Film, Värmlandstips

Filmtips: För dig naken

Så fick jag äntligen se den här filmen som vunnit så mycket priser och tilltalat människor långt in i deras hjärtan. Sara som gjort den är en bekant till mig. En fantastisk begåvad människa som liksom strör stjärnor runt sig där hon mystiskt fladdrar fram i sina meterlånga cowgirl-ben.

För dig naken handlar om hennes gudfader. En kärlekshistoria. Den är så allvarligt berättad att jag får ont i magen och samtidigt så droppar solen liksom ner i knät och sprider sig över mina ben och in i min kropp och rör till långt där inne. Men den handlar också om respektfullt berättande. Om tre människor, för det är inte bara Lars och Junior, utan faktum är att Sara är lika närvarande trots att hon inte syns i bild.

Den handlar också om beslut, kulturkrockar, språk och längtan. Äh, den har så många nyanser att jag skulle kunna prata om den i timmar, vilket jag också hoppas att jag ska få göra.

Sedan har Lars en otrolig karisma som fyller varje bildruta. En slags starquality. Om ni sett hans konst eller lyssnat på hans sommarprat så förstår ni. Och tänk, den mannen har en gång sagt till mig att jag är hans idol. Oj, oj. Det levde jag på i flera månader. Han är så fin. Gudasänd.

Den kommer gå på SVT nu i december. Ni måste se den. Lova mig det.

Film, Värmlandstips

Filmtips: För dig naken

Så fick jag äntligen se den här filmen som vunnit så mycket priser och tilltalat människor långt in i deras hjärtan. Sara som gjort den är en bekant till mig. En fantastisk begåvad människa som liksom strör stjärnor runt sig där hon mystiskt fladdrar fram i sina meterlånga cowgirl-ben.

För dig naken handlar om hennes gudfader. En kärlekshistoria. Den är så allvarligt berättad att jag får ont i magen och samtidigt så droppar solen liksom ner i knät och sprider sig över mina ben och in i min kropp och rör till långt där inne. Men den handlar också om respektfullt berättande. Om tre människor, för det är inte bara Lars och Junior, utan faktum är att Sara är lika närvarande trots att hon inte syns i bild.

Den handlar också om beslut, kulturkrockar, språk och längtan. Äh, den har så många nyanser att jag skulle kunna prata om den i timmar, vilket jag också hoppas att jag ska få göra.

Sedan har Lars en otrolig karisma som fyller varje bildruta. En slags starquality. Om ni sett hans konst eller lyssnat på hans sommarprat så förstår ni. Och tänk, den mannen har en gång sagt till mig att jag är hans idol. Oj, oj. Det levde jag på i flera månader. Han är så fin. Gudasänd.

Den kommer gå på SVT nu i december. Ni måste se den. Lova mig det.

Fröknarna Fräs, Kärleksstigen, Konst, Torsby Camping, Torsby Camping Fröknarna Fräs, Vänner, Värmlandstips

