Festligheter, foodie, Frankrike, franskt, kärlek, Kök, Mat, Mat & Hälsa, Minnen, Minnen Vänner

Om mat

Jag upptäckte mat på riktigt när jag var 19 år och jobbade med mästerkocken Lisa. Det är sant. Innan det var mat något man skulle äta för att överleva.

DSC_4326

I hela min barndom var mat något som skulle vara hälsosamt, komma från naturen, vara lokal, ekologisk, giftfri och ätas i små portioner på bestämda tider. Helst utomhus. Gärna på öppen eld. Helst skulle morötterna plockas direkt ur landet och helst skulle de ha lite jord på sig. Om det var kött skulle man ha jagat/slaktat det själv. Det är så jag är uppvuxen. Det behövde inte vara gott, det skulle däremot ge näring. Pizza, hamburgare, snabbmat, halvfabrikat var bannlyst och jag minns mitt första besök på Mc Donalds. Jag var 13 år. Det var jättespännande.
___________________

IMG_4574_1024

Men så när jag var 19 år i Lisas lilla kök på en båt i västindien introducerades jag till både hummer, sushi, ostron, musslor och fisförnäma kötträtter (våra få gäster tillhörde de rikaste i världen) och plötsligt fick jag uppleva smaker som jag aldrig gjort förut. Min tunga slog volter och en ny värld öppnade sig. Lisa skrattade så hon låg dubbelvikt åt att jag aldrig ätit kalvfilé eller ens hört talas om sushi. (Lisa var i hemligheten hängiven yogi och åt helst vegetariskt men det var inget vi sa till våra gäster där de satt och mumsade på sina dyra blodiga, oxfiléer)

_____________________

Min första allvarliga pojkvän hette Benjamin och var fransman. Som vilken fransman som helst hade hans mormor en vingård och runt det tunga, ådriga 200-åriga ekbordet i hans familj i Bordeaux åtnjöts det mat i timmar. Dukningen var inte så noga, det viktiga var maten, kryddad med romantiska historier. Maten hade förberetts i dagar. Det var alltid 5-rätters, eller iallafall 3-rätters (även om det bara var 2 personer som skulle äta) Maten åts på små blommiga tallrikar (max 24 diameter) och jag söp i mig varje liten essens av de där åren. Jag blev en sorts frankofil. När man skulle ta med sig presenter hem var det alltid ost och vin. Vin och ost. Det var en fundamental kunskap jag fick med mig. Alla borde skaffa sig en fransk ungdomskärlek.
____________________

thumb_IMG_5015_1024

Lite tidigare, när jag var 13, köpte mamma en camping och jag fick ett litet strandcafé på halsen hemma i Värmland. Jag var bara tonåring. I början serverade vi kokkorv, sockerkakor och glass. Jag visste inget om mat. Mat var något man åt för att överleva.

Jag återvände till mitt café varje sommar. Vi fick fullständiga rättigheter en dag. Vi fick göra som vi ville, så länge som vi såg till att det var öppet och att det fanns något att köpa. En sommar tog med mig min franska pojkvän dit som kock, han visste ju mer om mat än oss andra. Jag köpte dessutom med mig en espressomaskin från Paris (en stammis brukar påpeka det där, att den första cappuchinon hon fick köpa i Värmland var på mitt café 1998)

På resor genom världen hittade jag vänner som jag bjöd in att jobba på mitt café. Vi kallades Fröknarna Fräs, och med tiden blev det en liten restaurang som de flesta av mina vänner är bekanta med. Nästan varje vän har gjort några timmar på det där lilla strandhaket som inte är så litet längre.

_________________________________

Foto 2017-06-16 21 41 27 (1)Sedan 8 år är det Markus som är stjärnkocken. Han har den där stjärnstatusen. Så när han går genom rummet går ett sorl genom lokalen. Han står för de stora smakerna. Han är en mästare.Vår lilla restaurang är inte bara känd för att ha grymt läge, vedeldad pizza, intressant arkitektur utan lika mycket för Markus såser. Han borde ha en såsskola.
_____________________________

Det slår mig nu, att trots att jag dedikerat en så stor del av mitt liv åt mat (jag plåtar även mat för en tidning) och trots alla mina olika utbildningar har jag aldrig utbildat mig till kock. Jag undrar varför.

