-
I Risbergs handelsträdgård
Ute blåste det, men inne bland växterna var det lugnt och skönt och vindstilla och varmt.
och Viggo har börjat gå, och det är något alldeles förfärligt ljuvligt. Det är en helt ny värld som öppnar sig, plötsligt kan vi lätt åka och handla blommor till cafét, plantera dem, hänga utomhus på ett helt annat sätt. Fort går det förstås…
…så ibland måste jag lyfta upp honom och bromsa hans framfart i tillvaron. Tur att kusin Markus hänger med oss varje dag, och tur att jag har ett jobb där jag kan ta med mig min 13 månaders bebis.
Bilderna är från iphonen och rätt kassa, men jag har lovat att blogga lite mer så då får det bli såhär.
-
Prioriteringar
Jag har 4 rätt så tunga saker i mitt liv. Jag har ett eget fotoföretag, är VD på ett familjeföretag (både företagen har högsäsong nu), jag renoverar ett hus från grunden och så bloggar jag. Så häromdagen sa min familj stopp. Nu får du ta bort någonting till förmån för oss.
Men hjälp tänkte ja, vad ska jag ta bort? Jag älskar ju mitt liv (dock inte tidsbristen). Så pratade jag med mamma om det där, så sa hon, tänk på att Viggo är liten bara en liten stund. Snart kommer han vara tonåring och inte ha tid med dig. Så är det ju. Jag har aldrig prioriterat bort Viggo, aldrig någonsin. Han är mitt guld i tillvaron. Min stjärna, min älskling, min kärlek….
Det absolut bästa som någonsin hänt mig. När han ler faller murar, lampor tänds, tillvaron ljusnar, allt smakar gott och livet har en sådan underbar mening.
Men det är inte alltid lätt att vara yrkesarbetande kvinna med många järn i elden, fröken duktig, klara av allt. Vara supersexig och stark och begåvad och i tid och talangfull och tränad och tjusig och alltid svara i telefon och på sms och samtidigt kunna leverera good stuff…ni vet ju vad jag menar, visst vet ni. Det är ju faktiskt rätt jobbigt emellanåt.
Så om det kommer färre inlägg än normalt är det för att jag har prioriterat bort er och bloggen. Men jag hoppas inte att ni slutar titta in här för jag kommer aldrig någonsin sluta blogga.
Kram på er
Bilderna är tagna med min telefon, därav kvalitén.
-
Windy day on bridge
Jag har på mig Odd Molly Lotta Lotta Long jacket (den finaste vårjackan som finns), en pashminasjal i favoritrosa, en käck barnvagn modell Chariot Cougar och på fötterna ett par skön primeboots i färg pony.
-
Ett litet rött piano
När jag var liten drömde jag om ett piano som mina pianofingrar kunde svepa över. Vi hade nämligen inget piano hemma, ingen gitarr, knappt en grammofonspelare. Jag vet inte varför. Vi hade hästar och skidor istället, och vi reste mycket.
Visst överlevde jag min pianolängtan men jag drömde så om ett stort piano för det passade så bra in i bilden jag hade av mig själv. Min bästa vän Peter hade ett piano och jag tvingade honom att spela Twin peaks introt med mig på det pianot gång på gång. Tillslut tröttnade han på mig och vägrade spela piano med mig. Sedan tog pianokarriären slut. Kanske hade jag tänkt mig ta lite pianolektioner som vuxen men det får bli när jag får lite tid över.
Så eftersom jag själv längtade så frenestiskt efter ett piano när jag var liten tänkte jag att Viggo skulle få ett innan han ens fattar vad ett piano är (i själva verket är det väl jag som vill ha ett piano). Så när han fyllde år önskade jag honom ett Kalikåpiano som farmor köpte.
