fotografi, Lifestyle, Mina klänningar, Outfits, Rattsjöberg

Vår i Sverige

 

Efter en lång mörk vinter, där jag faktisk inte lämnade Värmland på sju månader utan omfamnade mörkret och snön och kylan och gjorde den till min identitet så kom våren som en explosion.

Det var som att jag åkte skidor ena dagen och planterade blommor dagen efter. Det blev ingen vår. Det blev en fullfjädrad sommarexplosion med 20-30 grader varmt i flera veckor.

HM Conscious Exclusive kom ut med en kollektion enbart av återvunna, ekologisk material inspirerad av Karin Larsson som levde för hundra år sena i Dalarna, och jag blev så inspirerad och gick loss på den här klänningen.

I didn’t leave Värmland for 7 months, I just embraced the cold, the snow, the winter and when the spring arrived and the summer exploded in my arms I wasn’t prepared at all.

But here it is, and Im loving the summervibes.

Inredning, inspiration, Mitt hus, Rattsjöberg, snö.

Första snön

thumb_IMG_6385_1024När första snön kommer så börjar mitt hjärta att skratta. Det finns inget så magiskt som den allra första snön som dalar från himlen.

Jag har nån filmscen i huvudet från typ Crouching Tiger Hidden Dragon, där en lång scen utspelar sig i ett dalande snöfall. Kan inte hitta den nu, men minns att den var magisk.thumb_IMG_6386_1024thumb_IMG_6438_1024 thumb_IMG_6440_1024

För att fira den första snön bestämde vi oss för att möblera om i vardagsrummet i stora huset. Att göra det vintermysigt med referenser till Mexico, Atlasbergen och Chile. En slags skidåkande Patagonien-känsla. Som en lodge. Åh vad jag älskar snön.thumb_IMG_6455_1024 thumb_IMG_6462_1024 thumb_IMG_6463_1024

kärlek, Kropp & själ, Muse, Personligt, Porträtt, Rattsjöberg, Spell and the gypsy, Uncategorized, Vänner

Min vän

helenah01

Vi träffades vid ett övergångsställe. Hon hade tjusiga mörka solglasögon och vackert självförtroende som lyste igenom hennes bleka skinn och strödde ner hennes mörka lockar med glans. Det vara bara en ingivelse. Jag bjöd hem henne på kaffe. Sedan var det hon och jag. Varje dag.

DSC_6327Jag vet att det som hände oss är ovanligt. Det är inte lätt att hitta nya bästisar när man är 36 år. Men det klickade mellan oss. Jag berättade allt för henne.  Hon berättade allt för mig. Hur hon hade varit syrisk mästare i simning och dedikerat sitt liv till bassängen och träningen och coachningen. Hur hon gift sig. Skiljt sig. Hur hon lyckats ta sig till Sverige genom att simma över hav och gömma sig i skogar med bara små eldar som värmekälla. Hur hon lämnat sin 14-åriga son hos sin mamma för att ta sig till Sverige för att börja ett nytt liv. Hur hon saknade sin son. Hur smärtsamt det var. Hur hon kämpade sig genom ett år.

DSC_6299Men min vän väljer alltid ljuset. Att se saker positivt. Att le mot det som kommer till en. Att ta sig fram. Använda chanser och möjligheter och tillfällen. Jag fick henne att lära tjugo personer att simma crawl men vi blev motarbetade på den lokala simbassängen. Ni kan inte komma hit och tro att ni är något. Vi blev anmälda av andra som simmade i bassängen att vår lilla grupp skvätte för mycket. Och sen skrattade vi lite för mycket. Men jag sa, vi skiter i dem, vi startar ett företag. Men byråkrati och myndigheter erbjuder en snårskog. Och den lokala simbassängen kunde inte särbehandla oss utan tyckte att min vän borde hyra badhuset när det var stängt för 800 kr per gång. Dessutom tycker det svenska samhället att det ska vara SFI och praktik innan man kan hålla på att skapa något eget. Det blev ganska svårrott.

DSC_6303

Hennes son kom tilllslut. Det var så otroligt fantastiskt. Jag grät när jag fick ett mms när de kramade varandra på flygplatsen efter att inte ha sett varann på 1 1/2 år. Sedan försökte de att skapa sig en egen tillvaro i vår by. De lyckades fint. Fint för att vara 14 och 36 och inte prata svenska. Resten av familjen hade hamnat i Göteborg och jag förstod att det var dit de sedan skulle flytta.

