Anthropologie, Mina klänningar, Rattsjöberg, Spell and the gypsy

Dagarna som går…

Går alldeles för fort. Jag skuttar runt i min fantastiska maxiklänning från Anthropologie, påminner nästan om en elegant Broder Tuck i min asketiska, bruna framtoning. Jag bakar kakor, får besök, lagar mat, eldar, pratar och umgås med Viggo. Tiden har liksom stannat. Jag har varit för lycklig och för olycklig för att kunna blogga. Jag kommer aldrig bli en superbloggare. Har ingen disciplin, för dåligt självförtroende, för stark självkänsla och alldeles för spridda intressen.  

Men kanske räcker det med ett inlägg i veckan? Inte om man ska tro Underbara Claras bloggskola som jag påbörjade för några månader sedan. Då ska det bloggas varje dag.

Men jag famlar mig fram och försöker hitta ett stabilt fotfäste i tillvaron. Till hjälp har jag ett alldeles otroligt, magiskt halsband med turkosstenar och fjädrar som ger kraft utöver det vanliga. Kan inte sluta pillra på det, det är nåt med det som ger mig en styrka. Rättigenom från naturen. Så gött med något som är äkta och unikt och gjort i ett enda exemplar. Så trött på alla klädkedjor som säljer precis allt i hundratusentals exemplar, i plast och mängder och så billigt så man inte kan fatta det. Det kan ju inte gå ihop sig. Något eller någon måste ju lida för att vi ska kunna köpa en tröja för 100 kr. (Jag vet att jag inte har rent mjöl i påsen själv för jag har mängder med varor från IKEA)
Men iallfall, härligt med små märken i få exemplar, handsydda och skapade för att hålla länge. Det är min melodi.

Trevlig fredag på er!

1 reaktion till “Dagarna som går…”

  1. satrapojk säger:

    Vilken vacker klänning! Den härliga kakaofärgen passar så bra ihop med ditt fina, bruna hår! Jättevackert!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *