-
Klimatsmart kaningryta
Jag har förmånen att få jobba med en av världens bästa kockar. Det är faktiskt sant. Bibbi håller inte bara vinprovningar i världsklass, utan hon skriver artiklar, komponerar menyer och håller matprogram i radion. Dessutom alltid med en ekologisk, närodlad, utomustvist som gör att vi passar varandra som handen i handsken.
Den här gången fick vi i uppgift att göra en ekologisk, klimatsmart mellandagsrätt. Och faktum är att kanin är det mest klimatsmarta kött vi kan äta (om vi nu måste äta kött). Det kräver minimal påverkan på naturen. Tyvärr anser många att kaninen är ett husdjur, så få människor vill faktiskt äta det. Inte ens Bibbi själv ville ha grytan till middag, så den fick jag ta med mig hem. Tyvärr var det ingen i min familj som åt heller, så det slutade med att jag fick äta grytan själv i fyra dagar. Men det var otroligt gott, Smakar ungefär som kyckling. Bilderna blev väldigt bra, och och tidningen mycket nöjd.
Ska se om jag kan publicera receptet här på bloggen.
Vad säger ni, kan ni tänka er att äta kanin eller är det helt uteslutet? Och isåfall varför?
Im so lucky I have the privilege to work with one of the greatest chefs in the worl. I must say. Bibbi. This time we made an article about climate-smart ekological rabbitmeat. And actually it causes minimal carbon-footprint (if we absolutely have to eat meat) The problem is that noone wants to eat rabbit, since its considered to be a pet in many families. But it turned out to be an interesting articel.
-
Bada badtunna med utsikt över vacker dal
Har ni varit i Branäs någongång? Jag har kära vänner där som bjöd upp till en höstlig mitt-i-veckan-weekend med badtunnebad, ölprovning och sällskapsspel.Klarälven är verkligen vacker i höstskrud.Förutom att laga mat (50% av sällskapet var kockar), titta på hus till försäljning, testa ölsorter (hemligt, spännande projekt) och titta på utsikter så umgicks vi bara. Enkelt. Perfekt. Skidorter off-season är verkligen underskattade. -
Med plisserad kjol på Klarälven
I Värmland har vi något väldigt unikt, nämligen Vildmark i Värmland. Ett företag som specialiserat sig på ekoturism på det mest fiffiga sätt.Vildmark i Värmland är ett starkt varumärke, byggt på värdegrundande pålar som handlar om naturnära upplevelser på ett oerhört proffsigt sätt. I våras valde National Geografic att lista de 50 bästa resmålen, och som enda skandinaviska företag hamnade Flottfärd på Klarälven med Vildmark i Värmland på listan.Det är en helt unik upplevelse i sig och människor från hela världen kommer för att uppleva Huckleberry Finn-känslan. Man bygger sin egen flotte från scratch, det hela bidrar till en komplett känsla av att få känna sig riktig och verklig.Så slingras man sakta fram på strömmen. Klarälven flyter fram med 2 km/h.Bara för att ge er en känsla av vad det handlar om visar jag den här bilden som jag tog förra sommaren under en arbetsflygtur med min gode vän Gustaf.Människor kommer som sagt var från hela världen för att uppleva några dagars absolut tystnad, men det är sämre med lokalbefolkningen. Därför bjöd Ing-Marie och Anders som driver Vildmark i Värmland in företagare från länet för en dags timmerflottfärd.Jag tog med mig delar av min personalstyrka och fick dela flotte med min vän och idol Piaoch dessutom hade jag med min egen museDe här bilderna liknar inte de som Vildmark i Värmland annars är så starka att profilera sig med, men Bojana hade den här vackra plisserade vintage-kjolen som vi lekte med medans vi sakta flöt fram genom landskapetDe står i kontrast mot det annars så scoutiga, rejäla och praktiska som den innebär då man är ute och äventyrar i naturenmen de blev lite surrealistiska, och växer med tidenVi flottade ju i början av juni och då var det fortfarande ganska blött men i takt med att sommaren varit så torr och fin har Klarälven torkat upp och mängder med vackra sandbankar tittar fram längst med älvkantenEn minst sagt udda och vacker, stillsam och samtidigt äventyrlig upplevelse som jag rekommenderar till allaSå här har vi hela gänget, flera stycken träffades för första gången. Gissa vilka som fattade tycke för varandra och senare började dejta?
