Det här är mannen som säger att middagen inte är till fulländning förrän disken är diskad. Vi spenderade hela helgen tillsammans. 4 dagar i sträck utan att vara ifrån varandra mer än 15 minuter vid ett endaste tillfälle. Det har nog inte hänt på sisådär 4 år. Jag blir bara mer och mer förälskad i honom. Ingen kan se mig som han. I fredags åt han middag med oss fyra damer av varierande storlek och ålder. Åsa, vår allas älsklings-Åsa var med oss, och det har nog inte hänt på sisådär 4 månader, iallafall inte sedan hon blev sin egen, så det var den bästa träffen och den bästa helgen…

Sakta men säkert börjar baren verkligen ta form. Strandcafét/restaurangen kommer att bli en av de vackraste i värmland. Stenarna är handplockade och hämtade från ett stenbrott utanför Arvika och varsamt ditsatta av vår snickare. Mycket jobb återstår, det är där jag måste tillbringa mest tid nu.

Min kreativa fotohjärnsida har tagit semester och vilar sig fram till lördag då kreativiteten ska explodera igen. Så länge kan vi svalka våra fötter i den här bilden från förra hösten.

Solen skiner och den här veckan har jag en praktikant som är 14 år. Han går i 8:an. Han praktiserar alltså på Torsby Camping och hos Fotograf Helena H. Det är ganska roligt att ha en praktikant men samtidigt jobbigt. Man får tyvärr inte använda praktikanter som slavar men samtidigt ska de lära sig något. En snäv linje. I måndags fick han måla vita lister hela dagen. I tisdags sved det i min ”åka skidor-tarm”. Sagt och gjort. Praktikanten fick följa med mig och min kompis Marina en hel dag och åka alpin-skidor. Så fick han måla listor på kvällen istället. Han kom inte hem förrän 21 på kvällen. Jag…

Mitt i något viktigt ringer campingtelefonen. jag svarar: -Torsby Camping, det var Helena. -Ja, hej Magdalena, jag heter Anneli och ringer från Phonera.” (Om de ska vara så personliga med en får de väl åtminstone hålla reda på vad man heter. ) -Jag vill inte ha nåt med phonera att göra, svarar jag. -Jasså, vadå? säger hon. Jag svarar: -Vi har blivit lurade och det tog oss 2 år att bli av med avtalet. Phonera ger oss kväljningar. Dra så långt ni kan. Byt helst jobb. Nu har jag inte tid längre. Hej då! Hon sitter på andra sidan luren och försöker. Jag tänker, att vara telefonförsäljare måste vara det…

Vitsands kyrka en natt i somras utan stativ. Jag har vid ett flertal tillfällen stött på min församlings (Vitsands) nya präst. Jag har hört mycket om honom genom ortens människor och alla verkar älskar denna eminenta man. Det är inget lätt uppdrag att besjäla en glesbygdskyrka och få det alltmer nedåtgående talet på besökare att gå åt motsatt riktning. Men han kommer nog att lyckas. Prästen som fanns innan hette Leif och verkade där i många år… Vitsands kyrka är viktig för mig. Den ligger och ler uppe på en höjd brevid sjön Brocken och ståtar med vita väggar vid vägkanten. Åker man förbi är det omöjligt att inte beundra…

Kvällsutsikten från cafét. Nu går tiden fort. Bara 5 veckor kvar tills vi öppnar för säsongen på restaurangen och jag som inte ens har hunnit haft semester. Idag träffade jag Sara och Sofia ur min (waow min alldeles egna) tålmodiga och lojala personal och de följde med mig ut och tittade på nybygget på campingen (vår ombyggda restaurang). Solen sken starkt, ett par barn kom skejtande på varsin snowboard, Sofias dotter Agnes lekte i lekparken på campingen och jag kom på mig själv: jäklars, nu drar det igång. Nu är sommaren redan här. Det är nu snart jag säger upp bekantskapen med mina vänner och jobbar 100 timmar i veckan.…

Igår såg jag till att ha msn-kontakt med vår allas Steffan i NY. Jag frågade hur det var med honom och familjen eftersom ingen av oss här hemma har hört av dem på ett tag, svaret jag fick tillbaka var: ”Barnen är fantastiska, Johanna vill inte bo här, jag tjänar massa pengar och dansar till balkanmusik.” Vet inte om det betyder bra men jag tror det.