bohem, Inredning, Interiör, New York

Ett underbart vardagsrum

Åh jag är så dålig på att blogga nuförtiden och jag har inget direkt svar på varför det är så. Kanske är det småbarnsåren som tar ut sin rätt. Kanske är det mörka november som gör allt annat än inspirerar?Kanske är det min sökan på att hitta ett nytt slags forum för min blogg? Men bara för att jag inte bloggar så betyder det inte att det saknas material. 
När jag var i NY blev vi inbjudna till en underbar familj ute på Long Island. Jag blev så kär i Jennys stil, och tyvärr hann jag inte plåta mer än vardagsrummet under hela den där söndagen som vi befann oss där. Det skulle nämligen badas i poolen, ätas middag och diskuteras viktiga saker (kanske visar de bilderna också). Men vilket hus.
Jag blev så kär i den här filten, en mexican weddingblanket. Jennie hade den perfekta mixen av antikviteter och luftigt, lätt atmosfär. 
En stor fikonpalm som vakade över hela rummet.
 Öppna spisar, små soffgrupper och en bohemisk flört i det luftiga, nya huset.
Väggarna var fulla av vacker konst och dessa möbler alltså…antika resekoffertar från Indien som hon använde som cocktailbord på sina tjejfester. 
Åh, vilket hus. Med några hundra meter till havet.
Om ni är i NY kan ni gå och äta på Jennys restaurang på Manhattan. Det är en riktig pärla.
Astoria, New York, Odling, Queens, Trädgård, Vänner

Urban gardening

Om jag någongång i mitt liv skulle bo i en stor stad så skulle det vara New York. I sådanafall skulle jag ha en bakgård som liknar denna. Prunkande. Kollektiv. Doftande.
Mina kära magiska vän Steffan som jag lärde känna för länge sedan (då han bodde på Finnskogen) bor numera återigen i New York och gör tillvaron magisk där istället. I norra Värmland lärde han sig mycket om kooperativ och föreningsliv och tog med sig delar av det till NY.
Så skapade han en odlingsoas på en bakgård på en av sina fastigheter, så de omkringboende får hyra odlingslådor och odla sina egna blommor och grönsaker. Det är så fint. Så går Steffan runt i skjorta och kavaj och doftar på tagetes och kvisttomater.
 Precis vad staden behöver.
 När man kommer till en grön oas mitt i en stor pulserande stad är det som att man får en kick. En energiboozt. Det är så behövligt. Man kan andas. Hjärtat blir lyckligt
 Ska ni till NY och letar boende kan man hyra fastigheten framför den här trädgården. Steffan är inte bara världens bästa människa utan även en grym hyresvärd, och han fullt av fina objekt att hyra ut, rätt stora lägenheter också om man är några stycken.
Nu längtar jag tillbaka lite till NY. Nästa gång jag åker dit ska jag ta med min familj också, och någon gång hoppas jag att kunna stanna lite längre (typ ett år eller så)
Bröllop, Mina klänningar, New York, Rehersal

An evening to remember

Rehersaldinner på en fin restaurang i Long Island. Rehersal dinner är något man har i Amerika dagen innan ett bröllop. Vi kom in i ett glödande rum.
Rehersaldinner at Louie´s. The photographs will speak for themselves.
A room filled with golden sunlight.
Vi drogs direkt ut till bryggorna och solen.
We were immidiately drawn out to the pantons were the sun were setting.

Medans vi väntade på de andra gästerna passade vi på att fotografera varandra. Ljuset var så vackert och temperaturen så behaglight högsommarvarm.
As we were waiting for all the other guests we just enjoyed the light, eachother and my camera.
 Lillian har en så förträfflig smak när det kommer till smycken. Hon tycker precis som jag om stora ringar. Kanske en bohemvurm som vi delar. Ett oförlöst 70-tal.
 och Roxanne tar alltid andan ur mig med sin skönhet.

David är det finaste och mest väluppfostrade pojke jag vet. Så allmänbildad och intresserad och charmig så man blir alldeles knockad.
Jag fick ta bilder av honom
om han fick ta bilder av mig
Vet ni hur det känns att svansa runt i en blommig silkesklänning som svirar sig runt benen? Jag älskar den här klänningen. Jag bar den nästan varje dag de där varma dagarna.
så till slut fick vi träffa den vackra leende bruden
The bride to be
och alla ville prata med henne och krama så det fanns inte så mycket tid att ta vackra solnedgångsbilder som jag tänkt

 Men det var en mycket festlig kväll med helt makalöst goda humrar och rund pinot gris och trevliga människor.

The funky table as Nadine called us. You can just look at our faces and see how happy we were.

The night went so quickly so before I even understood it was over it was time for closure.
Thank you so much for this fantastic evening Scott and Nadine. It was amazing, in every cell and detail.