Kanske är det för min bakgrund, att det aldrig var naturligt att laga en bearnaise hemma hos oss när jag växte upp? Att mamma jagade ut oss ur köket och bad oss gå ut och rida istället? Att det fattades mig så enormt mycket kunskap i form av den ”fina” maten? Att jag halvt om halvt var uppvuxen på rawfood (med betoning på rå) / älggrytor / får i kål /havregrynsgröt? Att jag inte visste vad en blodig biff innebar?
___________________________

limeJag har försökt att tvätta bort min oskolade uppväxt i skogen. Nickat naturligt åt räkcocktails och flamberade pannkakor precis som om vi alltid åt och drack det när jag växte upp. Jag fattar ju att jag har en akilleshäl där, att något i mitt självförtroende sviktar.

Kanske är det restaurangköken som skrämt mig? Avsaknaden av råvarans ursprung? Fönsterlösa lokaler som doftar os? Jag har ju alltid helst velat vara utomhus. Gräva i jorden.
____________________________

Så såg jag dokumentären om Francis Mallman. Jag satt klistrad framför datorn och i slutet rann tårarna nerför mitt ansikte. Hela denna människa. På många sätt var det som att komma hem, att kanske ge sin bakgrund en renässans, att kanske förstå sig själv bättre?
Att låta sina olika världar mötas?

Jag rekommenderar hela denna fantastiska serie ”Chef’s table” på Netflix. Mat som konst, politik, filosofi, buisness, passion, kärlek och psykologi. Personporträtt. Väldigt vackra sådana.

/ Det här skrev jag för Allt om mat september 2016.

Frankrike, franskt, Korsika, Resa, Resa med barn

Korsika Augusti

Augusti är på alla sätt min favoritmånad. Det är månaden som medelhavet är som varmast. Det är månaden som vi stänger för säsongen, drar på semester och får njuta av sommarens skörder. Egentligen tycker jag att vi börjar skolan alldeles för tidigt i Sverige, för den som upplevt en sen augustivecka i södra Frankrike glömmer det aldrig.
Jag tog med min guddotter Alva och lille Viggo på en veckas solsemester i Korsika. Det är den vackraste ön jag vet. Den har den perfekta kombinationen av Frankrike och Italien. Äventyrsliv med elegant finess. Stora, vackra berg och vita, långa stränder. Bondeliv och jetset. Stigar, tåg, hästar, dykning, vandring och samtidigt restauranger som håller världsklass. Det allra bästa av allt är att det känns som man får plats då medelhavet annars kan vara ganska överbelamrat just i augusti.
Självklart köpte vi en slokande vacker stråhatt att skydda oss mot solen (även om vi är sanna heliophilior)
och Frankrike har allt jag älskar. Fina fruktmarknader
Specialaffärer
 Vackra fort, stränder och turkost hav
 Gränder med grymma, delikata restauranger.

Jag försöker lära Alva att testa sådant som hon inte testat förrut
som svalkande melongazpacho
Fortsättning följer…
Film, Frankrike, franskt

Filmtips: Midnatt i Paris

Åh, jag rymde en kväll (eller jag rymmer flera kvällar i veckan men då handlar det mest om jobb) men jag rymde en kväll för att gå på bio. Det var evigheter evigheter sedan som jag var på bio men ni som hängt med mig här på bloggen ett tag vet ju vilket stort filmintresse jag har.
Så Midnatt i Paris hade fyra aspekter som gjorde att jag verkligen ville se den.
1) Jag älskar Paris
2) Jag avgudar Owen Wilson
3) Jag dyrkar Marion Cottilard
4) Jag ser allt jag kommer över med Woody Allen
Så gissa om det här var en film jag inte ville missa.

Det var en film värd att minnas. En film för litteratur och -konstälskare. För de som tror. För de som kan hantera en saga. För de som är historiskt bevandrade.
Åh jag tyckte verkligen om den.
Äventyr, Frankrike, Minnen Vänner, Paris, Resa, Vänner

Minns en resa till Paris

Idag har jag rensat min dator, och hittade en resa som jag aldrig publicerade på min blogg
Det var en resa som vi gav i 30-års present till vår käraste vän Anna-Lena.
Paris är världens bästa stad.
Vi hyrde en sjaskig möglig lägenhet av Paris Experten.  Men bakgatan var fin.

De hade lattjat upp med blommor på bordet.

