Nostalgi ska man livnära sig på.

I samband med ett hårddisk haveri och en nyinköpt dator började jag fundera kring minnen och vilka man sparar. I mitt fall med den krashade datorn så visade det sig att en hel del privata bilder strukit med därför att jag inte sparat dem på flera ställen. Alla mina betalda arbeten däremot har jag sparat ett flertal gånger på olika diskar.

När det sedan väl kommer till kritan så är det ju faktiskt de privata och personliga bilderna som betyder något.

Jag har därför sakta börjat ett mödosamt arbete med att kategorisera upp och sortera och kopiera mina gamla bilder och lägga in dem i min nya dator i olika mappar. Kanske kommer jag skriva ut dem, göra böcker, klistra in dem på olika årtal. 

Det är bilder från vackra platser, och några platser vet jag med säkerhet att jag aldrig kommer återvända till. Men de är inga tunga sorgliga minnen. Jag lever på dem på ett nostalgiskt och livnärande sätt.

Dessa bilder av platser jag tagit farväl av skulle kunna bli en helt utställning i sig själv. De är så många. Men så är jag ju också en tjej som gillar att säga ”been there, done that”.