Helena H

Jag hittade pappas manuella skrivmaskin. Ni vet en sådan som inte går på el utan där allt bara är mekanik. Vilken lycka. Ingen delete-knapp, bara ett underbart, fantastiskt levande just nu där felen får strykas över med tippex eller finnas kvar.  Jag vet att vissa författare fortfarande skriver sina böcker på dessa otroliga apparater. Det är en helt annan känsla. Dessutom är det snyggt. Jag skrev ett långt brev till min väninna Sarah. Vi brukar skriva handskrivna brev till varann men den här gången fick hon ett skrivmaskin-skrivet. Det knattrade och lät om maskinen. Samma ljud som spöregn på ett plåttak.  Njutningsfullt.

Tävling! Jag har nu den första tävlingen här på min blogg. Den handlar om min andra arbetsplats (och egentligen den roligaste, Torsby Camping) Vinsten är valfri. Du får alltså välja mellan tre olika saker om du vinner. 1) En porträttfotografering 2) En middag tillhörande allt på Torsby Camping  3) En övernattning på campingen i stuga (Valfri tidpunkt dock ej midsommar eller Svennis Cup) .  Du behöver göra följande: Hjälpa oss att bestämma vilken av dessa maskotar vi ska ha på Torsby Camping. Det är väldigt roligt. Maskoten kommer att finnas på campingen ganska mycket. Den kommer att vara stor, berätta sagor för barn och bli kompis med alla våra gäster.…

Just nu på SVT går en av de bästa filmer jag sett. Jag såg den i Paris för flera år sedan. Charlize Theron spelar den självständiga Gilda och Penelope Cruz hennes spanska konstnärsväninna. Det är krigstider, kärlek, vänskap och elände. Den är underbar. Jag grät i flera dagar. ”Head in the clouds” heter den.

I Sydafrika i Kapstaden hittade jag en gång världens eventuellt bästa musikaffär (på Longstreet) som enbart koncentrerade sig på afrikansk musik. Det var som den där musikaffären hade samlat en hel kontinents själ. Den var liten till ytan men ofantligt stor i sitt innehåll. Jag stannade där inne i en hel dag och köpte med mig 14 skivor på en gång. En skiva kopierade jag flera år senare och gav i present åt min väninna Åsa. Det var 4 år sedan. Hon spelar fortfarande den där plattan. På varje middag hon har finns den närvarande i bakgrunden hemma hos henne.  Vi tröttnar aldrig på den. Den är egentligen bara en remixad…

There is something about Jaques Brel and his life. He spend his last years sailing to the Marquesa island and the island Hiva Oa. Maybe its that, combined with his music. 

Jane Birkin är så vacker. Serge Gainsbourg så lycklig. De är så kära. Bilderna sprakar. Serge Gainsbourg spelade in den här låten med alla sina kärlekar. Jane Birkin var bara en. Birgitte Bardot en annan. Han gjorde tillochmed en version med sin dotter Charlotte. Alla versioner är lika bra men den här är min favorit. __________________________________________ Resultatet av Jane och Serges kärlekshistoria finns i form av en skönsjungande och skådespelande Charlotte. Hon tycks mig ha fått allt, och hon har dessutom lyckats förvalta det. Frankrikes mest berömda musikerbarn. Ett sant kärleksbarn. Som faktiskt numera är en vuxen kvinna med egen karriär, egen musik och egna barn.