inspiration, kärlek, Natur, Utveckling, Värmlandstips

Sommarsolståndet 2018 eller summersolstice och vägen dit

Jag bloggade så ihärdigt i mer än 10 år. Jag älskade min blogg, alla vänner som kom, kontakterna jag fick, jobben som trillade in, de små tecknen på en värld utanför min egen. Men sedan en dag så var det någon som sa, att ”nu är bloggen död, länge leve instagram. ”

Så blev det ju också faktiskt, när jag väl förstod instagrams styrka. Jag var lite sen på bollen med ett enhetligt flöde, och kanske kommer jag aldrig få det. Men jag kan längta så oerhört mycket efter de längre inläggen som bara en blogg kan bära. Långa utförliga texter, berättelser, historier. Men vem orkar egentligen läsa sådana längre? Själv har jag inte läst en bok på väldigt länge, och det gör mig så sorgsen. Det är som rastlöshet har tagit ett grepp om mig.

Istället har jag det här året valt att fokusera på naturen och mig själv. Skapa slagkraftiga bilder utifrån magen med intuitiva symboler.

Det har varit en smygande process att söka inåt. Så när högtiderna närmar sig tittar jag inte längre efter vilka jag kan få festa och umgås med, istället tittar jag i kalendern efter fullmånar, stjärnstoff, nymånar, högtryck, väderfenomen, cykler i naturen.

Så i år år är det jag och naturen. Allena.

Några älskade kan få vara med ibland, men vill man umgås med mig nuförtiden så får man följa med på fysisk aktivitet eller fotografering.  För mig är det ett led i att lära mig säga nej, och ja till mig själv.

Så dagen innan midsommar, sommarsolståndet, längtade jag ut med kameran. Det hade regnat hela dagen, det var bara 8 grader varmt, och jag kände att jag verkligen ville fånga just årets kortaste natt.

Så jag tog min bil, och letade tecken. Jag mötte ett rådjur som stod och tittade på mig länge (rådjuret är mitt styrkedjur har jag hört från flera oberoende håll) och jag körde min bil på känsla.

Sen plötsligt uppenbarade sig bilden, och jag fångade en sekvens av en dröm under några få minuter. Kl 23.15 den 22 juni 2018. Precis när solen gick ner på årets längsta dag.

Sommarsolståndet. Du magiska dag.

Frihet, Helena funderar, Inspiration Träning, kärlek, Kropp & själ, Skidor, snö., Värmlandstips, Vasaloppet, Vinter

Pånyttförälskad

Jag drömmer på nätterna. Jag vaknar på morgonen och längtar. Jag sätter på mig mina kläder och mödosamt börjar jag planera dagen när jag ska få chansen igen. Jag tittar på temperaturen och funderar på hur jag ska klä mig för optimal upplevelse.

Det är så otroligt härligt att vara kär igen.

Foto 2018-01-11 14 20 56

Jag planerar tiden och de olika mötesplatserna. När, var, hur. Har en karta i huvudet över potentiella leder där jag kan få chansen till ett passionerat möte igen.

Foto 2018-01-11 14 01 51

Idag hamnade jag av flera olika anledningar på Haralöpet i Ekshärad, och det var här jag föll för 18 år sedan. Handlöst förälskade jag mig.

Haralöpet är platt, elva kilometer långt och går över myrmarker, sjöar, bäckar och genom små skogspartier. Av någon anledning skiner nästan alltid solen på Haralöpet. Det känns som det ligger över allting annat. Man kan stå och staka i timmar utan att tänka på att det faktiskt är skidor man åker.

Foto 2018-01-11 14 27 28

Det finns så många olika typer av snö. De säger att eskimåerna har hundra olika ord för snö, men det har vi också i vårt land. Samerna har också hundra olika ord, vi har bara inte lärt oss dom.

Idag var översta snön som tre centimeter florsocker ovanpå skaren. Hade jag varit jägare hade det varit lätt att spåra.

Foto 2018-01-11 14 12 52

Haralöpet är svåruppkört. Det kräver  en stadig grund av is för att sedan täckas av rejält med snö, vilket inte har skett på flera år. Så idag åkte jag obanat, rakt ut i terrängen. Följde hararna, tjädrarna och hackspettarna. Jag åkte längre och längre bort för att se om det var så som jag minns det.

