Musik, Resa, Stockholm

En weekend

 Jag och J åkte på kortweekend
Åkte tåg i silverpaljettjacka och hann med några vackra affärer
Bodde på fina Grand Central
 såg fantastiska Bruce återigen. Har man en gång satt sig in i hans lyrik och bil-åkarmusik (löparmusik) så är man fast. Som magnetiserad. Han är motsatsen till bitter. Så tacksam, sprudlande och full av självrespekt, kärlek och politik.
”….But when you get to the porch they’re gone on the wind, so Mary climb in
It’s a town full of losers, I’m pulling out of here to win…”

 Vi åt fin brasserimat
På restaurang med inredning handplockad från gamla brasserier i Frankrike och med lampor från kommunhuset i Ödeshög
Träffade kär gammal vän
 och fotograferade mig själv framför spegeln.
Stockholm, Värmlandstips

I en ”ägget”

Oj vad jag har rest till vår huvudstad den här hösten. Och bott på hotell. Centrala hotell. Jag har bott på Grand Central, Rica (i Pubhuset) och Clarion Sign. Och den här veckan inleddes med den sistnämnda. Deras foajé är full av vackra klassiker av Arne Jacobsen. 
Det är roligt i Stockholm. Mycket design, form, trendiga människor, tjusiga varelser i höga klackar. Bilar, vägar, övergångsställen, butiker…en ändlös energi av strömmande folkmassor. 
och silutten är vacker. Speciellt när man bor högst upp på tionde våningen som vi gjorde.
och det finns parker och träd och vatten
Men ändå liknar det inte Värmland. Hjärtat smälter på mig ju närmare jag kommer den värmländska himlen. Denna enormt hemkära tendens är alldeles ny för mig. Jag känner inte igen den. Jag brukar vara tvärtom. Hylla det som är ”borta”. Men nu är det som om jag inte kan få nog av vidder, natur, luft, utrymme, tiomilaskogar…är det åldern tro? Jag fyller snart 35. Vill bara gå i skogen. Springa, åka skidor, elda. Vara ett med moder jord. Oj, oj.  Och som ni ser på bilden är det friluftsmänniskan i mig som regerar nu. När jag tillochmed tar Jöggas dunsportjacka på mig till självaste huvudstaden.
Äventyr, bohem, Film, Resa, Stockholm, Vänner

Finns inget som är så poetiskt som tåg

  
      
                          Så bestämde jag mig för att göra en liten film om vår weekend istället för att ta bilder för att utmana mig själv. Jögga tyckte den blev för allvarlig, men jag gillar den. Det kan ju inte gå fel med vackra vänner och bra musik. Den fortsätter efter första låten så sluta inte titta. Och ni får gärna berätta om första eller andra delen tilltalar dig mest.

Oj, oj. Ni vet vilken helg. Fotografiska hade öppningshelg för David Lachapelles utställning Burning Beauty. Vilken lycka. Jag hade lätt kunnat spendera en hel vecka där då utställningen fyllde hela Fotografiska.

Sen fick vi se Melody Gardot. Och Linda hade bokat biljetter samma minut som de släpptes så vi satt längst fram.

Vilken stilikon. Kronjuvelerna som hon skojade om som magsmycke. Det ger henne en tyngd. En draperad lätt Aladdin-dräkt och ovanpå det en kammad fluffig fårbolero. Och som kronan på verket en ljuvlig svart turban.
Hon är det vackraste jag sett. En blandning mellan Edith Piaff, Erykah Badu och Marion Cottilard.
En ödmjuk hippie-diva med kärlek som vapen. Strandliv och bossanova-jazz i cabarémiljö.
Så magiskt. Så sensuellt. Så sexigt. Pop. Jazz. Latino. Hon blandar.
Och när hon pratar blir jag kär på allvar. Hon pratar om män i badkar. Om nakenhet. Om musik. Om kärlek. Om resor. Hon pratar och sjunger på franska. Portugisiska. Amerikanska. Spanska. Så dansar hon. Och käppen är med.
Vilken kvinna.

