Astoria, New York, Odling, Queens, Trädgård, Vänner

Urban gardening

Om jag någongång i mitt liv skulle bo i en stor stad så skulle det vara New York. I sådanafall skulle jag ha en bakgård som liknar denna. Prunkande. Kollektiv. Doftande.
Mina kära magiska vän Steffan som jag lärde känna för länge sedan (då han bodde på Finnskogen) bor numera återigen i New York och gör tillvaron magisk där istället. I norra Värmland lärde han sig mycket om kooperativ och föreningsliv och tog med sig delar av det till NY.
Så skapade han en odlingsoas på en bakgård på en av sina fastigheter, så de omkringboende får hyra odlingslådor och odla sina egna blommor och grönsaker. Det är så fint. Så går Steffan runt i skjorta och kavaj och doftar på tagetes och kvisttomater.
 Precis vad staden behöver.
 När man kommer till en grön oas mitt i en stor pulserande stad är det som att man får en kick. En energiboozt. Det är så behövligt. Man kan andas. Hjärtat blir lyckligt
 Ska ni till NY och letar boende kan man hyra fastigheten framför den här trädgården. Steffan är inte bara världens bästa människa utan även en grym hyresvärd, och han fullt av fina objekt att hyra ut, rätt stora lägenheter också om man är några stycken.
Nu längtar jag tillbaka lite till NY. Nästa gång jag åker dit ska jag ta med min familj också, och någon gång hoppas jag att kunna stanna lite längre (typ ett år eller så)
Branäs, Natur, Vänner, Värmlandstips

Bada badtunna med utsikt över vacker dal

 Har ni varit i Branäs någongång? Jag har kära vänner där som bjöd upp till en höstlig mitt-i-veckan-weekend med badtunnebad, ölprovning och sällskapsspel.
Klarälven är verkligen vacker i höstskrud.
Förutom att laga mat (50% av sällskapet var kockar), titta på hus till försäljning, testa ölsorter (hemligt, spännande projekt) och titta på utsikter så umgicks vi bara. Enkelt. Perfekt. Skidorter off-season är verkligen underskattade.
Mat, Natur, Rattsjöberg, Vänner

Plocka äpplen

Jag gjorde en liten film när vi plockade äpplen i mina föräldrars trädgård. Det handlar om att ta hand om de små detaljerna i livet, och det som i vardagen kan ses som petitesser, men i slutändan är det de som räknas. Musiken är Melody Gardot. Om ni undrar varför det är min kusin på alla dessa bilder så är det för att vi jobbar ihop och därför blir det han som oftast blir min modell.

De här träden planterades samma år som jag var född. De borde kanske ha beskurits, men de har fått växa lite som de vill, och nu är de stora och fylliga och bär massor av frukt.
Mat, Natur, Rattsjöberg, Vänner

Plocka äpplen

Jag gjorde en liten film när vi plockade äpplen i mina föräldrars trädgård. Det handlar om att ta hand om de små detaljerna i livet, och det som i vardagen kan ses som petitesser, men i slutändan är det de som räknas. Musiken är Melody Gardot. Om ni undrar varför det är min kusin på alla dessa bilder så är det för att vi jobbar ihop och därför blir det han som oftast blir min modell.

De här träden planterades samma år som jag var född. De borde kanske ha beskurits, men de har fått växa lite som de vill, och nu är de stora och fylliga och bär massor av frukt.
Jag och mitt hår, New York, Resa, Vänner

Natura Spa i Astoria gör underverk

En av mina allra bästa vänner, mannen till höger, lever ihop med den här förtjusande kvinnan i vitt. På mornarna skjutsar han henne till hennes jobb i hennes bil eller så vinkar han av henne hemifrån. De är så fina.

 Lillian som hon heter driver ett framgångsrikt spa i Astoria, Queens i New York, och det har hon skapat alldeles själv från scratch på mindre än 8 år. Idag är det en arbetsplats för ca 25 personer. Sannerligen en kvinna att beundra.

