Jag och mitt hår, New York, Resa, Vänner

Natura Spa i Astoria gör underverk

En av mina allra bästa vänner, mannen till höger, lever ihop med den här förtjusande kvinnan i vitt. På mornarna skjutsar han henne till hennes jobb i hennes bil eller så vinkar han av henne hemifrån. De är så fina.

 Lillian som hon heter driver ett framgångsrikt spa i Astoria, Queens i New York, och det har hon skapat alldeles själv från scratch på mindre än 8 år. Idag är det en arbetsplats för ca 25 personer. Sannerligen en kvinna att beundra.

I fönstren blommar stora, vackra, prunkande orkideer och alla hennes kunder undrar hur de kan blomma hela tiden (jag vet hemligheten, hon byter ut dem varannan månad)

När man kliver in genom glasdörrarna med handtag av trä möts man av ett stort ljus, leende människor , färgstark konst och en doft av mild sandelträd. Det hela är mycket exklusivt. Inredningen är zen. Mild, Sparsmakad. Exklusiv. Naturlig. Hon har vunnit flera utmärkelser och är omskriven av flera magasin.
Därinne kan man göra det mesta som hör till skönhet.

Jag nöjde mig dock med att få manikyr och få håret klippt, tonat och fönat. Ser ni vilket jobb de utförde, helt utan några tillsatser. Bara med en hårfön och en rullborste. Otroligt.

 Jag kände mig mycket vacker när jag klev ut. Jetlagen från resan var som bortrest, jag hade ju nyss kommit till NY, världens bästa stad för fritänkare som mig.
Natura Spa ligger på 31-78 Steinway street i Astoria. Bege er dit om ni hade tänkt få exklusiva behandlingar för mindre peng. Bästa New York-tipset.

Jag och mitt hår, New York, Resa, Vänner

Natura Spa i Astoria gör underverk

En av mina allra bästa vänner, mannen till höger, lever ihop med den här förtjusande kvinnan i vitt. På mornarna skjutsar han henne till hennes jobb i hennes bil eller så vinkar han av henne hemifrån. De är så fina.

 Lillian som hon heter driver ett framgångsrikt spa i Astoria, Queens i New York, och det har hon skapat alldeles själv från scratch på mindre än 8 år. Idag är det en arbetsplats för ca 25 personer. Sannerligen en kvinna att beundra.

I fönstren blommar stora, vackra, prunkande orkideer och alla hennes kunder undrar hur de kan blomma hela tiden (jag vet hemligheten, hon byter ut dem varannan månad)

När man kliver in genom glasdörrarna med handtag av trä möts man av ett stort ljus, leende människor , färgstark konst och en doft av mild sandelträd. Det hela är mycket exklusivt. Inredningen är zen. Mild, Sparsmakad. Exklusiv. Naturlig. Hon har vunnit flera utmärkelser och är omskriven av flera magasin.
Därinne kan man göra det mesta som hör till skönhet.

Jag nöjde mig dock med att få manikyr och få håret klippt, tonat och fönat. Ser ni vilket jobb de utförde, helt utan några tillsatser. Bara med en hårfön och en rullborste. Otroligt.

 Jag kände mig mycket vacker när jag klev ut. Jetlagen från resan var som bortrest, jag hade ju nyss kommit till NY, världens bästa stad för fritänkare som mig.
Natura Spa ligger på 31-78 Steinway street i Astoria. Bege er dit om ni hade tänkt få exklusiva behandlingar för mindre peng. Bästa New York-tipset.

Jag och mitt hår, Resa, Sardinien

Sardinien del 1

Ni vet, jag älskar ju Korsika, men kände att vi ville prova något annat. Så jag tänkte, kanske Sardinien. Jag älskar öar. Jag vill bo på en ö någongång i framtiden. En slumrande vacker ö med olivlundar och varma lavendelstränder.

Så jag googlade en hel massa, sökte, hittade AIRBNB, och ska ni ut och resa och vill bo i hus eller lägenhet så rekommenderar jag varmt den här sidan. Fast det var inte där jag hittade det här.