Stockholm, Värmlandstips

Stockholmsweekend del II Teaterstudion Lederman

Vi skulle ju inte kunna åka till Stockholm bara sådär utan anledning, näe, om vi ska ta oss ända till den kungliga hufvudstaden måste det bjudas på något extra, och det gjorde det. Om man gick nerför en trappa i vackra Vasastan kom man till teaterstudion Lederman och det stället gjorde mig alldeles stum. Vilket dekadent, förföriskt och vackert ställe.

Tunga, röda plysch och -sammetstyger. Guldspeglar och vackra lampor.
och på den lilla scenen inne i salongen stod bluegrassbandet Lily Mountain Band (från Karlstad)
och sångerskan Lovisa var så vacker i sin röda klänning och sitt långa hårsvall
och gick man sedan genom en grön entré kom man till scenen
och där skulle vårt favoritband snart äntra scenen
och det gjorde de med bravur. 
Världens i särklass bästa band môra-Per hade en unik Stockholmsspelning, och eftersom jag och Jögga är deras största fans var vi givetvis tvungna att följa dem ända hit (vi skulle nog kunna följa dem ända till Indien om det vore så. Vi älskar dem högt och innerligt)
och det var så fint. Vi fick höra vackra skymningsland och historien bakom Brev till en vän 

och som vanligt börjar mitt hjärta brinna när de spelar
och miljön var så passande och intim och blodröd och vinet var så fint enkelt 
vi satt kvar länge efteråt och pratade om tiden och minnen och barndom och det sköra i livet
och sofforna var så mjuka och atmosfären så mystisk och jag bara väntade på att Strindberg skulle dyka  upp och bjuda på ett glas absinth
och här är jag. 
Så hängde vi med våra idoler tills klockan var 03 på morgonen.
Tack Pärra E, Pärra Z, Hans, Magnus, Lena och gästartister för en grym spelning!

Stockholm

En weekend i Stockholm del I

En klassisk badrumsspegel-bild. Kanske tyckte jag att mitt hår var extra blankt eller att läpparna var extra fint målade eller nåt…klänningen är iallafall världens bästa. Den heter Dance Floor Date Dress. Jag gör allt i den här klänningen (har den i två färger) för den är så skön, skulle nog nästan kunna springa ett maraton i den. 
Jag och Jögga rymde till vår huvudstad i helgen. Den första helgen på 2,5 år helt själva. Vi bestämde oss för att bo på ett fint och coolt hotell och lyxa.  Vi spekulerade på Grand Hotel (för dyrt), Rival (fullt), Berns (ingen frukost som ingår, konstigt tycker jag, måste man köpa till för 250 kr per person och dag), Story Hotel, det var egentligen där vi ville bo helst men det var nästan helt fullt och det är ganska känt för att vara lyhört och Jögga sover som en vildhäst som passar flocken så det blev det inget med) men tillslut fastande vi för Scandics Grand Central Hotel.
De var väldigt fint. Inredaren hade gått loss på bokstavstrenden (som snart spås vara ute enligt Trendenser men det har nog säkert Scandic redan koll på)
På rummet hade vi sällskap av Rebecka och Fiona och en line från Zepelins The rain song. Färgen på väggarna var grön-grå-turkos (petroleum?) och riktigt behaglig. Sängarna var de skönaste vi någonsin sovit i. Utanför fönstret hade vi Fashing och Oscars.
och utanför vår dörr fanns en textrad ur världens bästa låt
och i foajen fanns vackra designstolar, metallic-bord och grova skrivbordslampor i murrig lila-brun miljö. Tjusigt.

Vi hängde i stan i ösregnet. Insöp atmosfär, shoppade, inspirerades och bestämde oss tillslut för att fika på ett ställe som Jögga länge varit intresserad av, nämligen Bianchi Cykelcafé på Norrlandsgatan. Alltså cykelaffär kombinerad med italienskt café. Jögga är alltså en kille som drömmer, sover, äter, andas och lever för cyklar. Han har typ 7 (?!) stycken hemma.

