Sanna

Hon kom till mig en vintrig marsdag. Vi möttes på ett café, hon sa: här är jag. Det var jag som sökte jobb hos dig. Jag sa: jag ser det. Jag ser dig. Du är magi. Du passar perfekt in i vårt team. Sen dess är hon min. Min lilla syster. Och jag ser allting i henne.

Hennes längtan. Hennes passioner. Hennes sökan. Hon är så modig. Ett stycke rå styrka. En människa. En varelse av riktig kött och blod. Hon älskar människor mer än mig. Hon tar tag i dem och låter dem få veta att de är de enda. Så förälskar sig alla i henne. Män, kvinnor, barn, hundar.Hon vill bara ha en. Men så ger man så mycket till alla så det inte finns något kvar till den allra närmaste för man gett bort allting till de andra, och det där vet jag allt om.Sen sitter man där på en efterfest i skogen och tittar på soluppgången i ett hus där det borde putsas fönster. Världen kommer aldrig bli vackrare än just då, klockan 04 en söndagsmorgon i juli.Och vi dricker seco och cava och pratar om livet och affärer och jobbet och kärleken och mäktigheten att ha världen under sig. Som en sjö under sin fötter.

och solen går upp och klockar tickar och snart bryts förtrollningen och verkligheten måste starta igenMen först dansar vi lite. Vi dansar till…gud vad dansar vi till, jag minns inte ens. Men om Sanna bestämde soundtracket för natten så var det nog något från 80-talet.

och vi fnittrar och somnar och vaknar till en helt annan dag då solen klättrat över ängarna och bergen och vi ska slå sommarens första rekord i antalet sålda tallrikar på vår gemensamma arbetsplats.