I fönstren blommar stora, vackra, prunkande orkideer och alla hennes kunder undrar hur de kan blomma hela tiden (jag vet hemligheten, hon byter ut dem varannan månad)

När man kliver in genom glasdörrarna med handtag av trä möts man av ett stort ljus, leende människor , färgstark konst och en doft av mild sandelträd. Det hela är mycket exklusivt. Inredningen är zen. Mild, Sparsmakad. Exklusiv. Naturlig. Hon har vunnit flera utmärkelser och är omskriven av flera magasin.
Därinne kan man göra det mesta som hör till skönhet.

Jag nöjde mig dock med att få manikyr och få håret klippt, tonat och fönat. Ser ni vilket jobb de utförde, helt utan några tillsatser. Bara med en hårfön och en rullborste. Otroligt.

 Jag kände mig mycket vacker när jag klev ut. Jetlagen från resan var som bortrest, jag hade ju nyss kommit till NY, världens bästa stad för fritänkare som mig.
Natura Spa ligger på 31-78 Steinway street i Astoria. Bege er dit om ni hade tänkt få exklusiva behandlingar för mindre peng. Bästa New York-tipset.

Jag och mitt hår, New York, Resa, Vänner

Natura Spa i Astoria gör underverk

En av mina allra bästa vänner, mannen till höger, lever ihop med den här förtjusande kvinnan i vitt. På mornarna skjutsar han henne till hennes jobb i hennes bil eller så vinkar han av henne hemifrån. De är så fina.

 Lillian som hon heter driver ett framgångsrikt spa i Astoria, Queens i New York, och det har hon skapat alldeles själv från scratch på mindre än 8 år. Idag är det en arbetsplats för ca 25 personer. Sannerligen en kvinna att beundra.

I fönstren blommar stora, vackra, prunkande orkideer och alla hennes kunder undrar hur de kan blomma hela tiden (jag vet hemligheten, hon byter ut dem varannan månad)

När man kliver in genom glasdörrarna med handtag av trä möts man av ett stort ljus, leende människor , färgstark konst och en doft av mild sandelträd. Det hela är mycket exklusivt. Inredningen är zen. Mild, Sparsmakad. Exklusiv. Naturlig. Hon har vunnit flera utmärkelser och är omskriven av flera magasin.
Därinne kan man göra det mesta som hör till skönhet.

Jag nöjde mig dock med att få manikyr och få håret klippt, tonat och fönat. Ser ni vilket jobb de utförde, helt utan några tillsatser. Bara med en hårfön och en rullborste. Otroligt.

 Jag kände mig mycket vacker när jag klev ut. Jetlagen från resan var som bortrest, jag hade ju nyss kommit till NY, världens bästa stad för fritänkare som mig.
Natura Spa ligger på 31-78 Steinway street i Astoria. Bege er dit om ni hade tänkt få exklusiva behandlingar för mindre peng. Bästa New York-tipset.

Vänner, Vår

Valborg 2013

Igår gick vi ut och lyssnade på vårtalare (inte samma klass som mitt förra året dock)
och det tändes en stor eld
Vi var ute med fina vänner, sådana som man ser alldeles för sällan, men när man ses så bubblar orden och det finns ingen hejd på allt man måste snacka om
och solen var ett eldklot och stark, sådär som det kan bli då ena himlen är full av regn
 och Viggo hade den finaste anoraken på sig. Tänk, jag älskar verkligen miniatures anoraks.  Synd att de inte gör några för vuxna.
 Ja, en ypperligt fin valborgsmässokväll.
Äventyr, bohem, Film, Resa, Stockholm, Vänner

Finns inget som är så poetiskt som tåg

  
      
                          Så bestämde jag mig för att göra en liten film om vår weekend istället för att ta bilder för att utmana mig själv. Jögga tyckte den blev för allvarlig, men jag gillar den. Det kan ju inte gå fel med vackra vänner och bra musik. Den fortsätter efter första låten så sluta inte titta. Och ni får gärna berätta om första eller andra delen tilltalar dig mest.

Oj, oj. Ni vet vilken helg. Fotografiska hade öppningshelg för David Lachapelles utställning Burning Beauty. Vilken lycka. Jag hade lätt kunnat spendera en hel vecka där då utställningen fyllde hela Fotografiska.

Sen fick vi se Melody Gardot. Och Linda hade bokat biljetter samma minut som de släpptes så vi satt längst fram.