Det är inte den bästa bilden på mig, jag gör en jättekonstig pose, men den får åka med för jag tycker att den är så rolig i övrigt. -
En skir vår
Wood-Anemone, vilket vackert engelskt namn denna vårtecken-blomma har.För att inte tala om Lily of the valley. Liljekonvaljen som sakta spirar upp. Tror jag iallfall att det är.Det är den första våren vid vårt hus. Vi rensar, tittar, undersöker. Många blommor och buskar försvann vid renoveringen men många bestod.Som krokusarna som tog fart och som Viggo gärna står och beundrar.Det var en tuff vecka för mig. Av olika anledningar.Men det finns inget som trädgårdsarbete. Naturen helar. Örter, frön, blommor, växter, träd, buskar är terapi i sin renaste form.och djuren som passerar förstås. Älgarna, rådjuren, fåglarna, årets första södergök.och blommorna vi plockar in och placerar på blickställen.Vi har planterat hallon, krusbär och svartvinbärs-buskar. En hel rad. Rosor, hortensia och syrén. Vill ha tillbaka en trädgård som en gång fanns, eller den som kommer att finnas. Som om den alltid funnits.
När jag planterar dessa typ av växter och buskar och träd är tid så oväsentligt. Eller högst väsentlig. De kommer att ge frukt om några år, kanske de kommer föda Viggo som gammal gubbe, eller hans barn? Det är sådant jag går igång på.
Odla och plantera är grejen alltså. -
I en ”ägget”
Oj vad jag har rest till vår huvudstad den här hösten. Och bott på hotell. Centrala hotell. Jag har bott på Grand Central, Rica (i Pubhuset) och Clarion Sign. Och den här veckan inleddes med den sistnämnda. Deras foajé är full av vackra klassiker av Arne Jacobsen.Det är roligt i Stockholm. Mycket design, form, trendiga människor, tjusiga varelser i höga klackar. Bilar, vägar, övergångsställen, butiker…en ändlös energi av strömmande folkmassor.och silutten är vacker. Speciellt när man bor högst upp på tionde våningen som vi gjorde.och det finns parker och träd och vattenMen ändå liknar det inte Värmland. Hjärtat smälter på mig ju närmare jag kommer den värmländska himlen. Denna enormt hemkära tendens är alldeles ny för mig. Jag känner inte igen den. Jag brukar vara tvärtom. Hylla det som är ”borta”. Men nu är det som om jag inte kan få nog av vidder, natur, luft, utrymme, tiomilaskogar…är det åldern tro? Jag fyller snart 35. Vill bara gå i skogen. Springa, åka skidor, elda. Vara ett med moder jord. Oj, oj. Och som ni ser på bilden är det friluftsmänniskan i mig som regerar nu. När jag tillochmed tar Jöggas dunsportjacka på mig till självaste huvudstaden. -
Filmtips: För dig naken
Så fick jag äntligen se den här filmen som vunnit så mycket priser och tilltalat människor långt in i deras hjärtan. Sara som gjort den är en bekant till mig. En fantastisk begåvad människa som liksom strör stjärnor runt sig där hon mystiskt fladdrar fram i sina meterlånga cowgirl-ben.
För dig naken handlar om hennes gudfader. En kärlekshistoria. Den är så allvarligt berättad att jag får ont i magen och samtidigt så droppar solen liksom ner i knät och sprider sig över mina ben och in i min kropp och rör till långt där inne. Men den handlar också om respektfullt berättande. Om tre människor, för det är inte bara Lars och Junior, utan faktum är att Sara är lika närvarande trots att hon inte syns i bild.
Den handlar också om beslut, kulturkrockar, språk och längtan. Äh, den har så många nyanser att jag skulle kunna prata om den i timmar, vilket jag också hoppas att jag ska få göra.