Det är där bilderna är tagna. Vi bodde mitt på stranden. Jögga står på vår terass när han tar bilden på mig till höger. Ja, det var ljuvligt. Slumrande. Skönt. En dag var det blåsigt, det var då vi tog dessa bilder.
Sen fick jag nog av mitt hår och klippte mig framför spegeln med en slö sax en sen kväll. Inte att rekommendera, men mitt hår går med på vad som helst.

Jag och mitt hår

Jag gör mig fin

I juli 2009 när jag fick reda på att jag var gravid slutade jag tona håret, måla naglarna, använda parfym, spraya håret, dricka vin (givetvis) och vara uppe sent på natten. Ja, jag blev en riktig renlevnadsmänniska på varje front. Det blev enbart ekologiska varor, gröna teér, Weleda hudoljor och delfinmusik och meditation rätt över. Jag funderade tillochmed på tygblöjor.

Sedan födde jag och jag kunde pusta ut litegrann men eftersom jag ammade höll jag mig borta från hårtoningar, färger, nagellack och parfym.
Nu slutade jag amma för sisådär två veckor sedan (han var 11 månader) så idag plockade jag fram mitt nagellackskit och började förtjusande lätt måla naglarna. 1 1/2 år sedan sist. Det var en underbar känsla.

Så ikväll gör jag mig fin med både skum, spray och lockar. Jag ska nämligen till hufvudstaden imorgon på viktigt möte så då måste jag vara fin. Vi tar flyget från Torsby.

Skruvlockarna som jag har är helt fantastiska. Det var Malenami som tipsade om hur man kunde få lockigt hår utan alltför mycket skada så jag blev helt såld. Revolution ifråga om att få lockar snabbt.

Jag älskar nämligen att ha lockigt hår, ja, jag blir liksom party då, av alla frisyrer jag haft så har jag alltid haft roligast i lockar. Läs mitt gamla frisyrinlägg.

Vi syns på fredag för då kommer jag tillbaka. (Lämnar datorn hemma och iphonen är jag inte så noga att blogga ifrån för bilderna blir så små)

Tjingeling!

Jag och mitt hår

Jag gör mig fin

I juli 2009 när jag fick reda på att jag var gravid slutade jag tona håret, måla naglarna, använda parfym, spraya håret, dricka vin (givetvis) och vara uppe sent på natten. Ja, jag blev en riktig renlevnadsmänniska på varje front. Det blev enbart ekologiska varor, gröna teér, Weleda hudoljor och delfinmusik och meditation rätt över. Jag funderade tillochmed på tygblöjor.

Sedan födde jag och jag kunde pusta ut litegrann men eftersom jag ammade höll jag mig borta från hårtoningar, färger, nagellack och parfym.
Nu slutade jag amma för sisådär två veckor sedan (han var 11 månader) så idag plockade jag fram mitt nagellackskit och började förtjusande lätt måla naglarna. 1 1/2 år sedan sist. Det var en underbar känsla.

Så ikväll gör jag mig fin med både skum, spray och lockar. Jag ska nämligen till hufvudstaden imorgon på viktigt möte så då måste jag vara fin. Vi tar flyget från Torsby.

Skruvlockarna som jag har är helt fantastiska. Det var Malenami som tipsade om hur man kunde få lockigt hår utan alltför mycket skada så jag blev helt såld. Revolution ifråga om att få lockar snabbt.

Jag älskar nämligen att ha lockigt hår, ja, jag blir liksom party då, av alla frisyrer jag haft så har jag alltid haft roligast i lockar. Läs mitt gamla frisyrinlägg.

Vi syns på fredag för då kommer jag tillbaka. (Lämnar datorn hemma och iphonen är jag inte så noga att blogga ifrån för bilderna blir så små)

Tjingeling!