DSC_6343_1

Första gången jag hämtade henne i min bil för att ta henne ut till mitt hus i det som hon kallar vildmarken kunde hon nästan inte andas. Hon hade aldrig varit i skogen. Hon förstod inte hur skogen kunde vara rekreation. Hur kan man tycka om att vara så långt borta från allt i ingenstans? Tänk om jag försvinner viskade hon.  Du försvinner inte sa jag. Du är med mig. Lita på mig. Jag tror egentligen aldrig att hon riktigt begrep varför jag hyllade naturen så mycket, och kanske kommer hon aldrig förstå det. Men det gör inget, för vi möttes i ett samförstånd där vi både ville förstå den andre.

DSC_6401_1Hon hade aldrig badat i en sjö. Hon tycker sjöarna är kalla, mörka, dystra och tunga, litegrann som svenskarna. Så saknade sjöarna humor, litegrann som svenskarna.

wDSC_6472

Men min vän är modig. Hon tog ett djupt andetag och dök. Hon är ett naturbarn. En streetsmart tjej med skinn på näsan. En dam som vet vad hon vill ha.

DSC_6267_1och hon ville ha kärlek så en dag i vår fnittrande tillvaro mötte hon sin man. Han var tio år yngre och hon var det vackraste han sett.

DSC_6496

och deras kärlek bara växte och en dag gifte de sig.

DSC_6628

och när de bestämde sig för att flytta till Göteborg för hennes sons skull där resten av familjen bor så sörjde jag för man får aldrig behålla det där som är det bästa. Man har det till låns. Vänner kommer och vänner går. Känslor kommer och känslor går. Jag vet ju att Göteborg bara är en bit bort, men det var ändå som jag hittade något nära med min vän. Något nära unikt som är svårt att finna. Jag vet, för jag söker alltid, och när det väl klickar ska man hålla fast i det

DSC_6786 DSC_6790 DSC_6791och jag älskar henne i min kimono och med min tekopp , och vår vänskap kommer hålla livet utDSC_6701 DSC_6726DSC_6651_1DSC_6707DSC_6742 DSC_6765DSC_6763 Gudomliga glada varelse.

Jag önskar dig allt gott och att vi ses alldeles snart igen och då vill jag fotografera dig igen.

Det är min tur att besöka dig nu.

Natur, Outdoor, Outfits, Rattsjöberg, Uncategorized

Omfamnar mörka november

 

Bakom mitt hus, om jag passerar fårhagen ner mot sjön, kanske bara 300 meter från mitt köksfönster,  finns den vackraste skog jag vet.  Den dryper alltid att spindelnät, decimeterdjup mossa, barr, skägg, svamp, harsyra. Den har sett likadan ut i alla tider, och jag slutar aldrig att fascineras över den. Måste var väldigt mycket näring. Det går en sträng av hyperit över vårt berg.

Numera kan man köpa skogsdoft på doftljus, men det kan inte ens jämföras med känslan att dra in näsan i en jordig nyplockad mosshög. Jag tänker vad lyckligt lottade vi är i den här delen av världen, som har denna fascinerande natur utanför dörren.whDSC_0268Viggo älskar också den här skogen, för det är den vi går ner när vi tar turen runt sjön. Jag ber till gudarna att den aldrig att den kommer avverkas, skulle den det så skulle jag gråta i veckor, kanske månader. Den är helt oersättlig. Som en kyrka, eller kanske ett kloster dit man kan gå för att få en bit andrum. Granarna är väggarna och trädtopparna där solen strilar ner skulle kunna liknas vid hundratals takfönster.wDSC_0257 Idag tog jag med mig stativet. Det var relativt varmt för att vara slutet av november, solen tog sig igenom dimman. wDSC_0269Det var meningen att jag och Viggo skulle vara ute på resa nu i ett varmt land långt, långt härifrån. Men omständigheter ville annat, och jag bestämd mig för att göra något jag aldrig gjort förrut. Omfamna mörka november. Stanna hemma. Ta tag i i årets mörkaste månad och inte fly iväg, bara för att se om jag skulle klara det. Det är faktiskt jättespännande. wDSC_0296 Isen har lagt sig som ett tunt, tunt skal på sjön som snart kommer att frysas till ett metertjockt täcke.wDSC_0319Löven förmultnar och låter sig pudras av frosten

wDSC_0231och när jag passerar fåren kommer de fram och hejar.wDSC_0233Trevlig november på er.