Sedan har Lars en otrolig karisma som fyller varje bildruta. En slags starquality. Om ni sett hans konst eller lyssnat på hans sommarprat så förstår ni. Och tänk, den mannen har en gång sagt till mig att jag är hans idol. Oj, oj. Det levde jag på i flera månader. Han är så fin. Gudasänd.
Den kommer gå på SVT nu i december. Ni måste se den. Lova mig det.
-
Konst på kärleksstigen
I somras gjorde vi något riktigt spännande. Vi anordnande en konstpromenad i ett ”vilt” område i anslutning till vår restaurang Fröknarna FräsDet blev väldigt vackert. Anledningen till att jag inte berättat om det tidigare är för att allt blev så intensivt och jag jobbade så mycket. Den senaste veckan har jag dock suttit och slutfört allting.Det ska skickas in papper, samlas kvitton, bokföras, sammanställas…ja, allting sådant som egentligen är ganska svårt tycker jag. Administrativa saker är helt enkelt inte min starka sida. Det är rätt paradoxalt för när jag väl sätter mig med så är det ju inte så farligt utan nästan lite spännande.Så nu när jag satt med bilderna och siffrorna blev jag så himla lycklig och stolt, för det var första gången som jag anordnade en RIKTIG konstutställning. Med bidrag, konstnärer, annonser och vernissage. Och jag gjorde det helt på mitt sätt.Med tvärvetenskap. Mixade sammanhang. Mixade material.Med finkultur och fulkultur i samma rum.Det viktigaste jag vet. Avväpnandet av elitismen. Konsten till folket.Sara hade broderat fint, ett av verken i korsstygn. Här är originalet. Det ”lättsamma”.och Sara var gravid och så himla fin. Det var hon och jag som satte upp alla bilder. Hängde i träden och gick på stegar. Det tog typ tio timmar men det var underbart.När Sara inte hänger konst i träden skriver hon världens bästa barnböcker (blandannat)Sen var det Nettich, som jobbar med grafitti och allt möjligt. Hon är den ”moderna” av oss.Ser konsten som en navelsträng från sig själv. Som utvecklar. Leder ut. Förnyar. Läker.Terapeutiskt.Hennes fylliga, suggestiva och färgstarka verk fick hänga i ett mörkare, mer otillgängligt område. Med granar och rötter som klättrar nerför branta stigar och rätt ner i vattnet.Sen var det AnkiSköna, svala, passionerade Anki. Som behärskar allt. Som lever och målar mer och bättre än någon annan jag känner. Hennes Älva blev mycket omtalad.Sen är det jag då, som studerar människan i naturen. Helst naket.Och här står vi alla, under min ”woman in nest”.Vi hade vernissage och det kom ett 50-tal människoroch vi blev fotograferadeoch vi skrattade mycketoch det fanns en mystisk dramaturgi i promenaden med hjälp med trummor (Tack Makhosi)Möten och samtal ägde rum.Konsten hängde i två månader och förutom denna konstpromenad hade vi även konstperformance på scen.Ja, det var en väldigt spännande erfarenhet. Jag är så tacksam att få ha dessa fantastiska människor runt mig.Så här såg inledningen ut:Konst på KärleksstigenLänge har en önskan om att få smycka kärleksstigen på funnits. Ett fint område på campingen som länge varit igenvuxit och lite bortglömt och som mest med tiden använts som hundpromenad. Så genom ett samarbete med Almi kunde vi genomföra en tillfällig sommarutställning. Med devisen om att GRÄV DÄR DU STÅR kontaktade jag tre föredetta Fröknarna Fräs som på ett eller annat sätt använder konst som uttrycksmedel.Vi träffades en regnig lördagskväll i början av juni och funderade på en gemensam nämnare som kunde binda oss fyra ihop. Vi kom fram till att det handlade om rötter, både naturella, fysiska och mentala . Vi gav projektet namnet ROTSYSTEM. Så satte vi igång att arbeta på varsitt håll. Fotograferade sedan våra verk och tryckte upp dem på UV-beständig