Äventyr,  Resa,  Stockholm,  Vänner

Finns inget som är så poetiskt som tåg

4 december 2012 /
  
      
                          Så bestämde jag mig för att göra en liten film om vår weekend istället för att ta bilder för att utmana mig själv. Jögga tyckte den blev för allvarlig, men jag gillar den. Det kan ju inte gå fel med vackra vänner och bra musik. Den fortsätter efter första låten så sluta inte titta. Och ni får gärna berätta om första eller andra delen tilltalar dig mest.

Oj, oj. Ni vet vilken helg. Fotografiska hade öppningshelg för David Lachapelles utställning Burning Beauty. Vilken lycka. Jag hade lätt kunnat spendera en hel vecka där då utställningen fyllde hela Fotografiska.

Sen fick vi se Melody Gardot. Och Linda hade bokat biljetter samma minut som de släpptes så vi satt längst fram.

Vilken stilikon. Kronjuvelerna som hon skojade om som magsmycke. Det ger henne en tyngd. En draperad lätt Aladdin-dräkt och ovanpå det en kammad fluffig fårbolero. Och som kronan på verket en ljuvlig svart turban.
Hon är det vackraste jag sett. En blandning mellan Edith Piaff, Erykah Badu och Marion Cottilard.
En ödmjuk hippie-diva med kärlek som vapen. Strandliv och bossanova-jazz i cabarémiljö.
Så magiskt. Så sensuellt. Så sexigt. Pop. Jazz. Latino. Hon blandar.
Och när hon pratar blir jag kär på allvar. Hon pratar om män i badkar. Om nakenhet. Om musik. Om kärlek. Om resor. Hon pratar och sjunger på franska. Portugisiska. Amerikanska. Spanska. Så dansar hon. Och käppen är med.
Vilken kvinna.

You May Also Like

Pånyttförälskad

11 januari 2018

Tillbaka och 40-årig bröllopsdag

13 juni 2012

När det regnar på Bali

25 februari 2015

8 Comments