-
On the beach day 4
Åh om jag kunde så skulle jag leva på stranden, att se horisonten varje dag, känna vindar svepa in, sanden mot fötterna….låta tankar och ande få plats. Meditera över vågor, himmel och salt. Huden och kroppen och själen som smälter ihop. Låta mitt (vårt) barn bli ett naturbarn, en surfardude som pratar delfiners språk. Ni kommer få se mer strandbilder, var så säkra.
-
En liten båtresa
Ibland, om man skulle få för sig att bli rastlös under en båtresa kan man alltid ha roligt med telefonen. Man behöver bara ett bra fönsterljus så är saken biff.
-
Sköna dagar
Jag älskar havet. Högt och innerligt. och stranden med sina förgängliga spår och att mysa med familjen och här hade jag tänkt att lägga ut tio bilder till men internet är så långsamt att det är helt omöjligt. Hej så länge
-
På semester
Jag har bara med mig den lilla D7000 kameran (som inte är fullformat) och till den det pyttelilla ljusstarka 50 mm objektivet och det är underbart att begränsa sig.
-
Femton dagar i oktober
Tänk att jag inte bloggat på 15 dagar. Det är nog det längsta ever som jag varit borta från bloggen, men ibland blir det så. Så vad har jag gjort då? Jo jag har druckit varm choklad på finnskogen med min vän Steffan, och det ska jag berätta för er mina vänner är inte ofta. Steffan bor i New York vanligtvis men ibland kommer han hem till sina barn, eldar i sin spis och bjuder på varm choklad med finnskoga-mystik i. Jag har skolat in vår älskade pluttis på ett kooperativt dagis. Inte så många timmar per dag men tillräckligt för att kunna jobba lite mer. Sedan har jag varit…
-
3 innehållsrika dagar
Jag rymde i helgen. Tog tåget till Stockholm och for på Galleri Kleerup på vernissage för att titta på Fredriks bilder. Världens bästa konstnär. På plats fanns min gamla kompis Cilla som jag pluggade med i Lofoten och som jag inte sett på evigheter och det var så himla roligt, hon såg precis likadan ut som för 5 år sedan. Och min kompis Livet och en ny kompis, Camilla. och Fredrik är inte bara världens bästa konstnär och världens största inspiratör utan han är världens bästa vän också. Sen gick vi ut på fin restaurang på livets inrådan och drack vitt vin och käkade färsk fisk och stannade uppe till…
-
Casa Batlló by Gaudi
I Barcelona fick jag vara med om en överväldigande upplevelse. Nämligen besöka Gaudis mästerverk Casa Batlló. Jag hade gärna besökt alla hans verk men hann inte denna gång. Jag hade också gärna haft med mig min pappa för han hade blivit lika överväldigad som jag, inte bara av arkitekturen utan lika mycket över hantverket bakom. Gaudi var en arkitekt verksam i Katalonien runt sekelskiftet 1900. Hans arkitektur betecknas som sensuell och organisk med surrealistiska och expressionistiska drag. Vilken modig man tänker jag när jag tar stegen in i foajén och vad modiga de var på sin tid som anlitade honom. Faktum är att ord är överflödiga när det kommer till…
-
Barcelona personalresa
featuring: Så jag förstås. Själva chefen. Vi hade det så bra, precis sådär bra man ska ha det när man avrundar ett projekt. Säger adjö, tackar, utvärderar och berättar några extra hemligheter. Dessutom gjorde vi det i en smutsig, magnetisk, farlig, spännande, färgstark stad som Barcelona. Ja, det här gänget är verkligen ett skönt gäng och vår avslutningsresa blev så bra. Jag kommer sakna dem så mycket. På återseende Fröknarna Fräs. Jag gråter inte för jag säger adjö varje höst och har gjort det sedan 1993 (då jag var 13 år och började driva mitt café) Vi ses 2012 mina fräsiga små fröknar.