Men då  vi inte var nöjda gav de oss istället en tjusig lägenhet högt upp med utsikt mot Eiffeltornet

och vackra takåsar och fina himlar

Vi var uppe vid Montmarte förstås

och vid Louvren.

och eftersom Anna-lena aldrig hade varit i Paris gjorde vi förstås allt det där man ska göra i Paris. Som att besöka Notre Dame.

och eftersom jag var gravid i tredje månaden var jag så vansinnigt trött så inne på en bänk i Notre Dame, bland alla människor och turister somnade jag. Och sov i kanske 20 minuter.

och vi besökte kanske världens mest berömda bokaffär Shakespear and co
Världens äldsta bokhandel menar jag, men det kanske är samma sak?

och det var ju givetvis ett mecka för Linda som har böcker som religion
och det var så vackert precis överallt. Krispig semptemberluft.
och vi gick och gick och skyndade oss med att hinna med så mycket som möjligt
och vi gjorde allt det där obligatoriska. Åt paj på en bänk i Montmatre
och åt oss igenom alla fantastiska tre rätters menyer. Åh är det något jag älskar med fransmännen så är det deras matkultur.
Här fick jag en annorlunda (turistisk) servering av Sallad Nicoise
och vi gick och gick
och vi hade det väldigt roligt
och vi tittade på andra vackra människor (jag älskar sånt här fantastiskt hår)
och vi var på mitt drömställe Porte de Clignancour. En antik/loppis marknad, den största i världen har jag hört sägas. Vilket paradis. Jag hann inte plåta något alls. bara titta och beundra. Hit vill jag åka med en stor bil/släp någongång.
och i Paris känns vardagslivet som en saga, som den här tjusiga bilen (?)parkerad på en fin gata i Montmarte
Eller den här affären som säljer lösa dockögon
och utsikten från Eiffeltornet
och vi var brunbrända för det var efter sommaren
Tänk hur man kan få återuppleva en vänskapsresa bara med hjälp av bilders skull. Underbart.
Och tänk att lille Viggo bara var ett litet foster inne i min mage…ett foster som jag tänkte på exakt hela tiden.
_______________________
Åh vad jag längtar till Paris nu.
Bilderna är från min och Lindas kamera.
Äventyr, Frankrike, Minnen Vänner, Paris, Resa, Vänner

Minns en resa till Paris

Idag har jag rensat min dator, och hittade en resa som jag aldrig publicerade på min blogg
Det var en resa som vi gav i 30-års present till vår käraste vän Anna-Lena.
Paris är världens bästa stad.
Vi hyrde en sjaskig möglig lägenhet av Paris Experten.  Men bakgatan var fin.

De hade lattjat upp med blommor på bordet.

Men då  vi inte var nöjda gav de oss istället en tjusig lägenhet högt upp med utsikt mot Eiffeltornet

och vackra takåsar och fina himlar

Vi var uppe vid Montmarte förstås

och vid Louvren.

och eftersom Anna-lena aldrig hade varit i Paris gjorde vi förstås allt det där man ska göra i Paris. Som att besöka Notre Dame.

och eftersom jag var gravid i tredje månaden var jag så vansinnigt trött så inne på en bänk i Notre Dame, bland alla människor och turister somnade jag. Och sov i kanske 20 minuter.

och vi besökte kanske världens mest berömda bokaffär Shakespear and co
Världens äldsta bokhandel menar jag, men det kanske är samma sak?

och det var ju givetvis ett mecka för Linda som har böcker som religion
och det var så vackert precis överallt. Krispig semptemberluft.
och vi gick och gick och skyndade oss med att hinna med så mycket som möjligt
och vi gjorde allt det där obligatoriska. Åt paj på en bänk i Montmatre
och åt oss igenom alla fantastiska tre rätters menyer. Åh är det något jag älskar med fransmännen så är det deras matkultur.
Här fick jag en annorlunda (turistisk) servering av Sallad Nicoise
och vi gick och gick
och vi hade det väldigt roligt
och vi tittade på andra vackra människor (jag älskar sånt här fantastiskt hår)
och vi var på mitt drömställe Porte de Clignancour. En antik/loppis marknad, den största i världen har jag hört sägas. Vilket paradis. Jag hann inte plåta något alls. bara titta och beundra. Hit vill jag åka med en stor bil/släp någongång.
och i Paris känns vardagslivet som en saga, som den här tjusiga bilen (?)parkerad på en fin gata i Montmarte
Eller den här affären som säljer lösa dockögon
och utsikten från Eiffeltornet
och vi var brunbrända för det var efter sommaren
Tänk hur man kan få återuppleva en vänskapsresa bara med hjälp av bilders skull. Underbart.
Och tänk att lille Viggo bara var ett litet foster inne i min mage…ett foster som jag tänkte på exakt hela tiden.
_______________________
Åh vad jag längtar till Paris nu.
Bilderna är från min och Lindas kamera.