Foto 2018-01-11 14 17 44

Idag var det elva minusgrader, men det kändes som fyra. Min kropp börjar vänja sig, bli tåligare, starkare. Som en slags vinterpäls. Kanske är det en effekt av förälskelsen.

Min nya jacka har färgen som hos en buddistmunk. Vill bara omge mig med orange, gult, eldrött. Som solen. Vill vara glad.

Foto 2018-01-11 14 02 45

Det är så otroligt härligt att vara kär igen.

Min kärlek heter skidor, och precis som en gammal stadig förälskelse har min passion genom åren gått upp och ner, men just nu är den på topp. Den har aldrig varit starkare. Känns som dess band till mig är oslitbara, som att de ger mig en mening med livet, en nyans i tillvaron, en identitet, en relation. De ger mig endorfiner, oxytocin, syre, lycka. De ger mig ett flow, en meditation, en närvaro.

Ingen kan någonsin ta skidorna ifrån mig. Så tacksam för dem i mitt liv.

Natur, Vandring, Värmlandstips

En vandring

Det är så lätt att bli hemmablind. Att hela tiden tro att vackra vyer och magiska platser bara finns på platser långt borta. Jag hade hört talats om Sjutorspleden några gånger, och hade väl egentligen inte tänkt att det var så mycket. Förrän en tjusig, världsvan kvinna i lockigt hår, stråhatt och utstrålning äntrade in på mitt café i somras.  Strålande som bara den därför att de hade gått Sjutorspleden och de hade hunger som bara en fysisk naturupplevelse kan ge. De hade gått delar av den barfota, bara känt den mjuka mossan under trampdynorna och och de höga kronorna svaja över huvudet. Vinden och värmen och pulsen och den porlande bäcken hade gett dem gåshud.

Så när min bästis frågade om vi kunde gå Sjutorpsleden i Lekvattnet tillsammans (hon har gått den många gånger, bara med speciellt utvalda människor)  frågade jag hur lång den var. Ca 8km svarade hon. Men då kan vi ju rusta över den på en timme svarade jag tillbaka. Hon tittade lite oförstående på mig och bad mig återkomma till henne när jag hade mer tid. Sjutorspleden är inget man går på en timme.

Månaderna gick och det hann bli ett soligt november innan vi äntligen kunde packa en liten ryggsäck och komma iväg.

Jag tänker inte berätta om vad vi upplevde, bara rekommendera denna mystiska vandring som går igenom sju stycken gamla finntorp i hjärtat av Finnskogen i Värmland och en bit in i Norge. Stigar upptrampade för flera hundra år sedan. Människor som levt och verkat av och med skogen som en finsk minoritet med egen tro. Som svedjat, burit, bränt, älskat, frusit och fött i vad vi skulle kalla riktig fattigdom.

Vår vandring tog tre timmar. Inte en minut mindre.

Jag tror att det mest exklusiva vi kan uppleva i tillvaron är när fysisk aktivitet blandas med kultur och historia. När pulsen stiger och man får läsa och se något rörande. När hjärtat är vidöppet av fysisk aktivitet, när huden är avskalad för att man är mitt i moder jord, just då kan vi bli berörda på riktigt.

Det är lätt att bli hemmablind, men ibland ligger ett litet äventyr bara någon mil bort.

Passa på när ni är i trakterna att även besöka Finnkulturcentrum. Ett vida omdiskuterat museum.

sjutorspleden06 sjutorpsleden04sjutorpsleden02 sjutorpsleden03 sjutorspeleden10 sjutorspeleden09 sjutorspeleden07 sjutorspeleden05 sjutorpsleden13 sjutorpsleden08sjutorpsleden07

sjutorpsleden01

 

Hästar, Outdoor, Stil, Uncategorized, Vänner, Värmlandstips, Vintage

Indiansommar

Det var i september. Jorden dallrade av värme, som att den dröjde sig kvar långt efter de andra. De som hade gått hem. Vattnet var fortfarande varmt, fastän man kände att nätterna hade blivit kallare. Luften var hög och klar. Det var första gången jag kände mina fingrar på en vargpäls. Stor och tung och gammal. Minst 100 år bar den med sig minnen från det som en gång varit. Gömd i en källare. Politiskt laddat. En landsbygd kontra stad fråga. Ska vargen få finnas?  Som symbol är den ångestladdad, drömsk och vild. En längtan efter det otämjbara, men också en blodig rädsla för vad den kan göra.

Den här posten är den mest sökta på min blogg. Ordet är vargpäls. Inlägget handlar inte ens om vargen, men den visar vilken enorm fråga detta har blivit.