Konst på kärleksstigen

I somras gjorde vi något riktigt spännande. Vi anordnande en konstpromenad i ett ”vilt” område i anslutning till vår restaurang Fröknarna Fräs
Det blev väldigt vackert. Anledningen till att jag inte berättat om det tidigare är för att allt blev så intensivt och jag jobbade så mycket.  Den senaste veckan har jag dock suttit och slutfört allting. 
Det ska skickas in papper, samlas kvitton, bokföras, sammanställas…ja, allting sådant som egentligen är ganska svårt tycker jag. Administrativa saker är helt enkelt inte min starka sida. Det är rätt paradoxalt för när jag väl sätter mig med så är det ju inte så farligt utan nästan lite spännande. 
Så nu när jag satt med bilderna och siffrorna blev jag så himla lycklig och stolt, för det var första gången som jag anordnade en RIKTIG konstutställning. Med bidrag, konstnärer, annonser och vernissage. Och jag gjorde det helt på mitt sätt.
Med tvärvetenskap. Mixade sammanhang. Mixade material. 
Med finkultur och fulkultur i samma rum. 
Det viktigaste jag vet. Avväpnandet av elitismen. Konsten till folket.
Sara hade broderat fint, ett av verken i korsstygn. Här är originalet. Det ”lättsamma”.
och Sara var gravid och så himla fin. Det var hon och jag som satte upp alla bilder. Hängde i träden och gick på stegar. Det tog typ tio timmar men det var underbart.
När Sara inte hänger konst i träden skriver hon världens bästa barnböcker (blandannat)
Sen var det Nettich, som jobbar med grafitti och allt möjligt. Hon är den ”moderna” av oss. 
Ser konsten som en navelsträng från sig själv. Som utvecklar. Leder ut. Förnyar. Läker. 
Terapeutiskt.
 Hennes fylliga, suggestiva och färgstarka verk fick hänga i ett mörkare, mer otillgängligt område. Med granar och rötter som klättrar nerför branta stigar och rätt ner i vattnet.
Sen var det Anki
Sköna, svala, passionerade Anki. Som behärskar allt. Som lever och målar mer och bättre än någon annan jag känner. Hennes Älva blev mycket omtalad.
Sen är det jag då, som studerar människan i naturen. Helst naket. 
Och här står vi alla, under min ”woman in nest”. 
Vi hade vernissage och det kom ett 50-tal människor
och vi blev fotograferade
och vi skrattade mycket
och det fanns en mystisk dramaturgi i promenaden med hjälp med trummor (Tack Makhosi)
Möten och samtal ägde rum.
Konsten hängde i två månader och förutom denna konstpromenad hade vi även konstperformance på scen.
Ja, det var en väldigt spännande erfarenhet. Jag är så tacksam att få ha dessa fantastiska människor runt mig.
Så här såg inledningen ut: 
Konst på Kärleksstigen
Länge har en önskan om att få smycka kärleksstigen på funnits. Ett fint område på campingen som länge varit igenvuxit och lite bortglömt och som mest med tiden använts som hundpromenad. Så genom ett samarbete med Almi kunde vi genomföra en tillfällig sommarutställning. Med devisen om att GRÄV DÄR DU STÅR kontaktade jag tre föredetta Fröknarna Fräs som på ett eller annat sätt använder konst som uttrycksmedel.

Vi träffades en regnig lördagskväll i början av juni och funderade på en gemensam nämnare som kunde binda oss fyra ihop. Vi kom fram till att det handlade om rötter, både naturella, fysiska och mentala . Vi gav projektet namnet ROTSYSTEM. Så satte vi igång att arbeta på varsitt håll. Fotograferade sedan våra verk och tryckte upp dem på UV-beständig väv.

Resultatet blev fantastiskt.

Det blev en process som lärde oss mycket, framförallt om tid, handling oh långvarig vänskap. Men också om hur man skapar rum.

Jag hoppas att promenaden på kärleksstigen kommer att ge dig någonting. Dessutom hoppas jag att detta är början på något mycket större. Vi är nog faktiskt den första campingen i hela Sverige att erbjuda en konstpromenad utomhus.

Helena Henriksson 11/7-2012

Så vilka är vi:

Anki Yafele: Den mest ”riktiga” konstnären av  oss fyra. Målar och har alltid målat men satsade ordentligt för några år sedan. Olja, akryl, tusch, akvarell hör till hennes kunskapsområden.

Anki utforskar identitet, inre och yttre landskap och resor. Porträtt och möten.Ni kommer bara att få se mer av henne. Hon har ett långt ursprung med Fröknarna Fräs. Bor och verkar i Sunne.

Nettich: Har i hela sitt liv utforskat konsten men började för några år sedan att närma sig spraymålningen (graffiti). För Nettich är konst som uttrycksform en absolut nödvändighet för överlevnad och fungerar som terapi. Hon är utbildad pedagog och bor och verkar på västkusten. Hennes ursprung som en av Fröknarna Fräs tog sin början 1994 när hon skopade glass en varm sommar. Hon lider fortfarande av handledssmärta då Fröknarna Fräs denna sommar slog glassrekord (och ni som skopat 100-tals liter glas vet vad vi menar)Hon jobbade även på Fröknarna Fräs 1998.