Kärlek/ Helena H

Barn, Design, Hus, Kök, Mat, Mitt hus, Rattsjöberg, Renovering, Timmerhus, Uncategorized

Det perfekta köket

messykitchenDet har varit tyst på bloggen ett tag om husrenoveringar. Efter att vi var färdiga med fantastiska Rattsjöbergsakademien inomhus var det som luften gick ur mig. Livet fortsatte, gick sin gilla gång. Nyhetens behag la sig.  Vi köpte ett hus till och renoverade ett kök till..ett stadskök….mer om det i ett annat inlägg. Nu får det handla om det fantastiska lantköket i Rattsjöberg. Matlagningsdelen. Inspirerat av franska rejäla lantkök. Just på den här bilden lite stökigt, så som livet är ibland.

kök2Varje gång jag kliver in i vårt kök känner jag mig alldeles varm. Det blev så perfekt. Varje liten detalj. Timmerstockar som blev över som fick användas som fönsterkarmar. Som en flört med de milsvida skogarna utanför. Fönstren som är så djupa så man kan sitta i dem (när tv-killen kom och skulle borra hål i väggen var väggarna så tjocka så han fick specialtillverka en borr. Bara Nyskoga kyrkas väggar har varit lika tjocka)

kökGlasdörrarna mot sydväst som leder rätt ut till köksträdgården och terassen. Sedan det gamla taket med kopparspikar som blästrades fram och som skiftar i träets alla olika nyanser beroende på vilket ljus rummet badar i. Lådhandtagen spraymålade jag vita för att de inte skulle ta så mycket uppmärksamhet.

kök13Sedan den massiva köksön med tjock ekskiva från IKEA och vattenho för grönsakssköljning.  Kortsidorna är täckta av skiffer från Glava. Har haft så svårt att hitta den perfekta bilden mellan glasdörrarna och fönstret. Tillslut hängde jag upp en signerad konstaffish från First Aid Kits konsert, det är en isbjörn som hoppar på ett isflak (terapeuten sa till mig att jag hoppar mellan isflak, så det blev näsan som ett självporträtt) men jag tror att en annan sak ska upp. Ett foto. Ett speciellt ett.

kök8Lamporna är från IKEA, men jag bytte sladd på dem. Det blev tygsladdar, gör så stor skillnad. Vitrinskåpet med en hemmagjord list. Helt inspirerad av Pippi Långstrumps kök. Huset är väldigt barnvänligt. Jag har fattat det. Alla barn älskar vårt hus. Fönstren är så låga att barnen tror att det är gjort för dem, de kan titta ut överallt. Sedan har ju även Viggo sitt eget kök. Första gången han lekte med det tyckte han att det var lite dåligt att det inte kom vatten ur kranen. Men jag sa att han fick låtsas, det gick han med på.

kök14Det bästa av allt. Spisen. Induktion. Men även vedspis där man kan baka pizza, bröd eller bara värma. Köket värms upp på ett litet kick av den effektiva vedspisen. På golvet framför kakel från Marrakech design.

Nästa gång visar jag matavdelningen.

Rattsjöberg, självporträtt, Stil

Sol i november

Tar nästan aldrig bilder på mig själv längre. Skyggar liksom för kameran när den närmar sig. I söndags när solen sken och det kändes som vår och absolut hela världen var guldfärgad bestämde jag mig för att rikta tillbaka kameran mot mig själv (efter att ha sett Schyffert och Rheborgs nya program Alla är fotografer) Det är alltid spännande att utforska sig själv. Hitta en sida eller förstärka den man vill visa.
Det kändes bra. Jag har kommit in i en nya era vad det gäller kläder. Vill klä mig i hattar, slipsar och letar ständigt efter den perfekta kavajen. En slags sökan efter något. Vad?
Läste precis ett spännande inlägg om den svenska stilen hos Garance. Inte för att jag representerar den på något vis utan mer synen vi har på könen. Jämställdheten.
Natur, Rattsjöberg

Oktober mood

En promenad när hösten sakta övergår till vintern. När jag var typ 12 år brukade jag besöka denna vackra ruin och leka att jag var Madeleine i Nord och Syd. Jag la mig uppe i gräset på stenruinen och tittade på himlen. Har knappt varit där sen då. Tycker att det är lite synd att denna plats inte används till något mer. Skulle kunna bli kuliss till en restaurang. Tänk glastak (som ett orangeri). Oh mighty.