Det är jättefint och har underbara toner. Och ja, det är ett riktigt piano. Man kan köpa det här.så tittar vi på världens bästa film Aristocats och lär oss hur det ska låta
Han blir bara svårare och svårare att fotografera för så fort som jag tar fram kameran kryper han fram till mig och ska leka med den. -
Ett litet rött piano
När jag var liten drömde jag om ett piano som mina pianofingrar kunde svepa över. Vi hade nämligen inget piano hemma, ingen gitarr, knappt en grammofonspelare. Jag vet inte varför. Vi hade hästar och skidor istället, och vi reste mycket.
Visst överlevde jag min pianolängtan men jag drömde så om ett stort piano för det passade så bra in i bilden jag hade av mig själv. Min bästa vän Peter hade ett piano och jag tvingade honom att spela Twin peaks introt med mig på det pianot gång på gång. Tillslut tröttnade han på mig och vägrade spela piano med mig. Sedan tog pianokarriären slut. Kanske hade jag tänkt mig ta lite pianolektioner som vuxen men det får bli när jag får lite tid över.Så eftersom jag själv längtade så frenestiskt efter ett piano när jag var liten tänkte jag att Viggo skulle få ett innan han ens fattar vad ett piano är (i själva verket är det väl jag som vill ha ett piano). Så när han fyllde år önskade jag honom ett Kalikåpiano som farmor köpte.
Det är jättefint och har underbara toner. Och ja, det är ett riktigt piano. Man kan köpa det här.så tittar vi på världens bästa film Aristocats och lär oss hur det ska låtaHan blir bara svårare och svårare att fotografera för så fort som jag tar fram kameran kryper han fram till mig och ska leka med den. -
Hipp hipp hurra Viggo 1 år idag
Tänk att han föddes för ett år sedan. Han anlände klockan 8 på morgonen den 31 mars och då hade jag haft förvärkar i tre dagar och varit inskriven på BB i 12 h.
Så här ser han ut 12 månader senare.Han har 6 stycken tänder och ögonfransar att dö för.
Han är svår att plåta för han är en liten vilde som ränner.Igår förstartade vi hans föselsedagsfirande.Vi började med att gå ut och promenera och så stötte vi på en udda man på utefiket som direkt såg att Viggo var Vädur född i tigerns år. Han sa att det tyder på vilja, energi och envishet. Jag blev ju lite nyfiken så jag googlade denna kombination när jag kom hem och hittade:”Tigerns smak för risker passar bra med Vädurens pojkaktiga mod. En Tiger/Vädur är alltid en som är trevlig att känna, rolig att vara med och lätt att tycka om. Tiger/Vädurar flödar över av planer och idéer. När de använder sina många talanger och krafter så är Tiger/Vädurar oslagbart effektiva människor.”
Sen kom mormor med en väldigt stor smörgåstårta. Den var lite större än hon tänkt sig så vi får bjuda lite mer gäster.
Eftersom vi bor väldigt trångt den här vintern så får gästerna komma i etapper och igår var det här eminenta sällskapet på besök.
Alva, Anders, mamma, Viggo, Jögga, Andreas, Anna, Johannes och jag.
Jag älskar gruppbilder.
Så var det dags att hugga i denna ljuvliga tårta.
så fick viggo smaka smörgåstårta för första gången.
Viggo och hans vackra pappa (en gång i tiden Mr Värmland, det ni)
Sen vart vi så mätta och trötta
Att vi var tvugna att lägga oss i soffan och vila lite.
Sedan var det dags för en väldigt tjusig tårta som mormor också köpt.
och att blåsa ut första ljuset.
Så sjöng alla och det tyckte Viggo var så roligt.
Och alla bilder i det här inlägget togs av min guddotter Alva 11 år.
-
Present av kusinen från stan
Viggo är ju kusinen från landet, och i postlådan låg en fin present med NK omslagspapper med avsändare: kusinen från stan.
och i paketet låg en underbar pyamas. En sådan där riktigt lyxig pjäs. Det passade så fint men den här fullmånen som strålat så de senaste dagarna.
Tack Melvin!! -
Det bästa med min verklighet
är Viggo.