 

Mat, Mat & Hälsa, Uncategorized, Värmlandstips

Klimatsmart kaningryta

Jag har förmånen att få jobba med en av världens bästa kockar.  Det är faktiskt sant. Bibbi håller inte bara vinprovningar i världsklass, utan hon skriver artiklar, komponerar menyer och håller matprogram i radion. Dessutom  alltid med en ekologisk, närodlad, utomustvist  som gör att vi passar varandra som handen i handsken.

Den här gången fick vi i uppgift att göra en ekologisk, klimatsmart mellandagsrätt. Och faktum är att kanin är det mest klimatsmarta kött vi kan äta (om vi nu måste äta kött). Det kräver minimal påverkan på naturen. Tyvärr anser många att kaninen är ett husdjur, så få människor vill faktiskt äta det. Inte ens Bibbi själv ville ha grytan till middag, så den fick jag ta med mig hem. Tyvärr var det ingen i min familj som åt heller, så det slutade med att jag fick äta grytan själv i fyra dagar. Men det var otroligt gott, Smakar ungefär som kyckling. Bilderna blev väldigt bra, och och tidningen mycket nöjd.

Ska se om jag kan publicera receptet här på bloggen.

Vad säger ni, kan ni tänka er att äta kanin eller är det helt uteslutet? Och isåfall varför?

wDSC_0397 wDSC_0142 wDSC_0138 wDSC_0105 wDSC_0077

 

Im so lucky I have the privilege to work with one of the greatest chefs in the worl. I must say. Bibbi. This time we made an article about climate-smart ekological rabbitmeat. And actually it causes minimal carbon-footprint (if we absolutely have to eat meat) The problem is that noone wants to eat rabbit, since its considered to be a pet in many families. But it turned out to be an interesting articel.

 

Branäs, Natur, Vänner, Värmlandstips

Bada badtunna med utsikt över vacker dal

 Har ni varit i Branäs någongång? Jag har kära vänner där som bjöd upp till en höstlig mitt-i-veckan-weekend med badtunnebad, ölprovning och sällskapsspel.
Klarälven är verkligen vacker i höstskrud.
Förutom att laga mat (50% av sällskapet var kockar), titta på hus till försäljning, testa ölsorter (hemligt, spännande projekt) och titta på utsikter så umgicks vi bara. Enkelt. Perfekt. Skidorter off-season är verkligen underskattade.
Fröknarna Fräs, Natur, Värmlandstips

Med plisserad kjol på Klarälven

I Värmland har vi något väldigt unikt, nämligen Vildmark i Värmland. Ett företag som specialiserat sig på ekoturism på det mest fiffiga sätt.
Vildmark i Värmland är ett starkt varumärke, byggt på värdegrundande pålar som handlar om naturnära upplevelser på ett oerhört proffsigt sätt. I våras valde National Geografic att lista de 50 bästa resmålen, och som enda skandinaviska företag hamnade Flottfärd på Klarälven med Vildmark i Värmland på listan.
Det är en helt unik upplevelse i sig och människor från hela världen kommer för att uppleva Huckleberry Finn-känslan. Man bygger sin egen flotte från scratch, det hela bidrar till en komplett känsla av att få känna sig riktig och verklig.
Så slingras man sakta fram på strömmen. Klarälven flyter fram med 2 km/h.
Bara för att ge er en känsla av vad det handlar om visar jag den här bilden som jag tog förra sommaren under en arbetsflygtur med min gode vän Gustaf.
Människor kommer som sagt var från hela världen för att uppleva några dagars absolut tystnad, men det är sämre med lokalbefolkningen. Därför bjöd Ing-Marie och Anders som driver Vildmark i Värmland in företagare från länet för en dags timmerflottfärd.
Jag tog med mig delar av min personalstyrka och fick dela flotte med min vän och idol Pia
och dessutom hade jag med min egen muse
 De här bilderna liknar inte de som Vildmark i Värmland annars är så starka att profilera sig med, men Bojana hade den här vackra plisserade vintage-kjolen som vi lekte med medans vi sakta flöt fram genom landskapet
De står i kontrast mot det annars så scoutiga, rejäla och praktiska som den innebär då man är ute och äventyrar i naturen

men de blev lite surrealistiska, och växer med tiden

Vi flottade ju i början av juni och då var det fortfarande ganska blött men i takt med att sommaren varit så torr och fin har Klarälven torkat upp och mängder med vackra sandbankar tittar fram längst med älvkanten