Humor, Jag och mitt hår, Viggo

Igår hos den stackars frisören

Jag och mitt hår har en speciell relation. Det är tjockt, mörkt och kraftigt som hos en häst. Jag klipper mig sällan, kanske sådär 1-2 gånger per år. Det fungerar ändå alltid som det ska. Det ställer alltid upp på mig. När jag väl går till frisören brukar allt gå snett. Ni som följt mig vet ju vad jag menar. Bättre att hålla sig därifrån.
Nu var det dock ett tag sedan jag klippte mig, närmare bestämt 10 månader. Så jag ringde upp en frisör jag inte varit hos tidigare (alltid skojigt att pröva ett nytt ställe) och bokade en tid. Att bara ta sig till frisören med en liten bebis är en historia i sig. Jag kom iallafall dit i tid. Viggo låg i bilstolen på golvet brevid mig och gurglade förnöjt på sin napp medans frisören tvättade mitt hår.
Jag slår mig sedan ner i frisörstolen och frisören börjar gå igenom mitt hår och kommer ungefär halvvägs på topparna då en kvinna som inte bytt frisyr och färg sedan 1988 (ni vet, en sådan där blondie med stripig permanent) kommer inspringandes in i lokalen och hon är väldigt arg. Det visar sig att hennes dotter som är med henne fått sitt hår blekt från mörkt till orangefärgat av min frisör.
Blondiekvinnan som inte bytt frisyr sedan 1988 skäller och skäller på frisören och tillslut går frisören med på en jämkning och de går till kassan för att boka ny tid åt dottern, prata inläggningar för att tona ner det orangea och allt annat mellan himmel och jord och de verkar bli sams.

Där sitter jag med mitt halva hår klippt. Viggo sitter i bilbarnstolen brevid mig och jag ser hur han börjar bli mer och ner frustrerad. Nappen går i ett. Minuterna går och frisören som var mitt uppe i klippningen av mig verkar inte besväras av att hennes kund får vänta med en bebis brevid sig.

Minuterna tickar. När 25 minuter har passerat sedan den arga kvinnan med 80-tals frisyren kommit in ser jag att Viggo inte orkar med mer. Snart kommer han brista ut i ett tjut. Då har jag spenderat en timme hos frisören och bara fått halva huvudet klippt. Så jag avbryter blondiekvinnan som inte bytt frisyr sedan 1988 och frisören i deras samtal och ursäktar mig med att jag har ett ärende hos revisorn (det är sant) och att jag inte har tid att vänta längre. Så med halva huvudet klippt hastar jag och Viggo ut från frisören med håret i en tofs.

Halva håret klippt. Kan ni tänka er.

Men det blev billigt iallafall.
Humor, Jag och mitt hår, Viggo

Igår hos den stackars frisören

Jag och mitt hår har en speciell relation. Det är tjockt, mörkt och kraftigt som hos en häst. Jag klipper mig sällan, kanske sådär 1-2 gånger per år. Det fungerar ändå alltid som det ska. Det ställer alltid upp på mig. När jag väl går till frisören brukar allt gå snett. Ni som följt mig vet ju vad jag menar. Bättre att hålla sig därifrån.
Nu var det dock ett tag sedan jag klippte mig, närmare bestämt 10 månader. Så jag ringde upp en frisör jag inte varit hos tidigare (alltid skojigt att pröva ett nytt ställe) och bokade en tid. Att bara ta sig till frisören med en liten bebis är en historia i sig. Jag kom iallafall dit i tid. Viggo låg i bilstolen på golvet brevid mig och gurglade förnöjt på sin napp medans frisören tvättade mitt hår.
Jag slår mig sedan ner i frisörstolen och frisören börjar gå igenom mitt hår och kommer ungefär halvvägs på topparna då en kvinna som inte bytt frisyr och färg sedan 1988 (ni vet, en sådan där blondie med stripig permanent) kommer inspringandes in i lokalen och hon är väldigt arg. Det visar sig att hennes dotter som är med henne fått sitt hår blekt från mörkt till orangefärgat av min frisör.
Blondiekvinnan som inte bytt frisyr sedan 1988 skäller och skäller på frisören och tillslut går frisören med på en jämkning och de går till kassan för att boka ny tid åt dottern, prata inläggningar för att tona ner det orangea och allt annat mellan himmel och jord och de verkar bli sams.

Där sitter jag med mitt halva hår klippt. Viggo sitter i bilbarnstolen brevid mig och jag ser hur han börjar bli mer och ner frustrerad. Nappen går i ett. Minuterna går och frisören som var mitt uppe i klippningen av mig verkar inte besväras av att hennes kund får vänta med en bebis brevid sig.

