-
Natura Spa i Astoria gör underverk
En av mina allra bästa vänner, mannen till höger, lever ihop med den här förtjusande kvinnan i vitt. På mornarna skjutsar han henne till hennes jobb i hennes bil eller så vinkar han av henne hemifrån. De är så fina.
Lillian som hon heter driver ett framgångsrikt spa i Astoria, Queens i New York, och det har hon skapat alldeles själv från scratch på mindre än 8 år. Idag är det en arbetsplats för ca 25 personer. Sannerligen en kvinna att beundra.
I fönstren blommar stora, vackra, prunkande orkideer och alla hennes kunder undrar hur de kan blomma hela tiden (jag vet hemligheten, hon byter ut dem varannan månad)
När man kliver in genom glasdörrarna med handtag av trä möts man av ett stort ljus, leende människor , färgstark konst och en doft av mild sandelträd. Det hela är mycket exklusivt. Inredningen är zen. Mild, Sparsmakad. Exklusiv. Naturlig. Hon har vunnit flera utmärkelser och är omskriven av flera magasin.
Därinne kan man göra det mesta som hör till skönhet.
Jag nöjde mig dock med att få manikyr och få håret klippt, tonat och fönat. Ser ni vilket jobb de utförde, helt utan några tillsatser. Bara med en hårfön och en rullborste. Otroligt.
Jag kände mig mycket vacker när jag klev ut. Jetlagen från resan var som bortrest, jag hade ju nyss kommit till NY, världens bästa stad för fritänkare som mig.Natura Spa ligger på 31-78 Steinway street i Astoria. Bege er dit om ni hade tänkt få exklusiva behandlingar för mindre peng. Bästa New York-tipset. -
Back to basic
Jag har befunnit mig i ett himmelrike ett dygn. Jag tänker inte berätta så mycket mer därför att jag ska försöka få ner det i en story och sälja den. Men i himmelriket bor man i trädkojor.
Man äter mat med sina vänner i det fria
Mat som man lagat utomhus över öppen eld. Vilket paradis. Back to Basic. Glamping. Eco. Wilderness. Vilka fantastisk laddade ord som strax kommer rinna ut mina fingrar och ned på ett papper.
-
Valborg 2013
Igår gick vi ut och lyssnade på vårtalare (inte samma klass som mitt förra året dock)
och det tändes en stor eld
Vi var ute med fina vänner, sådana som man ser alldeles för sällan, men när man ses så bubblar orden och det finns ingen hejd på allt man måste snacka om
och solen var ett eldklot och stark, sådär som det kan bli då ena himlen är full av regn
och Viggo hade den finaste anoraken på sig. Tänk, jag älskar verkligen miniatures anoraks. Synd att de inte gör några för vuxna.
Ja, en ypperligt fin valborgsmässokväll. -
Finns inget som är så poetiskt som tåg
Så bestämde jag mig för att göra en liten film om vår weekend istället för att ta bilder för att utmana mig själv. Jögga tyckte den blev för allvarlig, men jag gillar den. Det kan ju inte gå fel med vackra vänner och bra musik. Den fortsätter efter första låten så sluta inte titta. Och ni får gärna berätta om första eller andra delen tilltalar dig mest.
Oj, oj. Ni vet vilken helg. Fotografiska hade öppningshelg för David Lachapelles utställning Burning Beauty. Vilken lycka. Jag hade lätt kunnat spendera en hel vecka där då utställningen fyllde hela Fotografiska.
Sen fick vi se Melody Gardot. Och Linda hade bokat biljetter samma minut som de släpptes så vi satt längst fram.
Vilken stilikon. Kronjuvelerna som hon skojade om som magsmycke. Det ger henne en tyngd. En draperad lätt Aladdin-dräkt och ovanpå det en kammad fluffig fårbolero. Och som kronan på verket en ljuvlig svart turban.
Hon är det vackraste jag sett. En blandning mellan Edith Piaff, Erykah Badu och Marion Cottilard.
En ödmjuk hippie-diva med kärlek som vapen. Strandliv och bossanova-jazz i cabarémiljö.
Så magiskt. Så sensuellt. Så sexigt. Pop. Jazz. Latino. Hon blandar.
Och när hon pratar blir jag kär på allvar. Hon pratar om män i badkar. Om nakenhet. Om musik. Om kärlek. Om resor. Hon pratar och sjunger på franska. Portugisiska. Amerikanska. Spanska. Så dansar hon. Och käppen är med.
Vilken kvinna. -
Konst på kärleksstigen
I somras gjorde vi något riktigt spännande. Vi anordnande en konstpromenad i ett ”vilt” område i anslutning till vår restaurang Fröknarna Fräs
Det blev väldigt vackert. Anledningen till att jag inte berättat om det tidigare är för att allt blev så intensivt och jag jobbade så mycket. Den senaste veckan har jag dock suttit och slutfört allting.Det ska skickas in papper, samlas kvitton, bokföras, sammanställas…ja, allting sådant som egentligen är ganska svårt tycker jag. Administrativa saker är helt enkelt inte min starka sida. Det är rätt paradoxalt för när jag väl sätter mig med så är det ju inte så farligt utan nästan lite spännande.Så nu när jag satt med bilderna och siffrorna blev jag så himla lycklig och stolt, för det var första gången som jag anordnade en RIKTIG konstutställning. Med bidrag, konstnärer, annonser och vernissage. Och jag gjorde det helt på mitt sätt.
