Äventyr, Barn, Blommor, Frihet, inspiration, Katus, Resa med barn, Trädgård, Vänner

Jardin Botanico De Cactus eller Den botaniska kaktusträdgården

magicthreeAlltså, det är ju så trendigt med kaktusar nu, och det är ju inte så konstigt med tanke på att de antagligen är några av de snyggaste växter som finns.

Förra året var jag på Gardin de Marjorelle i Marrakech (ska skriva ett eget inlägg om det) men den trädgården var inget i jämförelse med den vi fann på djurparken Oasis Zoo på Fuerteventura när vi var där förra veckan med barnen på höstlov. OMG. Magiskt.

Vi var egentligen där för att titta på zebror och kor och sånt, men jag häpnades verkligen av den här trädgården. Överlag ska sägas att djurparken var väldigt fint skött, och djuren mådde bra. De flesta var omhändertagna från misskötsförhållanden. thumb_IMG_7204_1024 thumb_IMG_7442_1024thumb_IMG_7184_1024 thumb_IMG_E7217_1024 thumb_IMG_7444_1024 thumb_IMG_7254_1024 thumb_IMG_7255_1024 thumb_IMG_7441_1024 thumb_IMG_7246_1024 thumb_IMG_7186_1024 thumb_IMG_7115_1024 thumb_IMG_7176_1024 thumb_IMG_7175_1024zebra thumb_IMG_7162_1024

Barn, Design, Hus, Kök, Mat, Mitt hus, Rattsjöberg, Renovering, Timmerhus, Uncategorized

Det perfekta köket

messykitchenDet har varit tyst på bloggen ett tag om husrenoveringar. Efter att vi var färdiga med fantastiska Rattsjöbergsakademien inomhus var det som luften gick ur mig. Livet fortsatte, gick sin gilla gång. Nyhetens behag la sig.  Vi köpte ett hus till och renoverade ett kök till..ett stadskök….mer om det i ett annat inlägg. Nu får det handla om det fantastiska lantköket i Rattsjöberg. Matlagningsdelen. Inspirerat av franska rejäla lantkök. Just på den här bilden lite stökigt, så som livet är ibland.

kök2Varje gång jag kliver in i vårt kök känner jag mig alldeles varm. Det blev så perfekt. Varje liten detalj. Timmerstockar som blev över som fick användas som fönsterkarmar. Som en flört med de milsvida skogarna utanför. Fönstren som är så djupa så man kan sitta i dem (när tv-killen kom och skulle borra hål i väggen var väggarna så tjocka så han fick specialtillverka en borr. Bara Nyskoga kyrkas väggar har varit lika tjocka)

kökGlasdörrarna mot sydväst som leder rätt ut till köksträdgården och terassen. Sedan det gamla taket med kopparspikar som blästrades fram och som skiftar i träets alla olika nyanser beroende på vilket ljus rummet badar i. Lådhandtagen spraymålade jag vita för att de inte skulle ta så mycket uppmärksamhet.

kök13Sedan den massiva köksön med tjock ekskiva från IKEA och vattenho för grönsakssköljning.  Kortsidorna är täckta av skiffer från Glava. Har haft så svårt att hitta den perfekta bilden mellan glasdörrarna och fönstret. Tillslut hängde jag upp en signerad konstaffish från First Aid Kits konsert, det är en isbjörn som hoppar på ett isflak (terapeuten sa till mig att jag hoppar mellan isflak, så det blev näsan som ett självporträtt) men jag tror att en annan sak ska upp. Ett foto. Ett speciellt ett.

kök8Lamporna är från IKEA, men jag bytte sladd på dem. Det blev tygsladdar, gör så stor skillnad. Vitrinskåpet med en hemmagjord list. Helt inspirerad av Pippi Långstrumps kök. Huset är väldigt barnvänligt. Jag har fattat det. Alla barn älskar vårt hus. Fönstren är så låga att barnen tror att det är gjort för dem, de kan titta ut överallt. Sedan har ju även Viggo sitt eget kök. Första gången han lekte med det tyckte han att det var lite dåligt att det inte kom vatten ur kranen. Men jag sa att han fick låtsas, det gick han med på.

kök14Det bästa av allt. Spisen. Induktion. Men även vedspis där man kan baka pizza, bröd eller bara värma. Köket värms upp på ett litet kick av den effektiva vedspisen. På golvet framför kakel från Marrakech design.

Nästa gång visar jag matavdelningen.