Sara Berg: Är en livskonstnär som inte vill kalla sig konstnär men som i hela sitt liv sysslat med konst och politik. Med ord, text, barnböcker, drama, dans och handarbete.

Hon jobbade med Fröknarna Fräs 2004.

Hennes bidrag till Rotsystem är de handarbetade verken (husvagn i korsstygn) som från början är 30 cm långa.

Sara är utbildad dramapedagog och bor och jobbar i Stockholm.

Helena H: Fotograf som driver Fröknarna Fräs (blandannat). Har gjort en lång resa i fotografins namn. Jobbar med naturen och människan som utgångspunkt. 

Stockholm, Värmlandstips

Stockholmsweekend del II Teaterstudion Lederman

Vi skulle ju inte kunna åka till Stockholm bara sådär utan anledning, näe, om vi ska ta oss ända till den kungliga hufvudstaden måste det bjudas på något extra, och det gjorde det. Om man gick nerför en trappa i vackra Vasastan kom man till teaterstudion Lederman och det stället gjorde mig alldeles stum. Vilket dekadent, förföriskt och vackert ställe.

Tunga, röda plysch och -sammetstyger. Guldspeglar och vackra lampor.
och på den lilla scenen inne i salongen stod bluegrassbandet Lily Mountain Band (från Karlstad)
och sångerskan Lovisa var så vacker i sin röda klänning och sitt långa hårsvall
och gick man sedan genom en grön entré kom man till scenen
och där skulle vårt favoritband snart äntra scenen
och det gjorde de med bravur. 
Världens i särklass bästa band môra-Per hade en unik Stockholmsspelning, och eftersom jag och Jögga är deras största fans var vi givetvis tvungna att följa dem ända hit (vi skulle nog kunna följa dem ända till Indien om det vore så. Vi älskar dem högt och innerligt)
och det var så fint. Vi fick höra vackra skymningsland och historien bakom Brev till en vän 

och som vanligt börjar mitt hjärta brinna när de spelar
och miljön var så passande och intim och blodröd och vinet var så fint enkelt 
vi satt kvar länge efteråt och pratade om tiden och minnen och barndom och det sköra i livet
och sofforna var så mjuka och atmosfären så mystisk och jag bara väntade på att Strindberg skulle dyka  upp och bjuda på ett glas absinth
och här är jag. 
Så hängde vi med våra idoler tills klockan var 03 på morgonen.
Tack Pärra E, Pärra Z, Hans, Magnus, Lena och gästartister för en grym spelning!

Top Cats, Torsby Camping, Vänner, Värmlandstips

Om stil, tillhörighet och identitet när man är typ 15

Ni vet, Torsbys stolthet Top Cats är ju i final i Melodifestivalen. Jag har ju känt Jon sedan han var liten. Alltid världens mest sympatiska människa. Och Fredrik förstås.

Ni måste se det här inlägget som måste vara typ 10 år gammalt. Det här är spännande, för det är kärnan. Själva kärnan i hela deras show. Där det började. Gympasalen i Frykenskolan. Och nu är de i final i Globen med mångmiljonpublik. Rätt tufft måste jag säga. Frågan är om de har blivit för stora för Fröknarna Fräs. Det hoppas jag (inte).

Top Cats, Torsby Camping, Vänner, Värmlandstips

Om stil, tillhörighet och identitet när man är typ 15

Ni vet, Torsbys stolthet Top Cats är ju i final i Melodifestivalen. Jag har ju känt Jon sedan han var liten. Alltid världens mest sympatiska människa. Och Fredrik förstås.

