran och jag mindes omedelbart varför jag alltid väljer bort strandliv i Italien. Stränderna är privata, och endast ett fåtal är öppna för allmänheten. Det tycker jag är så fruktansvärt. Hur kan en strand vara privat liksom? Hur kan man stänga igen det som varje människa känner behov av att uppleva? Varm sand, vatten och natur. Det är ju en mänsklig rättighet.

Vi bestämdes oss ändå för att stanna kvar. Viggo gillade att det var så mycket barn att titta och leka med. Det var långgrunt och vattnet alldeles kristallkart.

och faktum var att vi vande oss. Det var bara italienare. Ett fasligt solande, bollspelande, flörtande och badande pågick. Inte en enda tjock människa så långt ögat kunde nå, och då är vi ändå i ett land där de lever på pasta och pizza. Det var härligt. Italienarna är väldigt tjusiga.

Lämnade man stranden så var det ett vackert, stilla ödsligt stenlandskap.

Vi gick på vandring och tittade på solnedgångarna.
och kusin Markus var förstås med

och Jögga och Viggo och vi hittade en gammal vacker övergiven fyr som vi var tvungna att gå in i

Jag vill så gärna leva äventyr och att vi ska vara en äventyrlig familj, men ibland tror jag att vi är som Svensson är mest. Det är ju så säger Jögga. Det måste ju vara praktiskt också.

Men jag är väldigt glad att vi investerade i en bärryggsäck. Den har räddat oss så många gånger. Fortsättning följer….

Resa, Resa med barn, Tunisien

Resa med familjen del II

I Tunisien köpte jag mig två stycken kelimmattor. I Chill Norways Claire Tunic Blue Stripe. Ja, en riktigt ombloggad klänning som omnämns lite här och var och jag hann sätta tänderna i innan den tog slut. Den är egentligen ganska prestigelös, men jag blev kär i den direkt jag såg den. Något med snittet och formen.

Ja, och jag älskar kelimmattor. När jag hittade till en liten butik inne i medinan som hade den rätta känslan gav jag mig inte förrän jag hittat två som jag verkligen ville ha, och gud vad jag slet. Jag prutade ner priset med 70% (men blev säkert lurad ändå) Undrar hur det skulle gå om arabländerna hade en konsumentsombudsman, skulle det ens funka? Köplag? 10 dagars ångerrätt? Öppet köp?

En dag åkte vi på dromedarutflykt, men då Viggo är så liten fick vi åka häst och vagn. Så fick Viggo en oreganobukett som han satt och doftade på och som han vägrade släppa taget om. Det bor en liten botanist i honom. Han är besatt av blommor, träd, buskar, växter, bär och frukter.

Han fick däremot pröva att rida på en åsna med otroligt vackra ögon (det har kanske alla åsnor)
och vilken otrolig päls dromedarerna har, måste vara mycket tjockare än kamelerna
och vilka klövar (fötter, tassar, tår….) som svällar då de går på sand och kan bli dubbelt så stora. Imponerande!
och blommande mimosaträd
Förutom dromedarer och medinan så var vi mest på stranden, men det blåste och var ganska dramatiska himlar
men det gjorde inget för bara känslan av att släppa ut en vild, energisk två-åring naken på en flera mil lång varm strand är så stor. Vilken frihet.

Så lite iphonebilder.
Det bästa med resor är att det ger perspektiv, förnyelse, nya tankebanor, miljöombyte och inspiration. Sedan är det väldigt skönt att komma hem. Att ta nya tag i allt.