• Indien,  Mat,  Natur,  Resa

    Längtan efter spännande marknader

    Ibland kan jag längta efter sådana här grönsaksmarknader så det gör ont. Att bara gå runt och botanisera bland ätbara blommor, njutningsfulla potatisar, spännande auberginer, vackra squasch, krispiga ärtor, söta tomater, färska örter, stora kanelstänger. Utbuden runt omkring här är ju inte riktigt lika spännande. Jag gör mitt bästa med att använda vad mitt distrikt erbjuder. Ekologisk choklad från Naturpralinen, ost från Lillängens gårdsmejeri, surdegsbröd från Björkaholms bakarstuga, korv från Uddeholms Delikatesser, lax från Gustavsfors, lamm från mina grannar, älgkött från familjens marker (älgkött från finnskogen), lök, potatis, morötter och rödbetor från mammas grönsaksland. Det finns säkert massor med producenter runt omkring här som jag missat. Ge mig gärna tips.…

  • Frihet,  Natur

    Kvällen i bilder

    Idag klockan halv 6 tog jag med mig min kusin Markus och åkte på Heidruns. Vi fikade osötat kaffebröd med vaniljvisp i trädgården och Markus kände lite på konsten som hängde i träden. Jag var lycklig därför att det var första gången på 22 dagar som jag såg solen i Torsby. På väg tillbaka stannade vi på ett spontanbesök hos mina vänner Åsa och Andreas. De har ett nyinköpt torp med strandläge, och Andreas har precis byggt en bred härlig brygga. En sådan där fantastisk brygga som man kan äta middag på. En stabil, bred, säker och vuxen-finbrygga med stege ner i vattnet. En av de finare bryggor jag sett.…

  • Natur

    I brist på sommar i Sverige

    Min kusin som var i Australien (och där körde 9000 mil bil) kom hem och hade med sig den här killen på datorn.  Jag blev omedelbart kär. Speciellt i hans låt Come let go.   Men den här gjorde mig också lycklig. Blir väldigt sugen på att besöka Australien. En kontinent som mina fötter ännu inte fått gå på.

  • Natur,  Resa,  Thailand

    Blixtar och dunder

    När ovädret drog in sprang jag in och hämtade stativet. Jag har aldrig hört sådant åskmuller förrut och var nästan lite rädd, jag som sällan är rädd. Men det blev väldigt bra bilder. Det är en bedrift att fånga åska. Kände mig lite som Robert De Niros roll i filmen Stardust (ni som sett den vet vad jag menar) En minuts slutartid. Plats: Koh Lipe, Tarutao, Thailand april 2009

  • Natur,  Vasaloppet

    Än är inte vintern slut

    På min facebook säger de flesta att de vill att vintern ska ta slut. Det där förstår jag inte alls. Det är nu den fina skidsäsongen börjar. Att kunna skejta på isig skare och flyga fram överallt och få fräknar av stark marssol. Sitta och sola i ett vindskydd med en apelsin och bara njuta av mötet mellan två årstider. En himmel som är mer blå än blues och en sol som allt öppnar upp sig för. Det är total lycka för mig. Ni som bor lite mer söderut och inte har någon snö är välkomna upp till norra värmland. Här finns massor. Det tror att det är därför jag…

  • Natur,  Vasaloppet

    Så vackert så det gjorde ont

    Igår hade jag en sådan där dag som man inte har så ofta. Det var -7 grader, strålande sol och jag körde 3 härliga mil på längdskidor på Långberget. Snön var knarrande ljuvligt kall  nyfallen och färsk och låg pudrande som ett täcke över hela landskapet.   Tack Maria för att du tog med mig. Kanske lyckas jag fixa Vasaloppet i år ändå.

  • Egypten,  Natur,  Resa,  Röda Havet

    Okej

    Det är faktiskt först när jag inte skriver något här som jag inser vad mycket människor som är inne och läser den här bloggen som faktiskt, det måste ni medge, egentligen är rätt tråkig. Jag skriver aldrig om mitt högst privata liv och jag är aldrig arg eller sur eller rolig. Jag avslöjar aldrig några hemligheter och jag är nästan lite för klämkäck. Men hursomhelst, ni finns ju här och jag antar att ni är här för att ni gillar mina bilder och det smeker gladeligen min narcisstiska sida även om jag är så mycket annat än det som beskrivs här. Jag har varit på semester en vecka. Jag åkte…

  • Frihet,  Natur,  Rattsjöberg,  Värmlandstips

    Rökbastu i Rattsjöberg

    Jag har bott på samma plats i hela mitt liv, eller i allafall på papper då jag fortfarande är skriven där. Rattsjöberg som platsen heter är en gudagåva med sluttande ängsmark och mossfylld djup skog. En av de största finnbyarna i Finnskogen, och jag kan utan tvekan säga att det är den vackraste platsen på jorden. När jag kommer dit är det som om alla problem bara väljer att blåsa bort, naturens nyanser ger mig verkligen en mening med livet och jag blir fylld av någon slags lycklig energi. Rattsjön har gladeligen lärt mig att simma, skogen där har lärt mig tänka och ängarna har givit vatten åt alla mina…