-
junibukett
Den här bloggen börjar mer och mer likna en floristblogg. Men jag kan inte hjälpa det. Det är något med blommor som är så tillfredställande. Så omedelbart direkt förlösande. Jag försöker ha färska blommor på bordet varje dag. På vintern är det förstås dyrt men på sommaren är det bara att ge sig ut och plocka. Den första buketten jag gav till Jögga var en vildbukett. Jag plockade den vid vägkanten när jag cyklade (4 mil) för att hälsa på honom. Det var en fin junidag för, gulp, 14 år sedan. Jag var 21. Vild, fri och med famnen full av vägkantsblommor. Bästa sättet att förföra någon på. Jag lovar. …
-
Det bästa med juni
Det bästa med juni är ljuset. Att man vid midnatt kan se sig själv i spegeln från den strimma ljus som kommer in genom ett litet fönster. Kunna se sig själv tydligt. Att aldrig behöva slå på en lampa. Att kunna svansa runt i tunn silkeskimono med dörrar öppna. Att solen knappt går ner. och det mesta är sirligt grönt som den vilda blomsterängen man plockar in och sätter i vas. Nu börjar den finaste månaden på året. Det är månaden min älskling fyller år. Det är månaden naturen är som mest praktfull. Det är månaden som flest barn görs. Det är månaden man blir kär. På nytt. I sig…
-
En skir vår
Wood-Anemone, vilket vackert engelskt namn denna vårtecken-blomma har. För att inte tala om Lily of the valley. Liljekonvaljen som sakta spirar upp. Tror jag iallfall att det är. Det är den första våren vid vårt hus. Vi rensar, tittar, undersöker. Många blommor och buskar försvann vid renoveringen men många bestod. Som krokusarna som tog fart och som Viggo gärna står och beundrar. Det var en tuff vecka för mig. Av olika anledningar. Men det finns inget som trädgårdsarbete. Naturen helar. Örter, frön, blommor, växter, träd, buskar är terapi i sin renaste form. och djuren som passerar förstås. Älgarna, rådjuren, fåglarna, årets första södergök. och blommorna vi plockar in och placerar…
-
Breaking every rule. Our diningarea.
Har inte tänkt på det så mycket, men det var när en fin vän till mig var hemma och sa att jag var en riktig stilbrytare. Jag blandar sådant man inte får blanda. Jag blandar Josef Franks 50-tal med jugend, bondromantik med minimalistiska små inslag, mahogny med furu, timmerstockar mot takrosetter, rosa med rött och turkost mot blått. Om det fanns en stilpolis skulle jag bli haffad direkt, eller vänta nu…höjd till skyarna. Nja, det återstår att se. Men jag tycker verkligen att det uppstår något riktigt poetiskt och modigt och eget när underliga möten sker, och det är just i sådana här hus som man får vara lite…
-
Säkert vårtecken och superwoman
När det bräker från grannen och åtta lammungar tultar runt i den bleka vårgräset. Jag och Viggo skuttade dit och njöt av synen och fick klappa den fem dagar gamla lammungen. Dessa får har en sådan enormt fin utsikt ut mot sjön. Och den här fina damen överlevde en vargattack. Där vargen huggit växte det senare ut en slag kota, och hon var länge traumatiserad. Det tyckte Viggo var lite hemskt. _______________________________________________ Jag och Viggo var ensamma i över en veckas tid då Jögga var på Hawaii med sitt jobb och det var tuffare än jag tänkt att vara ensamstående mamma. Jag hann ingenting. Jag hann inte ta bilder, inte…
-
Glad påsk
Jag sätter på mig mitt påskkärringsförkläde, målar lite ägg med Viggo och njuter av den spirande våren. Känns så fint. Stor kram och glad påsk, med färger, ägg (suverän kost förresten) och penslar.
-
Sarah
Sarah. En av mina äldsta vänner. En vänskap som sträcker sig tillbaka många år. Genom månskensridturer, resor, höloft, höga berg och milslånga brev. Eldar och historier. Ord kan inte beskriva vad jag känner för den här människan. Nu ska hon ha sitt tredje barn, och de tog semester och kom till oss. Jag klädde upp henne i min Spell & Gypsy kimono i silke och fotograferade henne. Hon passar så bra in i mitt liv. Vi lagar mat, åker skidor, klär upp oss, inreder, sminkar oss, fotograferar och berättar om magiska saker. Så komplett kompis. Och medans vi plåtade henne tog min kille hand om alla barnen och hennes man…
-
Vårt kök, innan och efter
Har inte skrivit så mycket om renoveringen sedan vi blev färdiga. Jag tror att jag kanske blev så utsliten och utbränd på den att jag inte orkade. Den tog all vår kraft. Men nu har det varit färdigt ett halvår och den lugna känslan av hem börjar infinna sig så nu är det dags att börja visa lite före och efter bilder. Jag har inte plockat bort något för fotograferingen, utan låter det vara på riktigt, såsom det faktiskt ser ut. Sanningen (den är alltid mest intressant.) Innan: Det var egentligen inget fel på det, tänkte jag som den bohemiska konstnären som jag är, som sommarbostad en månad per år.…
