Jenny och Anders bröllop kommer jag minnas. Vigsel ute i det fria just intill Glasfjorden. Det var enkelt, och väldigt vackert. Det var speciellt på många sätt. Jag hade inte träffat vare sig brudparet eller en enda gäst men ändå var det som att jag hade mött dem alla tidigare. De tog verkligen hand om mig. Bilderna skulle innefatta vild natur. Inte gräsmatteklippt eller saxbestruket utan vilt och vackert. Det är rätt paradoxalt att man måste vara södermalmsbrutta för att kunna gå ut på ängsmarken i högklackat. Vi försökte hela dagen. Men först när solen höll på att gå ner fick jag till det. Som ett Nick Drake omslag eller…

Jag vet inte om ni har upplevt det nångång men för första gången har jag varit på en toalett som liksom har ”matchat” mig i sin tapet och stämning.

Framrutan var liksom tonad…. Jag har aldrig varit en raggarbrud. I tonåren protesterade jag mot allt som hette raggare. Jag tog cykeln eller hästen och hängde aldrig med bilburen ungdom. Jag ansåg att den bilburna ungdommen förstörde miljön och inte hade sunda värderingar. Men jag kan ändå inte låta bli att nuförtiden vid vissa tillfällen få en kärlek för polerade bilar med Doris Day och Elvis Presley i högtalarna. Att litegrann förvandlas till raggarbrud. Bilen innefattar ändå en viss frihet. Och har de i baksätet nyss gift sig och jag har äran att få åka med (som jag ju alltid har), ja, då kan jag ju inte annat än le.…

Är det inte något väldigt greve och grevinne-likt över Helga-Sofie och Marcus? Så svala och väldigt, väldigt stolta.

På min väg fram att delvis försörja mig som bröllopsfotograf har jag begripit två saker. Man jobbar bara lördagar ”on location”(därför att man bara gifter sig på lördagar) och man jobbar bara sommartid därför att få väljer att gifta sig på vintern. Varje bröllop tar cirka 3-4 dagar i anspråk. En dag går ut på att skriva och skicka offert, kolla in platsen, planera, förbereda och möta brudparet. En dag går åt själva bröllopet och det är ett härligt mastodont projekt att få följa ett bröllopsfölje. Oftast är det från 9-10 på morgonen till minst 1 på natten. En dag går åt till att överföra och sålla bland alla bilder…

Ett strålande solskens-östmarks bröllop på pingst. Det var en underbar dag och en fantastisk fest. Jag är så glad för att jag fick deltaga. Gratuelar Johan och Mikaela. Era bilder kommer snart på www.helenahenriksson.com under private galleries och ni ska få lösenordet av mig och gå in och godkänna bilderna.

Jag fick ett långt, handskrivet brev av vackra Sarah häromdagen. Ett snirklande brev med en familjär och bekant handstil. Hon har skrivit brev till mig sedan jag var 8 år. Och jag till henne. Alltsedan hon var 9 år. Ibland tror jag att hon är själva fundamentet för min skrivlust. Den startade ju nånstans där i brevväxlandet med henne. Den frodades på lustiga brevpapper och i originella kuvert med sprakande hemligheter och magiska tankar. Varje gång jag får ett nytt handskrivet brev av henne tackar jag nån slags själslig gud över att få dem. Jag har samma känsla nu som när jag var 8 år. Inget går upp mot ett…

Jag fick ett långt, handskrivet brev av vackra Sarah häromdagen. Ett snirklande brev med en familjär och bekant handstil. Hon har skrivit brev till mig sedan jag var 8 år. Och jag till henne. Alltsedan hon var 9 år. Ibland tror jag att hon är själva fundamentet för min skrivlust. Den startade ju nånstans där i brevväxlandet med henne. Den frodades på lustiga brevpapper och i originella kuvert med sprakande hemligheter och magiska tankar. Varje gång jag får ett nytt handskrivet brev av henne tackar jag nån slags själslig gud över att få dem. Jag har samma känsla nu som när jag var 8 år. Inget går upp mot ett…