-
Sanna
Hon kom till mig en vintrig marsdag. Vi möttes på ett café, hon sa: här är jag. Det var jag som sökte jobb hos dig. Jag sa: jag ser det. Jag ser dig. Du är magi. Du passar perfekt in i vårt team. Sen dess är hon min. Min lilla syster. Och jag ser allting i henne.
Hennes längtan. Hennes passioner. Hennes sökan. Hon är så modig. Ett stycke rå styrka. En människa. En varelse av riktig kött och blod. Hon älskar människor mer än mig. Hon tar tag i dem och låter dem få veta att de är de enda. Så förälskar sig alla i henne. Män, kvinnor, barn, hundar.
Hon vill bara ha en. Men så ger man så mycket till alla så det inte finns något kvar till den allra närmaste för man gett bort allting till de andra, och det där vet jag allt om.
Sen sitter man där på en efterfest i skogen och tittar på soluppgången i ett hus där det borde putsas fönster. Världen kommer aldrig bli vackrare än just då, klockan 04 en söndagsmorgon i juli.
Och vi dricker seco och cava och pratar om livet och affärer och jobbet och kärleken och mäktigheten att ha världen under sig. Som en sjö under sin fötter.
och solen går upp och klockar tickar och snart bryts förtrollningen och verkligheten måste starta igen
Men först dansar vi lite. Vi dansar till…gud vad dansar vi till, jag minns inte ens. Men om Sanna bestämde soundtracket för natten så var det nog något från 80-talet.
och vi fnittrar och somnar och vaknar till en helt annan dag då solen klättrat över ängarna och bergen och vi ska slå sommarens första rekord i antalet sålda tallrikar på vår gemensamma arbetsplats. -
Det perfekta köket
Det har varit tyst på bloggen ett tag om husrenoveringar. Efter att vi var färdiga med fantastiska Rattsjöbergsakademien inomhus var det som luften gick ur mig. Livet fortsatte, gick sin gilla gång. Nyhetens behag la sig. Vi köpte ett hus till och renoverade ett kök till..ett stadskök….mer om det i ett annat inlägg. Nu får det handla om det fantastiska lantköket i Rattsjöberg. Matlagningsdelen. Inspirerat av franska rejäla lantkök. Just på den här bilden lite stökigt, så som livet är ibland.
Varje gång jag kliver in i vårt kök känner jag mig alldeles varm. Det blev så perfekt. Varje liten detalj. Timmerstockar som blev över som fick användas som fönsterkarmar. Som en flört med de milsvida skogarna utanför. Fönstren som är så djupa så man kan sitta i dem (när tv-killen kom och skulle borra hål i väggen var väggarna så tjocka så han fick specialtillverka en borr. Bara Nyskoga kyrkas väggar har varit lika tjocka)
Glasdörrarna mot sydväst som leder rätt ut till köksträdgården och terassen. Sedan det gamla taket med kopparspikar som blästrades fram och som skiftar i träets alla olika nyanser beroende på vilket ljus rummet badar i. Lådhandtagen spraymålade jag vita för att de inte skulle ta så mycket uppmärksamhet.
Sedan den massiva köksön med tjock ekskiva från IKEA och vattenho för grönsakssköljning. Kortsidorna är täckta av skiffer från Glava. Har haft så svårt att hitta den perfekta bilden mellan glasdörrarna och fönstret. Tillslut hängde jag upp en signerad konstaffish från First Aid Kits konsert, det är en isbjörn som hoppar på ett isflak (terapeuten sa till mig att jag hoppar mellan isflak, så det blev näsan som ett självporträtt) men jag tror att en annan sak ska upp. Ett foto. Ett speciellt ett.
Lamporna är från IKEA, men jag bytte sladd på dem. Det blev tygsladdar, gör så stor skillnad. Vitrinskåpet med en hemmagjord list. Helt inspirerad av Pippi Långstrumps kök. Huset är väldigt barnvänligt. Jag har fattat det. Alla barn älskar vårt hus. Fönstren är så låga att barnen tror att det är gjort för dem, de kan titta ut överallt. Sedan har ju även Viggo sitt eget kök. Första gången han lekte med det tyckte han att det var lite dåligt att det inte kom vatten ur kranen. Men jag sa att han fick låtsas, det gick han med på.
Det bästa av allt. Spisen. Induktion. Men även vedspis där man kan baka pizza, bröd eller bara värma. Köket värms upp på ett litet kick av den effektiva vedspisen. På golvet framför kakel från Marrakech design.Nästa gång visar jag matavdelningen.
-
En skir vår
Wood-Anemone, vilket vackert engelskt namn denna vårtecken-blomma har.
För att inte tala om Lily of the valley. Liljekonvaljen som sakta spirar upp. Tror jag iallfall att det är.Det är den första våren vid vårt hus. Vi rensar, tittar, undersöker. Många blommor och buskar försvann vid renoveringen men många bestod.
Som krokusarna som tog fart och som Viggo gärna står och beundrar.
Det var en tuff vecka för mig. Av olika anledningar.
Men det finns inget som trädgårdsarbete. Naturen helar. Örter, frön, blommor, växter, träd, buskar är terapi i sin renaste form.
och djuren som passerar förstås. Älgarna, rådjuren, fåglarna, årets första södergök.
och blommorna vi plockar in och placerar på blickställen.