Fastän vi hade bestämt oss för att bara umgås och vara ensamma med varandra kunde vi ändå inte låta bli att skicka ett sms och möta upp kusin Christina.
Christina är naprapat och visade Jögga hur han skulle stretcha 30 sekunder x15 per dag för att få bukt med sin tennisarm (ja, för när han inte cyklar spelar han tennis. Det är en 120% idrottskille som jag bor med)
och jag var bikerchic med skinnjacka och ewa i walla-scarf. (Och när jag ser de här bilderna påminns jag återigen om att jag är i desperat behov av en frisör. Förstår inte varför det ska vara så svårt att gå till en frisör? Kanske för att de tar typ 3-4 h på sig varje gång och jag har så svårt att sitta still så länge)
Men Stockholm är verkligen underbart. Vilken fantastiskt vacker, medveten, härlig och ren stad.

Stockholm

En weekend i Stockholm del I

En klassisk badrumsspegel-bild. Kanske tyckte jag att mitt hår var extra blankt eller att läpparna var extra fint målade eller nåt…klänningen är iallafall världens bästa. Den heter Dance Floor Date Dress. Jag gör allt i den här klänningen (har den i två färger) för den är så skön, skulle nog nästan kunna springa ett maraton i den. 
Jag och Jögga rymde till vår huvudstad i helgen. Den första helgen på 2,5 år helt själva. Vi bestämde oss för att bo på ett fint och coolt hotell och lyxa.  Vi spekulerade på Grand Hotel (för dyrt), Rival (fullt), Berns (ingen frukost som ingår, konstigt tycker jag, måste man köpa till för 250 kr per person och dag), Story Hotel, det var egentligen där vi ville bo helst men det var nästan helt fullt och det är ganska känt för att vara lyhört och Jögga sover som en vildhäst som passar flocken så det blev det inget med) men tillslut fastande vi för Scandics Grand Central Hotel.
De var väldigt fint. Inredaren hade gått loss på bokstavstrenden (som snart spås vara ute enligt Trendenser men det har nog säkert Scandic redan koll på)
På rummet hade vi sällskap av Rebecka och Fiona och en line från Zepelins The rain song. Färgen på väggarna var grön-grå-turkos (petroleum?) och riktigt behaglig. Sängarna var de skönaste vi någonsin sovit i. Utanför fönstret hade vi Fashing och Oscars.
och utanför vår dörr fanns en textrad ur världens bästa låt
och i foajen fanns vackra designstolar, metallic-bord och grova skrivbordslampor i murrig lila-brun miljö. Tjusigt.

Vi hängde i stan i ösregnet. Insöp atmosfär, shoppade, inspirerades och bestämde oss tillslut för att fika på ett ställe som Jögga länge varit intresserad av, nämligen Bianchi Cykelcafé på Norrlandsgatan. Alltså cykelaffär kombinerad med italienskt café. Jögga är alltså en kille som drömmer, sover, äter, andas och lever för cyklar. Han har typ 7 (?!) stycken hemma.

Fastän vi hade bestämt oss för att bara umgås och vara ensamma med varandra kunde vi ändå inte låta bli att skicka ett sms och möta upp kusin Christina.
Christina är naprapat och visade Jögga hur han skulle stretcha 30 sekunder x15 per dag för att få bukt med sin tennisarm (ja, för när han inte cyklar spelar han tennis. Det är en 120% idrottskille som jag bor med)
och jag var bikerchic med skinnjacka och ewa i walla-scarf. (Och när jag ser de här bilderna påminns jag återigen om att jag är i desperat behov av en frisör. Förstår inte varför det ska vara så svårt att gå till en frisör? Kanske för att de tar typ 3-4 h på sig varje gång och jag har så svårt att sitta still så länge)
Men Stockholm är verkligen underbart. Vilken fantastiskt vacker, medveten, härlig och ren stad.

Dop, Familj, Festligheter, Resa, Stockholm, Vänner

När mitt gudbarn Melvin döptes i Stockholm

 När mitt gudbarn Melvin döptes i Stockholm förra helgen så hade hans mamma, min kusin, hyst in oss på ett litet hotell som hade ljuvlig körsbärsblom utanför. Och min guddotter Alva är precis som mig, hon ser varje chans att få klä sitt tjocka vackra hår med blomster.
 Vi tittade på körsbärsblom
och åt en fantastisk middag på La Famiglia på Kungsholmen

Sedan var det dags för Melvins dop.
Söta fina Melvin.