 Runtomkring trånar ekar, lador och timmermagazin. Vet de som har gift sig under ekarna.
Kanske det vackraste stället jag vet.
Med utsikt mot sjön.
och alldeles intill finns mängder med trollbindande djup skog, där det lurar riktiga troll under all tjock, mjuk mossa
mitt sällskap. Viggo går mest själv på våra vandringar nuförtiden men ibland blir han trött och vill sitta på ryggen
Det var en liten promenad i våra hoodies en oktobersöndag mellan lövfall och frost.
Äppelträd, Minnen Vänner, Natur, Odling, Plantera, Rattsjöberg

Plantera äppelträd med vänner

 
Vi fick besök av gamla, goda vänner som numera bor på andra sidan jorden i tropikerna. Jag kände att jag ville ge dem en annorlunda upplevelse som är varaktig för oss alla på flera sätt.  Har länge tänkt plantera lite fruktträd men har helt enkelt inte haft tid för det och frågade dem om de var sugna på att hjälpa till att få ner lite träd i backen.

Sagt och gjort. Jag for iväg och köpte 4 äppelträd (olika sorter), två päronträd och en ek. Sedan hade vi att göra.

 Barnen skördade resterna från landet och hittade både sallad, lök, potatis och morötter.
 Jag vet att de tyckte det var spännande och att de kommer få minnen och kunskap med sig för alltid. När de kommer nästa gång kommer vi förhoppningsvis kunna skörda lite frukter.
 Att odla, gräva, så, plantera och se saker växa måste vara det i särklass mest lyxiga som finns. Det tillfredställer det mest grundläggande och ger en sådan behaglig känsla i kroppen. Jag hoppas även att jag kan få min kusin Markus att förstå detta (vilket jag tror jag redan fått honom att fatta)
Hoppas att träden växer sig starka och överlever vindar och vintrar och ger massor av frukt i framtiden.
Hus, Mitt hus, Rattsjöberg, Renovering, Timmerhus

4-sidigt reportage i NWT

 I onsdags var vi med i Nya Wermlandstidningens Hus och Hem i ett 4-sidigt reportage om vårt fantastiska hus som ni ju redan känner till.

 Så många människor har hört av sig och sagt att det är så fint, och frågat vart man kan köpa tapeter och renovera kakelugnar. Så roligt. Tack för all pepp.  Anette (journalisten) och Olle (fotografen) var hos oss i fyra timmar. Det blev så fina bilder, och en spännande text.

Ni är alla välkomna på besök. Om det är något vi gillar i den värmländska finnskogen så är det besök. Är du lite intresserad av färg, form, ljus, inredning, historia eller renovering så tror jag att vårt hus kan ge dig något. För det är verkligen en ljuvlig dröm i varje vrå och vinkel. Jag älskar det här huset.

Hus, Mitt hus, Rattsjöberg, Renovering, Timmerhus

4-sidigt reportage i NWT

 I onsdags var vi med i Nya Wermlandstidningens Hus och Hem i ett 4-sidigt reportage om vårt fantastiska hus som ni ju redan känner till.

 Så många människor har hört av sig och sagt att det är så fint, och frågat vart man kan köpa tapeter och renovera kakelugnar. Så roligt. Tack för all pepp.  Anette (journalisten) och Olle (fotografen) var hos oss i fyra timmar. Det blev så fina bilder, och en spännande text.

Ni är alla välkomna på besök. Om det är något vi gillar i den värmländska finnskogen så är det besök. Är du lite intresserad av färg, form, ljus, inredning, historia eller renovering så tror jag att vårt hus kan ge dig något. För det är verkligen en ljuvlig dröm i varje vrå och vinkel. Jag älskar det här huset.