Minuterna tickar. När 25 minuter har passerat sedan den arga kvinnan med 80-tals frisyren kommit in ser jag att Viggo inte orkar med mer. Snart kommer han brista ut i ett tjut. Då har jag spenderat en timme hos frisören och bara fått halva huvudet klippt. Så jag avbryter blondiekvinnan som inte bytt frisyr sedan 1988 och frisören i deras samtal och ursäktar mig med att jag har ett ärende hos revisorn (det är sant) och att jag inte har tid att vänta längre. Så med halva huvudet klippt hastar jag och Viggo ut från frisören med håret i en tofs.

Halva håret klippt. Kan ni tänka er.

Men det blev billigt iallafall.
Humor, Jag och mitt hår

Jag och mitt hår

Det här är nog det mest oprofessionella inlägg jag gjort. Men låt gå för den här gången. Det är roligt.

Det är väldigt sällan jag lägger ut bilder på mig själv. Jag föredrar definitivt att vara bakom kameran än framför.

Men det är också väldigt sällan jag klipper mig, kanske 2 gånger per år. Men igår var jag och klippte mig.

Då hör jag min min frisör säga till den andra frisören som står brevid:

”-Den här fröken får jag göra som jag vill med. Varje gång hon kommer ska hon ha en ny frisyr som jag får bestämma. Det är väldigt roligt.”

Jag har egentligen aldrig själv uppfattat det så, men det är sant. Varje gång jag går till frisören är det en ny frisyr som gäller. Mitt hår ställer upp på vad som helst. Jag är förändringens vind som blåser i frisörsalongerna.

Så här kommer en frisyr-resumé från de senaste 10 åren. En orgie i Helena porträtt. Själviskt, exhiobinistiskt och egotrippat. Min rakade period från tonåren lämnar jag ute i brist på scannade bilder.
Senaste idag. Slick och på utväxt. Min frisör kallade det för bob. Det känns som en präktig frisyr.

Det här är ett år när jag åker Kort-vasan. Jag vet inte om man kan ha en frisyr under en Östmarks IF-mössa, men iså fall är det här en sån.


Tidvis har jag det alltid uppsatt. Som här. Min kile kysser mig väldigt passionerat. Det upp-och nervända frågetecknet i vänstra hörnet är damm som fastnat på linsen och det hör inte dit.

Här har vi en slags utväxt som är väldigt rocknroll. Den var nog skön på sitt sätt. Det är jag och min väninna Livet på vinprovning på Korsika.

Vid den här tidpunkten var jag inspirerad av Lauryn Hill. Men hur soulig man än är kan man aldrig få riktig afro om man är en blekfis. Jag tror att det här är en av de snyggaste frisyrer jag haft, men tyvärr sliter det väldigt och det tar lång tid för håret att återställa sig och bli blankt igen.


Här är det jag och min syster som spexar oss. Hon fyller 30 år. Hon är född 1973 så då måste det ha varit 2003. Så här långt hår kommer jag nog aldrig få igen. Bara håret i sig vägde nog 3 kg.

När jag gick på Karlstads Universitet så var det studentfrisören som tyckte att jag skulle ha blonda slingor i mitt svarta, långa blanka maffioso-fru-hår. Jag tror att alla hade blonda slingor vid den här tidpunkten. Idag är det nog bara Ola Salo som kan bära upp det.

Här är jag 20 år gammal och jag har nog ingen frisyr alls. Lissabonn 1998.

Under en tidpunkt bar jag rockabillyvåg varje dag. Här är jag med mina vänner Sara Berg (som nu väntar barn) och Linda Wåhlin (som nu väntar barn)

Här har vi mig och min kompis Robert. Jag är nog ganska nypermanentad. Robert jobbar i skogen och har en snöskoter som kostar 100 000 kronor. Han bor i en röd stuga. Vi har känt varann sen vi var väldigt små.

Så här såg jag och mina bästisar ut på gymnasiet. Lina, Anki och jag. Tre väldigt olika brudar men oj vad roligt vi hade. Jag hade korta dreadlocks.

Så här såg jag ut när jag 17. Dreadlocks ner till rumpan. Jag gjorde dem i London. Jag blir ganska rädd när jag ser den här bilden.