En minst sagt udda och vacker, stillsam och samtidigt äventyrlig upplevelse som jag rekommenderar till alla

Så här har vi hela gänget, flera stycken träffades för första gången. Gissa vilka som fattade tycke för varandra och senare började dejta?
Det är inte den bästa bilden på mig, jag gör en jättekonstig pose, men den får åka med för jag tycker att den är så rolig i övrigt.
Fröknarna Fräs, Natur, Värmlandstips

Med plisserad kjol på Klarälven

I Värmland har vi något väldigt unikt, nämligen Vildmark i Värmland. Ett företag som specialiserat sig på ekoturism på det mest fiffiga sätt.
Vildmark i Värmland är ett starkt varumärke, byggt på värdegrundande pålar som handlar om naturnära upplevelser på ett oerhört proffsigt sätt. I våras valde National Geografic att lista de 50 bästa resmålen, och som enda skandinaviska företag hamnade Flottfärd på Klarälven med Vildmark i Värmland på listan.
Det är en helt unik upplevelse i sig och människor från hela världen kommer för att uppleva Huckleberry Finn-känslan. Man bygger sin egen flotte från scratch, det hela bidrar till en komplett känsla av att få känna sig riktig och verklig.
Så slingras man sakta fram på strömmen. Klarälven flyter fram med 2 km/h.
Bara för att ge er en känsla av vad det handlar om visar jag den här bilden som jag tog förra sommaren under en arbetsflygtur med min gode vän Gustaf.
Människor kommer som sagt var från hela världen för att uppleva några dagars absolut tystnad, men det är sämre med lokalbefolkningen. Därför bjöd Ing-Marie och Anders som driver Vildmark i Värmland in företagare från länet för en dags timmerflottfärd.
Jag tog med mig delar av min personalstyrka och fick dela flotte med min vän och idol Pia
och dessutom hade jag med min egen muse
 De här bilderna liknar inte de som Vildmark i Värmland annars är så starka att profilera sig med, men Bojana hade den här vackra plisserade vintage-kjolen som vi lekte med medans vi sakta flöt fram genom landskapet
De står i kontrast mot det annars så scoutiga, rejäla och praktiska som den innebär då man är ute och äventyrar i naturen

men de blev lite surrealistiska, och växer med tiden

Vi flottade ju i början av juni och då var det fortfarande ganska blött men i takt med att sommaren varit så torr och fin har Klarälven torkat upp och mängder med vackra sandbankar tittar fram längst med älvkanten

En minst sagt udda och vacker, stillsam och samtidigt äventyrlig upplevelse som jag rekommenderar till alla

Så här har vi hela gänget, flera stycken träffades för första gången. Gissa vilka som fattade tycke för varandra och senare började dejta?
Det är inte den bästa bilden på mig, jag gör en jättekonstig pose, men den får åka med för jag tycker att den är så rolig i övrigt.
Stockholm, Värmlandstips

I en ”ägget”

Oj vad jag har rest till vår huvudstad den här hösten. Och bott på hotell. Centrala hotell. Jag har bott på Grand Central, Rica (i Pubhuset) och Clarion Sign. Och den här veckan inleddes med den sistnämnda. Deras foajé är full av vackra klassiker av Arne Jacobsen. 
Det är roligt i Stockholm. Mycket design, form, trendiga människor, tjusiga varelser i höga klackar. Bilar, vägar, övergångsställen, butiker…en ändlös energi av strömmande folkmassor. 
och silutten är vacker. Speciellt när man bor högst upp på tionde våningen som vi gjorde.
och det finns parker och träd och vatten
Men ändå liknar det inte Värmland. Hjärtat smälter på mig ju närmare jag kommer den värmländska himlen. Denna enormt hemkära tendens är alldeles ny för mig. Jag känner inte igen den. Jag brukar vara tvärtom. Hylla det som är ”borta”. Men nu är det som om jag inte kan få nog av vidder, natur, luft, utrymme, tiomilaskogar…är det åldern tro? Jag fyller snart 35. Vill bara gå i skogen. Springa, åka skidor, elda. Vara ett med moder jord. Oj, oj.  Och som ni ser på bilden är det friluftsmänniskan i mig som regerar nu. När jag tillochmed tar Jöggas dunsportjacka på mig till självaste huvudstaden.