Bröllop, Mina klänningar, New York, Rehersal

An evening to remember

Rehersaldinner på en fin restaurang i Long Island. Rehersal dinner är något man har i Amerika dagen innan ett bröllop. Vi kom in i ett glödande rum.
Rehersaldinner at Louie´s. The photographs will speak for themselves.
A room filled with golden sunlight.
Vi drogs direkt ut till bryggorna och solen.
We were immidiately drawn out to the pantons were the sun were setting.

Medans vi väntade på de andra gästerna passade vi på att fotografera varandra. Ljuset var så vackert och temperaturen så behaglight högsommarvarm.
As we were waiting for all the other guests we just enjoyed the light, eachother and my camera.
 Lillian har en så förträfflig smak när det kommer till smycken. Hon tycker precis som jag om stora ringar. Kanske en bohemvurm som vi delar. Ett oförlöst 70-tal.
 och Roxanne tar alltid andan ur mig med sin skönhet.

David är det finaste och mest väluppfostrade pojke jag vet. Så allmänbildad och intresserad och charmig så man blir alldeles knockad.
Jag fick ta bilder av honom
om han fick ta bilder av mig
Vet ni hur det känns att svansa runt i en blommig silkesklänning som svirar sig runt benen? Jag älskar den här klänningen. Jag bar den nästan varje dag de där varma dagarna.
så till slut fick vi träffa den vackra leende bruden
The bride to be
och alla ville prata med henne och krama så det fanns inte så mycket tid att ta vackra solnedgångsbilder som jag tänkt

 Men det var en mycket festlig kväll med helt makalöst goda humrar och rund pinot gris och trevliga människor.

The funky table as Nadine called us. You can just look at our faces and see how happy we were.

The night went so quickly so before I even understood it was over it was time for closure.
Thank you so much for this fantastic evening Scott and Nadine. It was amazing, in every cell and detail.

Jag och mitt hår, New York, Resa, Vänner

Natura Spa i Astoria gör underverk

En av mina allra bästa vänner, mannen till höger, lever ihop med den här förtjusande kvinnan i vitt. På mornarna skjutsar han henne till hennes jobb i hennes bil eller så vinkar han av henne hemifrån. De är så fina.

 Lillian som hon heter driver ett framgångsrikt spa i Astoria, Queens i New York, och det har hon skapat alldeles själv från scratch på mindre än 8 år. Idag är det en arbetsplats för ca 25 personer. Sannerligen en kvinna att beundra.

I fönstren blommar stora, vackra, prunkande orkideer och alla hennes kunder undrar hur de kan blomma hela tiden (jag vet hemligheten, hon byter ut dem varannan månad)

När man kliver in genom glasdörrarna med handtag av trä möts man av ett stort ljus, leende människor , färgstark konst och en doft av mild sandelträd. Det hela är mycket exklusivt. Inredningen är zen. Mild, Sparsmakad. Exklusiv. Naturlig. Hon har vunnit flera utmärkelser och är omskriven av flera magasin.
Därinne kan man göra det mesta som hör till skönhet.

Jag nöjde mig dock med att få manikyr och få håret klippt, tonat och fönat. Ser ni vilket jobb de utförde, helt utan några tillsatser. Bara med en hårfön och en rullborste. Otroligt.

 Jag kände mig mycket vacker när jag klev ut. Jetlagen från resan var som bortrest, jag hade ju nyss kommit till NY, världens bästa stad för fritänkare som mig.
Natura Spa ligger på 31-78 Steinway street i Astoria. Bege er dit om ni hade tänkt få exklusiva behandlingar för mindre peng. Bästa New York-tipset.

Jag och mitt hår, New York, Resa, Vänner

Natura Spa i Astoria gör underverk

En av mina allra bästa vänner, mannen till höger, lever ihop med den här förtjusande kvinnan i vitt. På mornarna skjutsar han henne till hennes jobb i hennes bil eller så vinkar han av henne hemifrån. De är så fina.

 Lillian som hon heter driver ett framgångsrikt spa i Astoria, Queens i New York, och det har hon skapat alldeles själv från scratch på mindre än 8 år. Idag är det en arbetsplats för ca 25 personer. Sannerligen en kvinna att beundra.

I fönstren blommar stora, vackra, prunkande orkideer och alla hennes kunder undrar hur de kan blomma hela tiden (jag vet hemligheten, hon byter ut dem varannan månad)

När man kliver in genom glasdörrarna med handtag av trä möts man av ett stort ljus, leende människor , färgstark konst och en doft av mild sandelträd. Det hela är mycket exklusivt. Inredningen är zen. Mild, Sparsmakad. Exklusiv. Naturlig. Hon har vunnit flera utmärkelser och är omskriven av flera magasin.
Därinne kan man göra det mesta som hör till skönhet.

Jag nöjde mig dock med att få manikyr och få håret klippt, tonat och fönat. Ser ni vilket jobb de utförde, helt utan några tillsatser. Bara med en hårfön och en rullborste. Otroligt.