Vilken stilikon. Kronjuvelerna som hon skojade om som magsmycke. Det ger henne en tyngd. En draperad lätt Aladdin-dräkt och ovanpå det en kammad fluffig fårbolero. Och som kronan på verket en ljuvlig svart turban.
Hon är det vackraste jag sett. En blandning mellan Edith Piaff, Erykah Badu och Marion Cottilard.
En ödmjuk hippie-diva med kärlek som vapen. Strandliv och bossanova-jazz i cabarémiljö.
Så magiskt. Så sensuellt. Så sexigt. Pop. Jazz. Latino. Hon blandar.
Och när hon pratar blir jag kär på allvar. Hon pratar om män i badkar. Om nakenhet. Om musik. Om kärlek. Om resor. Hon pratar och sjunger på franska. Portugisiska. Amerikanska. Spanska. Så dansar hon. Och käppen är med.
Vilken kvinna.

Fröknarna Fräs, Kärleksstigen, Konst, Torsby Camping, Torsby Camping Fröknarna Fräs, Vänner, Värmlandstips

Konst på kärleksstigen

I somras gjorde vi något riktigt spännande. Vi anordnande en konstpromenad i ett ”vilt” område i anslutning till vår restaurang Fröknarna Fräs
Det blev väldigt vackert. Anledningen till att jag inte berättat om det tidigare är för att allt blev så intensivt och jag jobbade så mycket.  Den senaste veckan har jag dock suttit och slutfört allting. 
Det ska skickas in papper, samlas kvitton, bokföras, sammanställas…ja, allting sådant som egentligen är ganska svårt tycker jag. Administrativa saker är helt enkelt inte min starka sida. Det är rätt paradoxalt för när jag väl sätter mig med så är det ju inte så farligt utan nästan lite spännande. 
Så nu när jag satt med bilderna och siffrorna blev jag så himla lycklig och stolt, för det var första gången som jag anordnade en RIKTIG konstutställning. Med bidrag, konstnärer, annonser och vernissage. Och jag gjorde det helt på mitt sätt.
Med tvärvetenskap. Mixade sammanhang. Mixade material. 
Med finkultur och fulkultur i samma rum. 
Det viktigaste jag vet. Avväpnandet av elitismen. Konsten till folket.
Sara hade broderat fint, ett av verken i korsstygn. Här är originalet. Det ”lättsamma”.
och Sara var gravid och så himla fin. Det var hon och jag som satte upp alla bilder. Hängde i träden och gick på stegar. Det tog typ tio timmar men det var underbart.
När Sara inte hänger konst i träden skriver hon världens bästa barnböcker (blandannat)
Sen var det Nettich, som jobbar med grafitti och allt möjligt. Hon är den ”moderna” av oss. 
Ser konsten som en navelsträng från sig själv. Som utvecklar. Leder ut. Förnyar. Läker. 
Terapeutiskt.
 Hennes fylliga, suggestiva och färgstarka verk fick hänga i ett mörkare, mer otillgängligt område. Med granar och rötter som klättrar nerför branta stigar och rätt ner i vattnet.
Sen var det Anki
Sköna, svala, passionerade Anki. Som behärskar allt. Som lever och målar mer och bättre än någon annan jag känner. Hennes Älva blev mycket omtalad.
Sen är det jag då, som studerar människan i naturen. Helst naket. 
Och här står vi alla, under min ”woman in nest”. 
Vi hade vernissage och det kom ett 50-tal människor
och vi blev fotograferade
och vi skrattade mycket
och det fanns en mystisk dramaturgi i promenaden med hjälp med trummor (Tack Makhosi)
Möten och samtal ägde rum.
Konsten hängde i två månader och förutom denna konstpromenad hade vi även konstperformance på scen.
Ja, det var en väldigt spännande erfarenhet. Jag är så tacksam att få ha dessa fantastiska människor runt mig.
Så här såg inledningen ut: 
Konst på Kärleksstigen
Länge har en önskan om att få smycka kärleksstigen på funnits. Ett fint område på campingen som länge varit igenvuxit och lite bortglömt och som mest med tiden använts som hundpromenad. Så genom ett samarbete med Almi kunde vi genomföra en tillfällig sommarutställning. Med devisen om att GRÄV DÄR DU STÅR kontaktade jag tre föredetta Fröknarna Fräs som på ett eller annat sätt använder konst som uttrycksmedel.

