Jessica Ekermann har tagit dessa bilder på mig och Galliana. Jessicas bildspråk ger mig gåshud och har alltid gett mig gåshud. Det är som om hennes bildspråk sjunger om vemod, sorg och längtan. Hon har det där i sig när det kommer till bildspråk.

Jag har kanske 9000 bilder om inte mer i mitt arkiv. Det är väldigt mycket som är bra och väldigt mycket som är dåligt. I perioder av mitt liv har jag varit förtjust i stilleben. Jag behövde utforska ljus och jag hade behovet av att göra något fult till något vackert. Jag tror också att jag hade tiden att jobba mer fritt. Alltid inspirerad av fotografen Irving Penns stilleben av gamla cigarettfimpar. Jag var aldrig nöjd med mina stilleben men när jag nu tittar på dem tycker jag inte att de är så pjåkiga. De har något i sig. Min fotoprofessor i Sydafrika sa alltid till mig ”-så fort du…

Jag älskar älgar. De är sådana majetstätiska djur fulla av graze och stolthet. På ett speciellt ställe (hemligt) träffar jag alltid på den här lilla vännen som står och tuggar sly. Jag brukar fråga henne om vägen. Tyvärr ligger kameran för långt bak i bilen. Jag förevigar henne alltid med mobilen. Just igår tyckte jag att hon omgav sig med ett fint ljus.

Så här ser det ut på min arbetsplats. Är det någon som vet vad dessa molnformationer kallas för? ______________Tillägg senare från en ambitiös kamrat till mig: Molnen kallas cumulus eller stackmoln på svenska. På den bild du skickade är de väldigt små. Bilden är antingen tagen tidigt på dagen innan solen fått stor effekt eller också så är vädret högtrycksbetonat med s k stabil skiktning, vilket i praktiken betyder att vertikala moln har svårt att bildas.

Mina två skidbuddies. Jag har endast fragment av lycka och siffror att rapportera om. Kan bara skryta om mitt kvalitativa liv. Igår tog vi säsongens första mountainbike-tur i skogen. Det blev enligt min pulsdator och Jöggas cykeldator: 3,3 mil, 2 h 22 min, medelpuls på 129, 2227 kcal brända, AVS(averagespeed) 15,87 km/h. Idag drog vi upp till Branäs (45 min med bil) och åkte alpint i 6 h under gassande sol i snowslash-snö. I tunn tröja. Det finns inget som är så skönt som kombinationen av brännande vårsol och grovkornig snö. Måste nypa mig i armen. Att kunna utnyttja två årstider samtidigt är få förunnat.

Bilden är tagen på väg 234 i december. En väg som annars är frostande snötung vid den här årstiden. En grön december och januari. Det diskuteras huruvida värmen är orsakad av växhuseffekt eller en naturlig klimatförändring. De vise pratar alltid om att vintrarna förr var vita med meterhöga snödrivor men kollar man tillbaka så odlades det vindruvor i Sverige under medeltiden och 1956 var vintern snarare grön än vit. Så, vi vet alltså inte men optimisten i mig hoppas att värmen är lite naturlig. Fallet är säkert inte så. Med säkerhet måste vi vara rädda om jorden och minska koldioxidutsläppen på alla sätt det går. Annars går vår värld samma…

Bilden är tagen på väg 234 i december. En väg som annars är frostande snötung vid den här årstiden. En grön december och januari. Det diskuteras huruvida värmen är orsakad av växhuseffekt eller en naturlig klimatförändring. De vise pratar alltid om att vintrarna förr var vita med meterhöga snödrivor men kollar man tillbaka så odlades det vindruvor i Sverige under medeltiden och 1956 var vintern snarare grön än vit. Så, vi vet alltså inte men optimisten i mig hoppas att värmen är lite naturlig. Fallet är säkert inte så. Med säkerhet måste vi vara rädda om jorden och minska koldioxidutsläppen på alla sätt det går. Annars går vår värld samma…