Med tvärvetenskap. Mixade sammanhang. Mixade material.Med finkultur och fulkultur i samma rum.Det viktigaste jag vet. Avväpnandet av elitismen. Konsten till folket.
Sara hade broderat fint, ett av verken i korsstygn. Här är originalet. Det ”lättsamma”.
och Sara var gravid och så himla fin. Det var hon och jag som satte upp alla bilder. Hängde i träden och gick på stegar. Det tog typ tio timmar men det var underbart.När Sara inte hänger konst i träden skriver hon världens bästa barnböcker (blandannat)
Sen var det Nettich, som jobbar med grafitti och allt möjligt. Hon är den ”moderna” av oss.Ser konsten som en navelsträng från sig själv. Som utvecklar. Leder ut. Förnyar. Läker.Terapeutiskt.
Hennes fylliga, suggestiva och färgstarka verk fick hänga i ett mörkare, mer otillgängligt område. Med granar och rötter som klättrar nerför branta stigar och rätt ner i vattnet.
Sen var det Anki
Sköna, svala, passionerade Anki. Som behärskar allt. Som lever och målar mer och bättre än någon annan jag känner. Hennes Älva blev mycket omtalad.
Sen är det jag då, som studerar människan i naturen. Helst naket.
Och här står vi alla, under min ”woman in nest”.
Vi hade vernissage och det kom ett 50-tal människor
och vi blev fotograferade
och vi skrattade mycket
och det fanns en mystisk dramaturgi i promenaden med hjälp med trummor (Tack Makhosi)
Möten och samtal ägde rum.Konsten hängde i två månader och förutom denna konstpromenad hade vi även konstperformance på scen.Ja, det var en väldigt spännande erfarenhet. Jag är så tacksam att få ha dessa fantastiska människor runt mig.Så här såg inledningen ut:Konst på KärleksstigenLänge har en önskan om att få smycka kärleksstigen på funnits. Ett fint område på campingen som länge varit igenvuxit och lite bortglömt och som mest med tiden använts som hundpromenad. Så genom ett samarbete med Almi kunde vi genomföra en tillfällig sommarutställning. Med devisen om att GRÄV DÄR DU STÅR kontaktade jag tre föredetta Fröknarna Fräs som på ett eller annat sätt använder konst som uttrycksmedel.Vi träffades en regnig lördagskväll i början av juni och funderade på en gemensam nämnare som kunde binda oss fyra ihop. Vi kom fram till att det handlade om rötter, både naturella, fysiska och mentala . Vi gav projektet namnet ROTSYSTEM. Så satte vi igång att arbeta på varsitt håll. Fotograferade sedan våra verk och tryckte upp dem på UV-beständig väv.Resultatet blev fantastiskt.Det blev en process som lärde oss mycket, framförallt om tid, handling oh långvarig vänskap. Men också om hur man skapar rum.Jag hoppas att promenaden på kärleksstigen kommer att ge dig någonting. Dessutom hoppas jag att detta är början på något mycket större. Vi är nog faktiskt den första campingen i hela Sverige att erbjuda en konstpromenad utomhus.Helena Henriksson 11/7-2012Så vilka är vi:Anki Yafele: Den mest ”riktiga” konstnären av oss fyra. Målar och har alltid målat men satsade ordentligt för några år sedan. Olja, akryl, tusch, akvarell hör till hennes kunskapsområden.Anki utforskar identitet, inre och yttre landskap och resor. Porträtt och möten.Ni kommer bara att få se mer av henne. Hon har ett långt ursprung med Fröknarna Fräs. Bor och verkar i Sunne.Nettich: Har i hela sitt liv utforskat konsten men började för några år sedan att närma sig spraymålningen (graffiti). För Nettich är konst som uttrycksform en absolut nödvändighet för överlevnad och fungerar som terapi. Hon är utbildad pedagog och bor och verkar på västkusten. Hennes ursprung som en av Fröknarna Fräs tog sin början 1994 när hon skopade glass en varm sommar. Hon lider fortfarande av handledssmärta då Fröknarna Fräs denna sommar slog glassrekord (och ni som skopat 100-tals liter glas vet vad vi menar)Hon jobbade även på Fröknarna Fräs 1998.Sara Berg: Är en livskonstnär som inte vill kalla sig konstnär men som i hela sitt liv sysslat med konst och politik. Med ord, text, barnböcker, drama, dans och handarbete.Hon jobbade med Fröknarna Fräs 2004.Hennes bidrag till Rotsystem är de handarbetade verken (husvagn i korsstygn) som från början är 30 cm långa.Sara är utbildad dramapedagog och bor och jobbar i Stockholm.Helena H: Fotograf som driver Fröknarna Fräs (blandannat). Har gjort en lång resa i fotografins namn. Jobbar med naturen och människan som utgångspunkt. -
Break on through, to the other side
I hela mitt liv har jag drömt om att få vara en hippie. En flärdfull sådan. Leva i en tid när det var okej att protestera på boulevarden, leva i symbios med naturen, läsa posei på gatorna, få älska många samtidigt universellt, bo i kolletiv…gå i långa klänningar.
