-
Sjutorpsleden
Det är så lätt att bli hemmablind. Att hela tiden tro att vackra vyer och magiska platser bara finns på platser långt borta. Jag hade hört talats om Sjutorspleden några gånger, och hade väl egentligen inte tänkt att det var så mycket. Förrän en tjusig, världsvan kvinna i lockigt hår, stråhatt och utstrålning äntrade in på mitt café i somras. Strålande som bara den därför att de hade gått Sjutorspleden och de hade hunger som bara en fysisk naturupplevelse kan ge. De hade gått delar av den barfota, bara känt den mjuka mossan under trampdynorna och och de höga kronorna svaja över huvudet. Vinden och värmen och pulsen och den porlande bäcken hade gett dem gåshud.
Så när min bästis frågade om vi kunde gå Sjutorpsleden i Lekvattnet tillsammans (hon har gått den många gånger, bara med speciellt utvalda människor) frågade jag hur lång den var. Ca 8km svarade hon. Men då kan vi ju rusta över den på en timme svarade jag tillbaka. Hon tittade lite oförstående på mig och bad mig återkomma till henne när jag hade mer tid. Sjutorspleden är inget man går på en timme.
Månaderna gick och det hann bli ett soligt november innan vi äntligen kunde packa en liten ryggsäck och komma iväg.
Jag tänker inte berätta om vad vi upplevde, bara rekommendera denna mystiska vandring som går igenom sju stycken gamla finntorp i hjärtat av Finnskogen i Värmland och en bit in i Norge. Stigar upptrampade för flera hundra år sedan. Människor som levt och verkat av och med skogen som en finsk minoritet med egen tro. Som svedjat, burit, bränt, älskat, frusit och fött i vad vi skulle kalla riktig fattigdom.
Vår vandring tog tre timmar. Inte en minut mindre.
Jag tror att det mest exklusiva vi kan uppleva i tillvaron är när fysisk aktivitet blandas med kultur och historia. När pulsen stiger och man får läsa och se något rörande. När hjärtat är vidöppet av fysisk aktivitet, när huden är avskalad för att man är mitt i moder jord, just då kan vi bli berörda på riktigt.
Det är lätt att bli hemmablind, men ibland ligger ett litet äventyr bara någon mil bort.
Passa på när ni är i trakterna att även besöka Finnkulturcentrum. Ett vida omdiskuterat museum.
/Texten skriven 2014 och jag har nog gått, sprungit och skidat den ett tiotal gånger sedan dess.
-
Trekking in Mallorca
Ever since I was a child I wanted to trek the famous GR221 ”Dry stone route” on Mallorca.
This time I got a group of friends with me and all of them with different skills and experiences from hiking so we decided to make a ”light” route and do daytreks around the island.
We had 8 days of vacation in september and we wanted to hike, eat nice food, be inspired by the mallorcian-vibe and swim a lot in the ocean.
Our first airbnb was a beautiful villa in ”Port de Valldemossa”. The port is laying 10-15 minutes driving from actual Valldemossa on a steep, narrow and meandering road so be prepared for adventurous car-driving. In Port De Valldemossa there is no boutiques or grocerystores so buy everything you need in advance. There is only one amazing restaurant which was very good.
Port de Valldemossa-Caló de S’Estaca
We started in the morning. This paths is super easy but the beach (it’s actually not a beach but a harbour) is amazing with no people at all. The water is crystal clear so we were sad we didn’t bring snorkel equipment.
One of the nicest places we ever been to. A secret gem.
Ärkehertigens stig Es Caragolí – Puig des Pou – Cova s’Ermita Guillem
This is a part of the famous Route ”Dry stone Route” and it is on Unesco worldheritage-list.
It’s so amazing and probably the most beautiful walk I ever did. You need to have a permit to go there which you need to apply for in advance. We tried to but didn’t get any answer so we trekked it anyway.
GR®221 Stage 6: Deià – Sóller
This is a completely different hike cause it goes along the coast and passes small beautiful haciendas, cafés with freshly squeezed orangejuice and hotels. Still amazing and I wish the 1000 year old olivetrees could talk cause Im sure they have a lot to say.
In Soller we missed the last bus going back to Deia so we ended up taking a taxi back.
After the wild coast of west we drove to the chill, beautiful little town Santanyi. A laidback atmosphere and the most famous market on the island. The vibe was truly something and the streets were colored in golden sand. The shopping for the boho-chic is to die for. Cafes, restaurants, art, galleries and amazingly chic boutiques digged a big hole in my wallet.
Cala Lombards-Cala Santanyi-Mondrago
I was hiking on my own some of these days. Walked along steep cliffs, rocky stones, passed amazingly beautiful villas, pretty bays with sweet boats and balanced over wild seas. Please bring a friend. Much better. The beaches are amazing, the paths beautiful and views unforgettable.
We were also spending one day in Palma and museums which is an amazing city with a beautiful vibe. Can’t wait to go back to mythical, magic and very chic Mallorca.
And the best travel partner for a hiker like me is always ALLTRAILS.