Ni måste se det här inlägget som måste vara typ 10 år gammalt. Det här är spännande, för det är kärnan. Själva kärnan i hela deras show. Där det började. Gympasalen i Frykenskolan. Och nu är de i final i Globen med mångmiljonpublik. Rätt tufft måste jag säga. Frågan är om de har blivit för stora för Fröknarna Fräs. Det hoppas jag (inte).

Top Cats, Torsby Camping Fröknarna Fräs, Vänner, Värmlandstips

Nu ringer ni och röstar

Mina kompisar, Top Cats, fantastiska Jon och Fredrik med crew tävlar i Melodifestivalen på lördag. 
3,3 miljoner tittare hade programmet i lördags. Jag hoppas de har is i magen. De är helt grymma. Jag har känt dem sedan de var riktigt små. Så snälla rara, ta upp telefonen och ring och rösta på dem på lördag så sätter vi Värmland och Torsby och rockabillyn på kartan. På riktigt. 
Dessa killar är söta som socker och har hjärtan som marschmallows. Jon har dessutom en utstrålning som slår det mesta. Tänk att dessa starquality grabbar spelar på vår restaurang Fröknarna Fräs varje år. Tänk, jag är riktigt stolt.
Mode, Porträtt, Stil, Värmlandstips

Anki

Tog de här bilderna för några år sedan till makeupartisters portfolio (Pamela Anderssons Mariart utbildning i Arvika). Men Anki som satt modell fick dem aldrig, men nu ska hon få dem. Jag har suttit och hållit i dem som en annan Gollum som ”my precious…” men nu, nu, ska ska alla modeller och andra som velat ha bilder få dem.  Jag håller nämligen på att rensa hela hårddisken. Jag rensar hela mitt liv. Lämnar tillbaka, lämnar bort, säljer, fullföljer…åh det är så skönt. Som en själslig rensning. Som en nystart.

Men åh vilka tjusiga bilder. Vad jag kan. Borde kanske syssla med ”beautyshoot” lite oftare….
fast jag föredrar alltid människors skavanker. Ärlighet, öppenhet, reality….det är och kommer alltid vara min grej. Hellre erfarna rynkor än babyhud om ni fattar. Fast Anki hade redan babyhud så det behövdes ingen airbrush på henne. Maken till mer natural beauty får man leta efter.
Bilderna är plåtade i Arvikas fordonsmuseum. Ett underbart ställe.

Tjolahopp.

Inredning, Mode, Stil, Värmlandstips

Vem har sagt att husvagnar måste vara tråkiga?

Vem har sagt att husvagnar måste vara plastiga och tråkiga? När jag ser de här bilderna känner jag det som att jag ser något jag aldrig sett förrut. Det är så himla häftigt. Nytt, liksom gypsy-style i bluegrass-anda.

Bilderna är hämtade och tillhör klädmärket Magnolia Pearl. (Hemsidan definitivt värd ett besök)
Det är en kvinna vid namn Robin Brown som syr klänningar av gamla antika tyger. Det är så fint.
Faktum är att Ulvsbygården i Sunne har hela deras klädsortiment. 
Check out babies!!

Minnen Vänner, Musik, Musik Nostalgi, Värmlandstips

Värmland har en musikskatt

môra-Per.
Jag känner KÄRLEK!
De har en ny skiva som har fått helt grymma recensioner överallt.
Vi åkte på deras smygreleasekonsert på Café August i Karlstad förra helgen (de spelade på Fröknarna Fräs i somras också)
Det är två fantastiska bröder, Pärra och Hans som skriver texter och komponerar melodier som får hjärtat att liksom gå sönder och samtidigt läkas ihop, och det är så vackert så jag storknar.

och det är spelglädje och värme och fantastiska musiker
Har ni av någon outgrundlig anledning missat Värmlands bästa så har ni chansen att se dem på hemmaplan i Arvika i helgen. Eller lyssna på dem på Spotify eller gå in på deras myspace eller köp deras skivor eller vad som helst men låt dem inte gå förbi obemärkt.
För mig fyller de ett tomrum och skapar näringsrik jord till hela vackra Värmland.
Tack ni underbara.