 Kusinen från stan. Han som är på pricken 6 månader yngre än Viggo.
Viggo och Jögga fick stanna hemma i Värmland då Viggo legat i snuva.
 St Görans kyrkan var så fin, och Melvin fick 4 faddrar valda för sina speciella förmågor.
Jag tror att de var fördelade på kulturella, sportsliga och finansiella.
 Och farbror Holger spelade dragspel med kalle Jularbos barnbarn. Den ni.
 och jag och Alva förstås.
 Fina Christina och ljuvliga Melvin.
Sedan var det fest på Christina och Håkans takterass med kanske Stockholms finaste utsikt.
 och trevliga människor
 och snygga tjejer
vi var så många så vi fick slå oss ner på golvet, men det gick ju bra

eller på solstolarna

och Christina är verkligen världens mest okomplicerade människa. Allt går så lätt för henne. Hon är stark (maratonlöperska och gammal tävlingsskidåkare) uthållig (masserar Skanska på dagarna) driftig (driver sitt egna som naprapat) ja, det finns så mycket att säga om min fantastiska multibegåvade kusin Christina. Vi har gjort så otroligt mycket kul ihop. 
 och så har hon en pappa som är min farbror och han älskar dragspel och är bästis med Kalle Jularboos barnbarn
och när det spelas dragspelsval uppe på takterasser så måste det ju dansas

och Chrstina gav mig en bok och i den stod det att mitt uppdrag som Melvins gudmor är att ta med honom på KULTURELLA ÄVENTYR, och om det är något jag kan så är det ju just det. 

och på den där sköna dopfesten fanns det maratonlöperskor med snygga välsvarvade ben

 Vi kalaserade och drack vin ända tills månen kom upp
 och Alva tog en spännande bild på mig med Stockholms sommarnatts siluett i bakgrunden.

Det var ett underbart dop på en underbar dag!!

Dop, Familj, Festligheter, Resa, Stockholm, Vänner

När mitt gudbarn Melvin döptes i Stockholm

 När mitt gudbarn Melvin döptes i Stockholm förra helgen så hade hans mamma, min kusin, hyst in oss på ett litet hotell som hade ljuvlig körsbärsblom utanför. Och min guddotter Alva är precis som mig, hon ser varje chans att få klä sitt tjocka vackra hår med blomster.
 Vi tittade på körsbärsblom
och åt en fantastisk middag på La Famiglia på Kungsholmen

Sedan var det dags för Melvins dop.
Söta fina Melvin.

 Kusinen från stan. Han som är på pricken 6 månader yngre än Viggo.
Viggo och Jögga fick stanna hemma i Värmland då Viggo legat i snuva.
 St Görans kyrkan var så fin, och Melvin fick 4 faddrar valda för sina speciella förmågor.
Jag tror att de var fördelade på kulturella, sportsliga och finansiella.
 Och farbror Holger spelade dragspel med kalle Jularbos barnbarn. Den ni.
 och jag och Alva förstås.
 Fina Christina och ljuvliga Melvin.
Sedan var det fest på Christina och Håkans takterass med kanske Stockholms finaste utsikt.
 och trevliga människor
 och snygga tjejer
vi var så många så vi fick slå oss ner på golvet, men det gick ju bra

eller på solstolarna

och Christina är verkligen världens mest okomplicerade människa. Allt går så lätt för henne. Hon är stark (maratonlöperska och gammal tävlingsskidåkare) uthållig (masserar Skanska på dagarna) driftig (driver sitt egna som naprapat) ja, det finns så mycket att säga om min fantastiska multibegåvade kusin Christina. Vi har gjort så otroligt mycket kul ihop. 
 och så har hon en pappa som är min farbror och han älskar dragspel och är bästis med Kalle Jularboos barnbarn
och när det spelas dragspelsval uppe på takterasser så måste det ju dansas

och Chrstina gav mig en bok och i den stod det att mitt uppdrag som Melvins gudmor är att ta med honom på KULTURELLA ÄVENTYR, och om det är något jag kan så är det ju just det. 

och på den där sköna dopfesten fanns det maratonlöperskor med snygga välsvarvade ben

 Vi kalaserade och drack vin ända tills månen kom upp
 och Alva tog en spännande bild på mig med Stockholms sommarnatts siluett i bakgrunden.

Det var ett underbart dop på en underbar dag!!