Ja, jag tror verkligen att jag missade något alldeles speciellt där i skarven mellan 60 och 70-talet.Kanske överromantiserar jag, men jag tror ändå det var något som höll på att hända i världen de där åren.
och nu föll det sig så att min bästa kompis med room-mates hade hippiefest, eller tema TILLSAMMANS
och det var så himla häftigt
kanske den roligaste festen jag varit på i hela mitt liv
alla mina älsklingar var där
och alla var så fasligt snygga
sådär magiskt snygga
såsom jag önskar att alla såg ut jämt
och värdinnan i sitt finaste svall
och kusin Markus
som liksom är så självskriven i den här tiden
och Clara, den vackraste kvinnan jag vet ( i äkta silkesklänning från -69)
och alla stod andäktigt och lyssnade på politiska tal och vacker singer-songwriter progg
och det var sånger och poesi och uppträdande
och slagord och flower-power och kärlek
och mycket tyger och stora glasögon
och teater och show
och väldigt mycket skratt
Jag spenderade den mesta tiden med att sitta i hallen och prata om universum med mina bästisar
Faktum var att den här 18 timmars festen i den här ljuvliga 70-tals världen var så rolig så veckan efter fick jag typ värsta depressionen, ni vet, när man haft så kul så när man landar är hallgolvet så himla hårt, stenhårt…
Det är ju så. Så då fick reda bot med en annan resa. -
Invigningsfest
Först hade vi inte tänkt att ha någon fest för att jag var så trött. Men då blev alla så ledsna så då bestämde vi oss för att ha en iallafall. Min kusin och bästa manliga vän tyckte det skulle vara en burtonesque-fest. Om man ska ha fest är det väl lika bra att göra det ordentligt.Så här så inbjudningskorten ut.
Först började allt så lugnt och fint. Alla var så städade och minglande och fina.
Jag var en hybrid. Mellan hjärter dam och Alice.
Alla var där. Ja, även Beetlejuice och Lydia.
Jag var så lycklig och stissig och uppivarv och alldeles till mig för alla som rest från Stockholm, Göteborg, Örebro, Karlstad och Dalen så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Fotostudion glömdes bort.
Maten dukades fram. Alla hade med sig då det var knytkalas och gissa om bordet dignade av läckerheter.
Hela köket och huset var fyllt av vackra klänningar och peruker och mad-hatter hattar.
och vi hade pimpat hela huset och allén med heliumballonger och snören och spännande saker
och riktiga Alice i Underlandet var där
och vi hade middagen i tältet. Sen var det frågesport i lag och musikquizz och kaffe och avec…
och det var galna, vackra, vilda gäster
och riktigt, riktigt nära vänner
och poff så var festen igång. Gitarrer plockades fram och tältet förvandlades till precis det jag ville
och det var precis så magiskt och galet som jag drömt
och vackert och förföriskt
Det var sannerligen en burtonesque-fest i bästa anda
och Edward var där
Jag önskar bara att tiden inte hade gått så fort, att rommen inte var så god och champagneflaskorna så många
kanske önskar jag att tiden hade kunnat stanna så jag fått upp rökmaskinen och studion, vilka bilder det blivit
att mina vänner liksom kunnat flytta in där och då i sina fina kostymer
och min favoritmodell Sara var där
och vi fick presenter. Så himla många fina presenter. Stuckaturer, äppelträd och champagneflaskor
Jag vet inte vart tiden tog vägen. Plötsligt var klockan närmare 05 på morgonen och då hade vi festat i över 13 timmar, och jag lovar er att det kändes som 13 minuter.
Jag vet inte hur man vaknar upp från en sådan här fest. På riktigt. 70 personer. Om man någonsin vaknar upp igen.Det lär bli en tradition iallafall, även om det dröjer tills jag bjuder in till fest igen. -
How to make pasta
Först behöver ni durumvete, ägg, lite salt och fin olivolja
sen lite finess med att baka ihop det
sedan en enkel (eller komplicerad) pastamaskin
och gärna en snygg italienare som lagar det, men det går precis lika bra med en svensk kusin (som min Markus)
en viss känsla förstås
så behöver ni ett kök och gärna ett gäng med åskådare och glada vänner
ett mått (i det här fallet lånade vi Viggos leksaksplastglas från Ikea)
om ni ska laga panzerotti som vi gjorde behöver ni nån fyllning. Vi improviserade och använde cheddarost, ricotta och färsk sparris
Voila. Mums. Vilken otrolig njutning.