Äventyr, Bad, Bali, Barn, Resa, Resa med barn, Trädgård, Utveckling, Viggo

När det regnar på Bali

Så hamnade jag på Bali i ett ljummet regn, ni vet, ibland får man energin från ingenstans. Tar tag i en dröm som ligger där och skvalpar någonstans långt bak. Eller så är det någon som hör ens rop någonstans långt ifrån och kommer med ett erbjudande som är alldeles för bra för att kunna värja sig emot.  Då är det flödet som talar till en, och flödet säger man inte nej till. Inte ens om man kunde.

helenahsanur05Jag har haft ett tufft år av olika anledningar. Kanske det tyngsta i mitt liv. Man går och hankar sig fram i tillvaron, försöker passa in så gott det går. Försöker hjälpa, styrka, bygga, stappla, stötta det som är runt en. Försöker passa in i en mall som samhället bestämt. Försöker värja sig mot känslor och behov för att de inte överensstämmer med det som samhället tycker. Sedan upptäcker man att man kompromissat bort hela sin själ och sin person i sitt behov av att passa in.

helenahsanur04Så tar man tag i det sista fria, vilda som är kvar i det inre av sig själv så åker man på yogaretreat på Bali. Fast med sin familj. Ja, så fick jag göra. Jag stod inte ut med tanken på att vara borta tio dagar från Viggo så jag frågade dem om de ville följa med tre veckor till Bali.

helenahwDe första fem dagarna spenderade vi ett magiskt hotell med evighetspooler och Mowglii-atmosfär. Det låg bredvid havet men det var trädgårdarna och poolerna som var vackrast. Överallt luktade det blomma och kokos. I dammarna simmade fiskar och överallt klättrade naturen. De var det första mötet med tropikerna för Viggo, det första han kommer minnas, så dagarna där blev speciella.

sanurJag är så glad att jag hittade det här hotellet, för det passade våra första behov på Bali alldeles ypperligt. Jag fick halsfluss och låg nästan i koma. Fick antibiotika och frisknade till snabbt. helenahsanur03Så fick jag lust att fotografera igen. De var länge sedan jag kände så. Jag använder kameran som arbetsverktyg i mina jobb, men jag har inte känt för att plocka upp den av lusta på hur länge som helst. Det har varit en sorg för mig, för kameran har varit min pensel i tjugo år. Jag har gråtit av saknad och känt mig så tom och orkeslös. Men så, i den där tropiska trädgården när regnet kom, då kom också bilderna. Jag sprang genom portarna i den där lustgården. Bad Jögga och Viggo att agera modeller, och någonstans där så började jag fylla min kamera igen.

helenahsanJag tror, att ur varje kris så föds man in i ett högre stånd. Att krisen och den totala kapsejsningen kommer till en för att det är precis det man behöver just då. Att man tvingas stanna upp och rannsaka sig själv och sina åtagande, sitt liv och sitt sätt att hantera det man möter. Jag är bara i början av detta, men jag är så tacksam för precis allt jag mött i livet. Det låter kanske flummigt, att låta en motgång bli något positivt. Att låta en halsfluss bli något gott. Att låta ett år av kreativ stiltje bli en ingång till flera år av flödande bildkonst.

Men så är det.

Om Santi.

Eder Helena H

Barn, Helena funderar, Rattsjöberg

Säkert vårtecken och superwoman

När det bräker från grannen och åtta lammungar tultar runt i den bleka vårgräset. Jag och Viggo skuttade dit och njöt av synen och fick klappa den fem dagar gamla lammungen.
 Dessa får har en sådan enormt fin utsikt ut mot sjön.

Och den här fina damen överlevde en vargattack. Där vargen huggit växte det senare ut en slag kota, och hon var länge traumatiserad. Det tyckte Viggo var lite hemskt.
_______________________________________________
Jag och Viggo var ensamma i över en veckas tid då Jögga var på Hawaii med sitt jobb och det var tuffare än jag tänkt att vara ensamstående mamma. Jag hann ingenting. Jag hann inte ta bilder, inte blogga, inte skriva, läsa eller träna.
Jag beundrar verkligen alla kvinnor (och män) som lever ensamma med sina barn. Det är ett otroligt jobb de gör. Att aldrig ha ensamtid, att vara ensam om beslut och handlingar. Att shoppa, städa, fixa, träna, arbeta och dessutom vara en god förälder och förebild. En eloge till alla er.

Som tur var har jag min syster. Jag åkte dit och fotograferade hennes fantastiska minsting Louie som har hinnit bli åtta månader.

 Min syster är en superwoman. Hon är en sådan där som odlar precis allt. Dessutom är hon tre-barnsmamma och supersocial. Hon älskar sitt jobb och sitt liv. Det är alltid människor hemma hos min syster. Parkeringen är full av bilar och trädgården full av odlingar. Dessutom spelas det handboll, fotboll, anordnas partyn och middagar. Ja herrejösses vilken superwoman. Så har hon en grym karl också.

