-
På hyllan
Känner att den spröda våren är på ingång. Hud lika blek som ett gulnat fotografi. Tuplanerna som sprider ut sig i affären. Solen som klättrar upp på fönsterbrädet och in i rummet. Kvällarna som blir längre. Har varit på ett roligt uppdrag och fick självaste Caroline med mig som assistent. Så får jag följa med henne som assistent en annan gång. Allt är så mycket lättare när man är två, eller tre. Ingen människa är en ö. och det gläder mig så att horntrenden håller i sig. Här i Värmland har den ju aldrig varit ute. Merete 2002 Lofoten Men för 11 år sedan hade jag horn i varje bild…
-
Varm choklad utomhus
Idag firade vi februari nere vid sjön. Vi var en hel familjehög som åkte skidor, pulka och busade i snön men min guddotter Alva och lille Viggo var de som höll sig framför kameran (de som inte bryr sig att jag drar fram kameran) Solen försökte tränga sig igenom och för ett tag var den gassande het för att sedan snabbt bytas ut mot ett snöfall. Ett ganska underligt men lite halvmagiskt väder. och snön som är sådär kornigt skön (snowslush på skidspråk) som berättar att våren är på ingång i ett vindskydd där barken ser ut att ha ristat in sin egen signatur Första dagen på sportlovet för skolbarnen.…
-
Happy Valentines Day
Alla hjärtans dag idag, och då är det meningen att man ska ägna extra mycket tid åt sin älskade. Jag skulle mycket hellre vilja se att man ägnade extra mycket tid åt sin älskade hela tiden istället för bara en dag om året, men då kanske det skulle vara svårt att hinna med allt det andra också. Jag har haft en sådan otrolig tur i livet när det kommer till kärlek. Min kille är på många sätt min spegelvända motsats, och jag tror kanske det är därför jag magnetiskt dras till honom. Han är inte bara mitt favoritobjekt när det kommer till bilder (kameran älskar honom) utan han är också…
-
Sunday morning
Vilken lycka att få vakna vid halv nio (istället för halv sju) och inse att man bara varit vaken en enda gång under hela natten. Tänk att man inte sovit en hel natt på nästan tre år. Och skulle man få för sig att resa bort och testa att sova ut så vaknar man iallafall och undrar vart ens barn är. Naturens under. Och solen strålar in och färgar hela huset i guld. Jag älskar dessa lakan. Från ikea, kammad bomull. Så himla släta och lena, som babyhud. Good morning sunshine.
-
Vinter
Kylan har hållit vårt land i ett järngrepp. Det har varit närmare -20° vilket gör det omöjligt att faktiskt njuta av utomhusvistelser fastän solen har gassat. Så när temperaturen steg upp mot -5° skyndade vi oss ut. Himlen var full av snö. Nackdelen är förstås att ljuset är mindre spännande sådana här dagar. Vi har en fantastisk pulkabacke som vi åker i så fort tillfälle ges. Vid en sten intill ligger ett kranium, av en häst tror vi. Någon hittade det i skogen, det är vackert på något indianlikt sätt. Viggo är en riktig utomhuskille, om han fick skulle han vara ute jämt. Det är jag så glad över, och…
-
Dagarna som går…
Går alldeles för fort. Jag skuttar runt i min fantastiska maxiklänning från Anthropologie, påminner nästan om en elegant Broder Tuck i min asketiska, bruna framtoning. Jag bakar kakor, får besök, lagar mat, eldar, pratar och umgås med Viggo. Tiden har liksom stannat. Jag har varit för lycklig och för olycklig för att kunna blogga. Jag kommer aldrig bli en superbloggare. Har ingen disciplin, för dåligt självförtroende, för stark självkänsla och alldeles för spridda intressen. Men kanske räcker det med ett inlägg i veckan? Inte om man ska tro Underbara Claras bloggskola som jag påbörjade för några månader sedan. Då ska det bloggas varje dag. Men jag famlar mig fram…
-
Apropå Lady och Lufsen
Jag och Viggo vart ensamma en kväll. Det var så lugnt och skönt efter alla besök och julstök. På tv´n visades Lady och Lufsen. Vilken fin film, och vilken fantastisk scen när de äter i månens scen. Så vi blev inspirerade och gjorde denna delikata, barnvänliga och underskattade rätt. och månen scen upp så det blev nästan ljusare än på dagen trots att det var sent på kvällen God fortsättning på er!
-
The reading family
Den här hösten är så mörk, tycker ni inte? Eller så kanske det är så att det är första gången som vi stannar hemma i november. Normalt brukar vi resa långt bort så här års, men i år tog vi tjuren vid hornen och mötte upp mörkret för ett månadslångt möte. Jag ska inte vara negativ men mörkret håller på att äta upp mig. Jag tycker inte om de korta dagarna, denna avsaknad av ljus. Ljus är ju det jag lever för. Tur då att man har böckernas värld, och en liten familj som gillar att läsa. Själv är jag besatt av idéen kring böcker, bibliotek och bokaffärer . Så…