Vi har planterat hallon, krusbär och svartvinbärs-buskar. En hel rad. Rosor, hortensia och syrén. Vill ha tillbaka en trädgård som en gång fanns, eller den som kommer att finnas. Som om den alltid funnits.
När jag planterar dessa typ av växter och buskar och träd är tid så oväsentligt. Eller högst väsentlig. De kommer att ge frukt om några år, kanske de kommer föda Viggo som gammal gubbe, eller hans barn? Det är sådant jag går igång på.
Odla och plantera är grejen alltså.
-
Fantastiska skördetider
Hos min mamma och pappa finns en massa fina fruktträd, däribland ett underbart päronträd som ger de mest delikata små päron
Jag bestämde mig för att göra en paj
Fint mjöl mald av en bonde som jag fotograferat
Päron går väldigt bra ihop med Grand Marnier (apelsinlikör, blev mest den för att den stod närmast) men jag hade även i riven mandelmassa och ägg och mjölk och det blev väldigt fint äktenskap
Behöver inte ens serveras med vaniljsås (men grädde hade nog varit fint) för den är redan så söt och fin. -
How to make pasta
Först behöver ni durumvete, ägg, lite salt och fin olivolja
sen lite finess med att baka ihop det
sedan en enkel (eller komplicerad) pastamaskin
och gärna en snygg italienare som lagar det, men det går precis lika bra med en svensk kusin (som min Markus)
en viss känsla förstås
så behöver ni ett kök och gärna ett gäng med åskådare och glada vänner
ett mått (i det här fallet lånade vi Viggos leksaksplastglas från Ikea)
om ni ska laga panzerotti som vi gjorde behöver ni nån fyllning. Vi improviserade och använde cheddarost, ricotta och färsk sparris
Voila. Mums. Vilken otrolig njutning.You May Also Like
Sjung om studentens lyckliga dagar…
En kväll i juni
En fantastisk dag i sidesaddle
-
Mitt kök -Diningarea
Åh, vårt kök alltså, ni skulle bara se. Det är en dröm att jobba i, en fantasi att hänga i och ett magiskt universum att befinna sig i. Tänkte visa er ’dining-arean’ idag.
Med sydöst-läge och en vidunderlig utsikt ut mot en sjö. Hade först tänkt att ha ett lyxigare möblemang men den gamla blå köksmöblemanget som stod i huset från början åkte tillbaka in och den passar faktiskt
Och Un Bisou de Mme Pitou-tapeter och blommigt så det står härliga till
och en kakelugn och ursprungstimmervägg målat i vaniljgult
och i taket tronar min Josef Frank-lampa som har en alldeles speciell historia som jag tänker berätta när ni kommer hem till oss.Så, detta var det turkosa rummet. -
Midsommar signerat Alva
Jag tog ledigt från mitt jobb på midsommarafton och det har aldrig någonsin hänt tidigare. Alltså, jag har inte firat en privat midsommar i hela mitt liv (förutom när Viggo var tre månader och jag var ”mammaledig”) Men hursomhelst lämnade jag min jobbskuta på aftonen och for hem och hade midsommarfirande i vårt alldeles nyrenoverade färdiga hus.
Det var alldeles otroligt fint. Jag hann inte ta några bilder för jag lagade mat men jag hittade dessa bilder i min kamera efteråt, plåtade av min egen guddotter Alva. Alltså shit var duktig hon är. Vilken blick, och hon är bara 12 år gammal.
och Viggo hade lånat mitt läppstift utan att jag märkt det, han ville också gärna vara midsommarfin.
och Jögga, vilken kille
och lamm och korv och kyckling och karré och zucchini och lax. Vilken fiesta!
och en fin gravid mage (min systers)
och ljuvliga släktingar på en fin-fin veranda (så magisk)
Och Alvas egna självporträtt.Tack för vackra bilder Alva. -
Trädgård, rosor och önskningar
Åhå vad jag har stressat hårt de senaste dagarna. Det är inte bra för något, men nu börjar den där tiden för mig då det händer så otroligt mycket.Igår träffade jag ett brudpar som gifter sig i sommar och jag tyckte väldigt mycket om dem. Vi pratade om The Secret, om makten av att önska, att visualisera och kraften som kommer med det man uttalar.Det blir bara mer och mer tydligt för mig, att om man vill ha något så måste man önska det. Högt och tydligt. Med bilder, ljud och text. Och ibland med höga rop och fysisk styrka. Då slår det in.Så, nu önskar jag mig en trädgård fylld av prunkande rosor. Gammaldagsa rosor. Med namn som Mme Plantier, Mme Boll och Awakening.
Nu finns det en hel del 100-åriga rosenbuskar i vår trädgård som jag hoppas har klarat sig, trots att vi grävt avloppsrör, jordvärmeslingor och kört hårt med traktorer och maskiner.Men jag måste plantera några fler. Har ni några rosenfavoriter? Zonen är 5, kanske 4. Det får gärna dofta och grönska och sprudla av färg.Och förresten, jag har fått mycket kritik för det nya utseendet på min blogg. Ingen hittar och ingen fattar. Vad tycker ni? Vill ni att jag ska återgå till klassiska mallen?Tack mina vänner!