Syrran kommer trots sina superwoman egenskaper aldrig att bränna ut sig därför att jag vet ingen som kan chilla som hon. Att kunna chilla och slappna av är nog en av de främsta egenskaperna som en superwoman kan ha. Så hjälper det kanske att vara två, eller fler, för ensam som jag var den här veckan är inte att rekommendera. Jag är väldigt glad att Jögga har kommit hem så jag hinner med lite.

Barn, Personligt, Rattsjöberg, Sovrum, Viggo

Sunday morning

 
Vilken lycka att få vakna vid halv nio (istället för halv sju) och inse att man bara varit vaken en enda gång under hela natten. Tänk att man inte sovit en hel natt på nästan tre år.  Och skulle man få för sig att resa bort och testa att sova ut så vaknar man iallafall och undrar vart ens barn är. Naturens under. 
 Och solen strålar in och färgar hela huset i guld. Jag älskar dessa lakan. Från ikea, kammad bomull. Så himla släta och lena, som babyhud.
                                
Good morning sunshine. 
Barn, Rattsjöberg, snö., Viggo

Vinter

Kylan har hållit vårt land i ett järngrepp. Det har varit närmare -20° vilket gör det omöjligt att faktiskt njuta av utomhusvistelser fastän solen har gassat. 
Så när temperaturen steg upp mot -5° skyndade vi oss ut. Himlen var full av snö. Nackdelen är förstås att ljuset är mindre spännande sådana här dagar. 
Vi har en fantastisk pulkabacke som vi åker i så fort tillfälle ges. Vid en sten intill ligger ett kranium, av en häst tror vi. Någon hittade det i skogen, det är vackert på något indianlikt sätt.
Viggo är en riktig utomhuskille, om han fick skulle han vara ute jämt. Det är jag så glad över, och jag undrar, säg, varför tycker vi att det är så viktigt att vara ute i det här landet? Vi är världsledande på funktionskläder, utomhussporter och aktiviteter utomhus. Fast norrmännen är ännu värre tror jag. Där är   utomhusdagis standard, fast kanske börjar det komma hit också. 
Han har fått en ny kompis som bor här i byn några månader. Diego från Tyskland. De verkar kunna kommunicera bra fastän Diego är lite rädd för Viggo som just nu är i en trotsperiod av att jaga och butta precis alla som är i hans ålder. Det ger med sig hoppas jag. Tror att det hänger ihop med språket. Frustration av att inte kunna kommunicera fullt ut.
Vår pulkabacke är så bra. Den är brant och lite som en skål men om man vill kan man fortsätta genom skogen och ner till sjön. Backen är kantad av vackra björk och aspträd och några gamla stenrös. Den är faktiskt helt magisk. Djuren gillar den också. Fåglar, rådjur, älgar och faktiskt även vargen har setts synlig här.
så går det rätt fort

och Viggos kompis mamma är cirkusartist och det yttrar sig i att han ibland är målad i ansiktet. De åker på en vacker kälke. De här kälkarna är svåra att hitta i Sverige men i Tyskland är de vanligare. Vi har faktiskt fått köpa en egen av dem. Men är det någon som vet vart man kan hitta dem? Så vackra.

Barn, Rattsjöberg, snö., Viggo

Vinter

Kylan har hållit vårt land i ett järngrepp. Det har varit närmare -20° vilket gör det omöjligt att faktiskt njuta av utomhusvistelser fastän solen har gassat. 
Så när temperaturen steg upp mot -5° skyndade vi oss ut. Himlen var full av snö. Nackdelen är förstås att ljuset är mindre spännande sådana här dagar. 
Vi har en fantastisk pulkabacke som vi åker i så fort tillfälle ges. Vid en sten intill ligger ett kranium, av en häst tror vi. Någon hittade det i skogen, det är vackert på något indianlikt sätt.
Viggo är en riktig utomhuskille, om han fick skulle han vara ute jämt. Det är jag så glad över, och jag undrar, säg, varför tycker vi att det är så viktigt att vara ute i det här landet? Vi är världsledande på funktionskläder, utomhussporter och aktiviteter utomhus. Fast norrmännen är ännu värre tror jag. Där är   utomhusdagis standard, fast kanske börjar det komma hit också. 
Han har fått en ny kompis som bor här i byn några månader. Diego från Tyskland. De verkar kunna kommunicera bra fastän Diego är lite rädd för Viggo som just nu är i en trotsperiod av att jaga och butta precis alla som är i hans ålder. Det ger med sig hoppas jag. Tror att det hänger ihop med språket. Frustration av att inte kunna kommunicera fullt ut.
Vår pulkabacke är så bra. Den är brant och lite som en skål men om man vill kan man fortsätta genom skogen och ner till sjön. Backen är kantad av vackra björk och aspträd och några gamla stenrös. Den är faktiskt helt magisk. Djuren gillar den också. Fåglar, rådjur, älgar och faktiskt även vargen har setts synlig här.
så går det rätt fort

och Viggos kompis mamma är cirkusartist och det yttrar sig i att han ibland är målad i ansiktet. De åker på en vacker kälke. De här kälkarna är svåra att hitta i Sverige men i Tyskland är de vanligare. Vi har faktiskt fått köpa en egen av dem. Men är det någon som vet vart man kan hitta dem? Så vackra.