 Jag kände mig mycket vacker när jag klev ut. Jetlagen från resan var som bortrest, jag hade ju nyss kommit till NY, världens bästa stad för fritänkare som mig.
Natura Spa ligger på 31-78 Steinway street i Astoria. Bege er dit om ni hade tänkt få exklusiva behandlingar för mindre peng. Bästa New York-tipset.

Andra fotografer Inspiration, Mina klänningar, Minnen, New York, Resa

Favoritbilder

Har ni några favoritbilder? Ni vet sådana där bilder man sparar på sitt skrivord långt efter att de togs just för att de berättar om något varmt och äkta?

Jag har fulla fotoalbum med sådana där bilder. Det bästa med dem är att de bara blir bättre med tiden. Det är fotografiets starkaste makt.

Det här är en av mina absoluta favoritbilder. Jag blir alltid lika glad när jag ser den. Den är så rolig. Den är tagen av Max Hedmark. En fantastisk fotograf.

Den berättar så mycket. Alla som shoppat med mig förstår vad gäspande Lina går igenom. Det är 2006. I New York på Times square. Jag har på mig farmors rosa jackklänning och en rosett köpt i Paris. Väskan var en kopia på en som farmor haft. Halsbandet var en present från Sarah. Jag gick igenom en omvälvande och smärtsam tid. Känns som igår.

New York, Resa

New York


Nyss hemkommen från staden som aldrig sover. Köpte mig en digital Leica som fotograferar i RAW. För att få tillbaka en slags egen relation till bilden som dagbok. För att ta bilder som inte kräver något utan enbart reflekterar.

Skaffade mig också ett par Fryeboots. Det har jag tänkt på att göra ett tag, cowgirl som jag är. När dollarn var nere i 5,80 slog jag till.

Nåt med den där staden. Däri finns allt. Stressade aktiekonsulter och yogaövande buddister.

Den tar hand om en. Den finns till för alla människor om man bara är villig att jobba hårt för sin sak.

New York är uppbyggt på nybyggare. Det finns en känsla, en ”jävlar anamma” och en väldigt mycket konst, musik och oliktänkande människor. New York känns medvetet. Med ekologiska produkter, soyamat och grönskande Central Park.
Det är helt enkelt otroligt trevligt. Jag passar av någon anledning in där. Jag gillar New York.

I Central Park sprang vi in i en hop av människor. Jag såg en lång, strålande kvinna sticka upp en 20 centimeter ovan alla andra och pekade mot folkhopen och sa ”Kolla, Tyra Banks”. Min väninna tittade på mig och frågade ”Vad är tyra banks för nåt?” Min väninna har aldrig varit mycket för populärkultur och det är befriande att man kan missa namnen på världens största fotomodeller. Det ska hon ha eloge för.

I Chelsea såg jag extravaganta Vivienne Westwood hoppa in i en taxi. Hon var så otroligt snygg. I skor med klövertår och en hatt med stor, röd blomsterbukett på.

Hade inte flygresan till New York varit så lång och bedrövlig för naturen hade jag åkt till New York ofta. Hängt med min extrafamilj där och slagit mig fram som lysande fotograf. Det känns som om jag och New York skulle ha ett varmt och lyckat arbetsäktenskap.

New York, Resa

New York


Nyss hemkommen från staden som aldrig sover. Köpte mig en digital Leica som fotograferar i RAW. För att få tillbaka en slags egen relation till bilden som dagbok. För att ta bilder som inte kräver något utan enbart reflekterar.

Skaffade mig också ett par Fryeboots. Det har jag tänkt på att göra ett tag, cowgirl som jag är. När dollarn var nere i 5,80 slog jag till.

Nåt med den där staden. Däri finns allt. Stressade aktiekonsulter och yogaövande buddister.

Den tar hand om en. Den finns till för alla människor om man bara är villig att jobba hårt för sin sak.

New York är uppbyggt på nybyggare. Det finns en känsla, en ”jävlar anamma” och en väldigt mycket konst, musik och oliktänkande människor. New York känns medvetet. Med ekologiska produkter, soyamat och grönskande Central Park.
Det är helt enkelt otroligt trevligt. Jag passar av någon anledning in där. Jag gillar New York.

I Central Park sprang vi in i en hop av människor. Jag såg en lång, strålande kvinna sticka upp en 20 centimeter ovan alla andra och pekade mot folkhopen och sa ”Kolla, Tyra Banks”. Min väninna tittade på mig och frågade ”Vad är tyra banks för nåt?” Min väninna har aldrig varit mycket för populärkultur och det är befriande att man kan missa namnen på världens största fotomodeller. Det ska hon ha eloge för.

I Chelsea såg jag extravaganta Vivienne Westwood hoppa in i en taxi. Hon var så otroligt snygg. I skor med klövertår och en hatt med stor, röd blomsterbukett på.

Hade inte flygresan till New York varit så lång och bedrövlig för naturen hade jag åkt till New York ofta. Hängt med min extrafamilj där och slagit mig fram som lysande fotograf. Det känns som om jag och New York skulle ha ett varmt och lyckat arbetsäktenskap.