väv.Resultatet blev fantastiskt.Det blev en process som lärde oss mycket, framförallt om tid, handling oh långvarig vänskap. Men också om hur man skapar rum.Jag hoppas att promenaden på kärleksstigen kommer att ge dig någonting. Dessutom hoppas jag att detta är början på något mycket större. Vi är nog faktiskt den första campingen i hela Sverige att erbjuda en konstpromenad utomhus.Helena Henriksson 11/7-2012Så vilka är vi:Anki Yafele: Den mest ”riktiga” konstnären av oss fyra. Målar och har alltid målat men satsade ordentligt för några år sedan. Olja, akryl, tusch, akvarell hör till hennes kunskapsområden.Anki utforskar identitet, inre och yttre landskap och resor. Porträtt och möten.Ni kommer bara att få se mer av henne. Hon har ett långt ursprung med Fröknarna Fräs. Bor och verkar i Sunne.Nettich: Har i hela sitt liv utforskat konsten men började för några år sedan att närma sig spraymålningen (graffiti). För Nettich är konst som uttrycksform en absolut nödvändighet för överlevnad och fungerar som terapi. Hon är utbildad pedagog och bor och verkar på västkusten. Hennes ursprung som en av Fröknarna Fräs tog sin början 1994 när hon skopade glass en varm sommar. Hon lider fortfarande av handledssmärta då Fröknarna Fräs denna sommar slog glassrekord (och ni som skopat 100-tals liter glas vet vad vi menar)Hon jobbade även på Fröknarna Fräs 1998.Sara Berg: Är en livskonstnär som inte vill kalla sig konstnär men som i hela sitt liv sysslat med konst och politik. Med ord, text, barnböcker, drama, dans och handarbete.Hon jobbade med Fröknarna Fräs 2004.Hennes bidrag till Rotsystem är de handarbetade verken (husvagn i korsstygn) som från början är 30 cm långa.Sara är utbildad dramapedagog och bor och jobbar i Stockholm.Helena H: Fotograf som driver Fröknarna Fräs (blandannat). Har gjort en lång resa i fotografins namn. Jobbar med naturen och människan som utgångspunkt. -
Stockholmsweekend del II Teaterstudion Lederman
Vi skulle ju inte kunna åka till Stockholm bara sådär utan anledning, näe, om vi ska ta oss ända till den kungliga hufvudstaden måste det bjudas på något extra, och det gjorde det. Om man gick nerför en trappa i vackra Vasastan kom man till teaterstudion Lederman och det stället gjorde mig alldeles stum. Vilket dekadent, förföriskt och vackert ställe.Tunga, röda plysch och -sammetstyger. Guldspeglar och vackra lampor.och på den lilla scenen inne i salongen stod bluegrassbandet Lily Mountain Band (från Karlstad)och sångerskan Lovisa var så vacker i sin röda klänning och sitt långa hårsvalloch gick man sedan genom en grön entré kom man till scenenoch där skulle vårt favoritband snart äntra scenenoch det gjorde de med bravur.Världens i särklass bästa band môra-Per hade en unik Stockholmsspelning, och eftersom jag och Jögga är deras största fans var vi givetvis tvungna att följa dem ända hit (vi skulle nog kunna följa dem ända till Indien om det vore så. Vi älskar dem högt och innerligt)och det var så fint. Vi fick höra vackra skymningsland och historien bakom Brev till en vänoch som vanligt börjar mitt hjärta brinna när de spelaroch miljön var så passande och intim och blodröd och vinet var så fint enkeltvi satt kvar länge efteråt och pratade om tiden och minnen och barndom och det sköra i livetoch sofforna var så mjuka och atmosfären så mystisk och jag bara väntade på att Strindberg skulle dyka upp och bjuda på ett glas absinthoch här är jag.Så hängde vi med våra idoler tills klockan var 03 på morgonen.Tack Pärra E, Pärra Z, Hans, Magnus, Lena och gästartister för en grym spelning!































































