a photo a day, Barn, Viggo

#13 Något från min barndom

Ja, inte de här pepparkakorna då utan bara grejen med att baka pepparkakor. Det har jag inte gjort sedan jag var typ 11 år. 
Men nu har jag ju ett sådant fantastiskt kök så det finns inte chans att komma undan dessa julstökstraditioner. Dessutom finns det så roliga former. Kameror, bokstäver och sniglar.
och det har ju med detta att göra att det plötsligt finns barn i mitt liv (säger jag förvånat, han fyller ju faktiskt 3 år i mars min allra största kärlek)
Men pepparkaksbakande är en sådan förträfflig barn/vuxen-sysselsättning. Kan faktiskt inte komma på något bättre pyssel. Lätt, enkelt, gott, roligt, kreativt, lite kladdigt och dessutom så doftar det så gott.
Something from my childhood. Have not been baking gingerbreadcakes since I was 11, but suddenly I do. Thanks to Viggo, my son!

a photo a day, Barn, Viggo

#13 Något från min barndom

Ja, inte de här pepparkakorna då utan bara grejen med att baka pepparkakor. Det har jag inte gjort sedan jag var typ 11 år. 
Men nu har jag ju ett sådant fantastiskt kök så det finns inte chans att komma undan dessa julstökstraditioner. Dessutom finns det så roliga former. Kameror, bokstäver och sniglar.
och det har ju med detta att göra att det plötsligt finns barn i mitt liv (säger jag förvånat, han fyller ju faktiskt 3 år i mars min allra största kärlek)
Men pepparkaksbakande är en sådan förträfflig barn/vuxen-sysselsättning. Kan faktiskt inte komma på något bättre pyssel. Lätt, enkelt, gott, roligt, kreativt, lite kladdigt och dessutom så doftar det så gott.
Something from my childhood. Have not been baking gingerbreadcakes since I was 11, but suddenly I do. Thanks to Viggo, my son!

Barn, Böcker

Kanske världens bästa bok

”O mäktiga feer, ge mitt barn i faddergåva inte bara hälsa, skönhet, rikedom och allt det där ni brukar komma stickande med – ge mitt barn läshunger, det ber jag om med brinnande hjärta!, Jo, för jag vill så gärna att mitt barn ska få i sin hand nyckeln till det förtrollade landet, där man kan hämta den sällsammaste av all glädje.”  
Astrid Lindgren
Vi börjar så smått återhämta oss från århundradets värsta influensa. Vi har varit inomhus en vecka (utomhus har solen strålat, suck) och ack så tråkigt det hade varit för oss alla om vi inte haft böckerna. Dessa fantastiska böcker.

För 10 år sedan hittade jag en bok som jag blev oerhört förälskad i. Resor jag aldrig gjort av Syborg Stenstump. Jag blev så förtjust i den här ”barn”boken att jag köpte 3 exemplar. Den ingick i samlingen En bok för alla och kostade nog inte mer än 50 kr. Sedan gav jag bort böckerna till noga utvalda vänner som jag visste skulle uppskatta den.

Den handlar om Syborg Stenstump som sitter hemma i soffan men med böckernas hjälp reser runt jorden. Nu tyckte jag att det var dags att plocka fram den här fantastiska boken eftersom vi redan läst alla böckerna i hyllan sisådär 40 gånger om. Men till min fasa, jag hade ju inte kvar boken. Jag hade ju gett bort alla exemplar av den bästa boken jag vet. 

Så jag surfade in på allehanda internetsidor för att köpa mig ett eget exemplar men till min fasa så var den totalt utsåld. Inte ett exemplar att få tag på. Så jag ringde mina vänner jag gett den till men de var inte intresserade av att ge den tillbaka till mig. Nehej, det förstås.

Så av en slump hamnade jag på tradera och fann den till det ynka priset av 9 kronor. Men auktionen hade avslutats och ingen hade budat, så jag mailade personen som sålde den. Fick till svar att jag kunde fä köpa den för 33 kr inkl. porto. Jag tyckte det var fint så jag överförde 44 kr istället och på posten idag kom det inte bara en bok

utan 4 böcker.
Så för typ 10 kronor har en snäll människa bemödat sig och packa in och skicka dessa fina böcker till oss. Så fint. 

är det inte sådana där gester som gör vardagen lite finare och lite mer lättsam?
Men nu har vi återigen världens bästa bok och den här tänker jag inte ge bort. Författaren heter Anna Höglund.
Har ni ett exemplar så håll hårt i det.
God läsning/ Helena