Vi träffades en regnig lördagskväll i början av juni och funderade på en gemensam nämnare som kunde binda oss fyra ihop. Vi kom fram till att det handlade om rötter, både naturella, fysiska och mentala . Vi gav projektet namnet ROTSYSTEM. Så satte vi igång att arbeta på varsitt håll. Fotograferade sedan våra verk och tryckte upp dem på UV-beständig väv.

Resultatet blev fantastiskt.

Det blev en process som lärde oss mycket, framförallt om tid, handling oh långvarig vänskap. Men också om hur man skapar rum.

Jag hoppas att promenaden på kärleksstigen kommer att ge dig någonting. Dessutom hoppas jag att detta är början på något mycket större. Vi är nog faktiskt den första campingen i hela Sverige att erbjuda en konstpromenad utomhus.

Helena Henriksson 11/7-2012

Så vilka är vi:

Anki Yafele: Den mest ”riktiga” konstnären av  oss fyra. Målar och har alltid målat men satsade ordentligt för några år sedan. Olja, akryl, tusch, akvarell hör till hennes kunskapsområden.

Anki utforskar identitet, inre och yttre landskap och resor. Porträtt och möten.Ni kommer bara att få se mer av henne. Hon har ett långt ursprung med Fröknarna Fräs. Bor och verkar i Sunne.

Nettich: Har i hela sitt liv utforskat konsten men började för några år sedan att närma sig spraymålningen (graffiti). För Nettich är konst som uttrycksform en absolut nödvändighet för överlevnad och fungerar som terapi. Hon är utbildad pedagog och bor och verkar på västkusten. Hennes ursprung som en av Fröknarna Fräs tog sin början 1994 när hon skopade glass en varm sommar. Hon lider fortfarande av handledssmärta då Fröknarna Fräs denna sommar slog glassrekord (och ni som skopat 100-tals liter glas vet vad vi menar)Hon jobbade även på Fröknarna Fräs 1998.

Sara Berg: Är en livskonstnär som inte vill kalla sig konstnär men som i hela sitt liv sysslat med konst och politik. Med ord, text, barnböcker, drama, dans och handarbete.

Hon jobbade med Fröknarna Fräs 2004.

Hennes bidrag till Rotsystem är de handarbetade verken (husvagn i korsstygn) som från början är 30 cm långa.

Sara är utbildad dramapedagog och bor och jobbar i Stockholm.

Helena H: Fotograf som driver Fröknarna Fräs (blandannat). Har gjort en lång resa i fotografins namn. Jobbar med naturen och människan som utgångspunkt. 

Festligheter, Vänner

Break on through, to the other side

I hela mitt liv har jag drömt om att få vara en hippie. En flärdfull sådan. Leva i en tid när det var okej att protestera på boulevarden, leva i symbios med naturen, läsa posei på gatorna, få älska många samtidigt universellt, bo i kolletiv…gå i långa klänningar.
Ja, jag tror verkligen att jag missade något alldeles speciellt där i skarven mellan 60 och 70-talet.
Kanske överromantiserar jag, men jag tror ändå det var något som höll på att hända i världen de där åren.
och nu föll det sig så att min bästa kompis med room-mates hade hippiefest, eller tema TILLSAMMANS
och det var så himla häftigt
kanske den roligaste festen jag varit på i hela mitt liv
alla mina älsklingar var där
och alla var så fasligt snygga
sådär magiskt snygga
såsom jag önskar att alla såg ut jämt

och värdinnan i sitt finaste svall

och kusin Markus
som liksom är så självskriven i den här tiden
och Clara, den vackraste kvinnan jag vet ( i äkta silkesklänning från -69)
och alla stod andäktigt och lyssnade på politiska tal och vacker singer-songwriter progg

och det var sånger och poesi och uppträdande

och slagord och flower-power och kärlek

och mycket tyger och stora glasögon

och teater och show

och väldigt mycket skratt

Jag spenderade den mesta tiden med att sitta i hallen och prata om universum med mina bästisar

Faktum var att den här 18 timmars festen i den här ljuvliga 70-tals världen var så rolig så veckan efter fick jag typ värsta depressionen, ni vet, när man haft så kul så när man landar är hallgolvet så himla hårt, stenhårt…
Det är ju så. Så då fick reda bot med en annan resa.